Internationell standard för HbA1c gör stora framsteg

Inte minst viktigt är att diabetologen försäkrar sig om att det egna laboratoriet är med i SEQLA‘s kvalitetssäkringsprogram. Dessutom påpekades i artikeln vikten av att en svensk och helst även en internationell standard (kalibrator) utvecklas för HbA1c bestämningar. Ett HbA1c värde på 7.0% måste i princip innebära samma sak inom diabetesvården oavsett var vården bedrivs. Göran Sundkvist återkommer nu med en kort rapport om det mycket aktiva internationella arbete som nu bedrivs för att ta fram en internationell standard. Intressanta och mycket lovande resultat har under sommaren presenterats vid den internationella kongressen för klinisk kemi (IFCC) i London.

Jämförelser
I gruppen som arbetar för internationell standardisering (IFCC Working Group on HbA1c Standardization) ingår bl a David Goldstein och Randle Little verksamma vid DCCT studiens HbA1c referenslaboratorium. Det nuvarande kemiska grundarbetet inom IFCC utförs vid avdelning för klinisk kemi i Malmö (Jan-Olof Jeppsson) och kemister vid Boehringers forskningslaboratorium i Tyskland (Uwe Kobold och Andreas Finke). Vid London mötet presenterade resultat från parallell körningar av samma material; Goldsteins laboratorium (DCCT; Diamat) och Jeppssons laboratorium (MonoS HPLC=svensk standard) jämfördes. Det visade sig därvid att Diamat metoden ger konstant 1.26 % enheter högre HbA1c värden än Mono S (dvs ex. HbA1c på 8.0 % med MonoS = HbA1c 9.26 % med Diamat; HbA1c 7.0 med Diamat (=medelvärdet i gruppen med multipla insulininjektioner i DCCT) = HbA1c 5.74 % med MonoS.

Referensmetod
Viktigt var att man håller på att utveckla en referens metod för bestämning av HbA1c. I denna metod mäter man (efter klyvning med ett speciellt endoprotinase Glu-C) specifikt N-terminala peptider från ß-kedjan på HbA1c. Det specifika HbA1c värdet bestäms med massspektrometri. När man gjorde sådana specifika bestämningar fann man att värdena vid masspektrometri var mycket snarlika de man fick genom MonoS-metoden! Det fanns endast viss marginella skillnader i det låga området (MonoS något högre) och i det höga området (MonoS något lägre). Således talar dessa fynd för att HbA1c analyserat enligt HPLC MonoS (=svensk standard) ger värden mycket nära de ideala HbA1c värdena. Masspektrometri metoden skall nu evalueras vid 3-4 laboratorier i Europa, USA och Japan. Avsikten är sedan att MonoS skall kalibreras till denna massspektrometriska referensmetod. Kalibrerad MonoS skall sedan användas som kalibrator för HbA1c i praktiken. Mono S har stora praktiska fördelar och massspektrometri kan aldrig bli någon rutinmetod. Nästa möte i detta viktiga standardiseringsprojekt kommer redan i månadsskiftet september/oktober.

HPLC eller ej
Frågan som nu måste diskuteras bland diabetologer är om vi skall behålla vår svenska HPLC standard i väntan på den nya kalibratorn eller om vi skall korrigera upp oss på DCCT nivån för att lättare kunna jämföra våra resultat med DCCT studien (se min tidigare artikel i förra numret). Personligen tycker jag ej att det finns skäl att ändra våra svenska referensnivåer eftersom vi nu vet (genom massspektrometri studierna) att vår svenska referensmetod (MonoS) ger mer "äkta" HbA1c värden än Diamat (Diamat=HbA1c i DCCT). SEQLA kommer under hösten fråga Svensk Förening för Diabetologi om föreningens synpunkter i denna fråga.

Internationell standard inom ett par år
Sammanfattningsvis, den för diabetesvården mycket väsentliga frågan om det går att utveckla en internationell HbA1c standard verkar kunna besvaras med ja. Inom ett par år kommer en internationell standard (kalibrator) ha etablerats. Detta kommer utan tvekan få mycket stor betydelse för diabetesvården och diabetesforskningen. Eftersom arbetet med standardiseringen gjort stora framsteg under senaste året finns det säkert skäl till att relativt snart återkomma i Diabetolog Nytt med ytterligare information.

Göran Sundkvist
docent, överläkare
Endokrinologiska kliniken,
Universitetssjukhuset MAS
205 02 Malmö