Av Jan Östman

Året var 1987 och den tredje dagen i mars, grå och kulen, då en skara läkare med intresse att skapa en nationell diabetologförening möttes på MUC, Sahlgrenska sjukhuset. Tanken var förvisso inte ny och informella diskussioner hade förts i olika sammanhang.

Av betydelse var säkert att den av Carl-David Agardh några år tidigare initierade sydsvenska diabetologföreningen varit framgångsrik. Helt logiskt kom därför uppslutningen att vara total och diskussionen kom väsentligen att gälla föreningens namn, målsättning och verksamhet. Ett av besluten var att ansöka hos Svensk förening för internmedicin (SIM) om att utgöra en självständig sektion ,Svensk förening för diabetologi. Påföljande dag tog SIM:s styrelse detta beslut, vilket pekar på hur väl förberett detta viktiga ärende var. Senare har föreningen fått status som associerad till Svenska Läkarsällskapet.

Första styrelsen
Inom loppet av några månader hölls några styrelsemöten, vid vilka grunden för föreningens verksamhet lades. I interimstyrelsen ingick förutom jag själv som ordförande bla Carl-David Agardh, Christian Berne och Göran Blohmé, som ju kommit att utgöra ryggraden alltsedan starten Den övergripande målsättningen formulerades i andra stadgeparagrafen: ”... att tillvarata diabetologins intressen och att främja dess utveckling, bl a genom anordnande av möten med föredrag och diskussioner samt genom att verka för medlemmarnas efterutbildning”.

Hur det gick?
Första mötet ”Diabetesnefropati ” hölls 19-20 maj 1988 i Lund. Därefter har i föreningens regi som regel två årliga möten arrangerats. Undantag har varit de år när skandinaviska eller europeiska kongresser varit förlagda till vårt land. En rad viktiga diabetesområden har utgjort tema vid dessa möten, som mött stort intresse :

• retinopati
• hypertoni
• fotproblem
• kardiovaskulära och
• andra förbisedda komplikationer
• orsaker till och behandling av typ 1 och typ 2 diabetes samt metabola syndromet.

Läroboken Läroboken Diabetes, med Carl-David Agardh, Christian Berne och jag själv i redaktionen samt ett 40-tal medförfattare, introducerades april 1992. Till dags datum har, inkluderande andra tryckningen, närmare 4700 exemplar försålts, vilket avspeglar en efterfrågan långt utanför den strikt diabetologiska kretsen. Delvis stimulerad av gynsamma erfarenheter med de temainriktade mötena tog föreningen initiativ till ett satellitmöte i anslutning till SIM:s världskongress i Stockholm 1990. I samverkan med Svensk förening för angiologi anordnades det internationella symposiet ”Diabetesmakro-angiopati ” i sommarfagert Mora.

EASD i Stockholm 1995
Det stora lyftet gjordes några år senare då vår ansökan till EASD om att arrangera 1995 års kongress i Stockholm beviljades .Med Claes Hellerström som i alla avseenden mästerlig ordförande arbetade den lilla organisations-kommittéen (Agardh, Berne, Efendic och ego) i ett angenämt samförstånd. Som alla vet blev EASD´95 en mycket uppskattad kongress för omkring 6000 deltagare. Som konkret bevis på vår framgång kunde ett hyggligt belopp fonderas för svensk diabetesforskning. Stiftelsen utdelar fr o m i år 1-2 stipendier avsedda för forskning 6-12 månader utomlands.

IDF
En rad andra initiativ togs under de första åren, bla anslutning till IDF (Internatioella Diabetesfederationen). Viktiga angelägenheter var att framta målbeskrivningar i diabetologi (som delområde i invärtesmedicin ) och senare i den nya specialiteten diabetologi och endokrinologi. Fr o m våren 1988 beskrivs föreningens verksamhet och ges annan diabetologisk information i form av Nyhetsbrev.

DiabetologNytt
Med ambition och känsla har redaktören Stig Attvall sedan 1994 utvecklat kvalitativt och volymmässigt DiabetologNytt till ett utomordentligt diabetesorgan inte enbart för föreningens medlemmar.

S:t Vincent
Av redan detta framgår att föreningens tillkomst verkligen låg utomordentligt väl i tiden. Strävan att verka för förbättrad diabetesvård och öka motivationen för detta stimulerades ytterligare av S:t Vincentdeklarationen (oktober 1989) samt av DCCT-och SIT-rapporterna. Inom ramen för Socialstyrelsens ”Aktiv uppföljning” kunde S:t Vincentgruppen, med Yngve Larsson och ego som huvudmän, kartlägga diabetesvårdens organisation, omfattning och kvalitet i en tredjedel av landets slutenvård och primärvård.

SFD står för en diabetologiskt välstrukturerad vård med god kvalitet
Under de senaste åren har, med uppbackning av Socialstyrelsen, föreningen tagit ytterst aktiv del i att framta två viktiga instrument för välstrukturerad vård med god kvalitet, Nationella riktlinjer och Nationella diabetesregistret. Av vikt i sammanhanget är att arbetet bakom och kring detta har fått sjukvårdspolitisk förankring. Min avsikt har som framgått inte varitatt ge någon heltäckande bild av föreningens verksamhet utan att peka på några viktiga insatser inom diabetesområdet som en relativt liten grupp entusiaster och visionärer lyckats med under den första 10-årsperioden.

Jan Östman
Medicinkliniken
Huddinge sjukhus
141 46 Huddinge
Fax 08 33 44 50

Jan Östman utnämns 8 oktober 1997 i Karlstad till hedersledamot för sina insatser inom Diabetologins område.
Red