Mikroalbuminuri, blodtryck och diabetes
Av Kent Forsén, Zeneca AB
Det föreligger samband mellan förekomsten av mikroalbuminuri, blodtryck
och diabetisk njursjukdom.
Mikroalbuminuri indikerar ofta begynnande diabetesnefropati, medan proteinuri
karaktäriserar overt nefropati. Mikroalbuminuri förekommer ofta vid hypertoni,
särskilt hos äldre patienter med diabetes typ 1 eller 2 och är hos dessa
starkt relaterad till kardiovaskulär sjukdom och mortalitet. Lätt förhöjd
albuminutsöndring kan anses som ett tidigt tecken på skada, inte bara
i njuren, utan även i det kardiovaskulära systemet.
Review
Den välkände auktoriteten i ämnet Carl-Erik Mogensen, har nyligen
sammanställt en omfattande översikt om mikroalbuminuri, blodtryck och
diabetisk njursjukdom. Artikeln belyser bl a de olika stadierna av den
diabetiska njursjukdomens strukturella och funktionella förändringar.
Vidare diskuteras utvecklingen av diabetisk njursjukdom ur en rad olika
aspekter och vad som kan göras för att bromsa denna utveckling.
Flera grupper har visat att mikroalbuminuri predikterar
overt njursjukdom och kardiovaskulär mortalitet hos patienter med diabetes
typ 1. Mikroalbuminuri anses även öka risken för utveckling av hypertoni
och retinopati hos dessa patienter.
Det är därför angeläget att upptäcka mikroalbuminuri
så tidigt som möjligt. Blodtryckssänkning och minskning av protein-utsöndringen
har visats bromsa progresstakten för njurskada och förbättrar prognosen
för patienter med diabetes typ 1. Screening för renalt albuminläckage
bland patienter med diabetes typ 1, torde idag vara allmänt accepterat.
Prediktor
Vid diabetes typ 2 är mikroalbuminuri en stark prediktor för framförallt
ökad kardiovaskulär morbiditet och mortalitet. Mikroalbuminuri förekommer
sällan isolerat och den dåliga prognosen kan vara relaterad även till
andra faktorer som långvarig hyperglukemi och högt blodtryck. Dålig metabol
kontroll har visats vara en viktig riskfaktor för progress från normal
albuminutsöndring till mikroalbuminuri.
Det tycks dock som om mikroalbuminuri är den starkaste
markören för mortalitet, något som visats även i icke-diabetiska populationsstudier.
Röster har höjts för att alla patienter med hypertoni eller diabetes och
möjligen även äldre, bör genomgå screening för mikroalbuminuri.
Alltfler data talar för att utvecklingen av njursjukdom
har ett liknande förlopp vid diabetes typ 1 och 2. Patienter med diabetes
typ 2 tenderar emellertid att vara äldre och överviktiga, vilket betyder
att hypertoni ses betydligt tidigare vid diabetes typ 2 med därpå följande
njur-skada. En viktig aspekt är att diabetes typ 2 kan förbli oupptäckt
under många år och därför har många patienter njur-, ögon- och kardiovaskulär
sjukdom redan när diabetesdiagnosen ställs.
Riskfaktorer
Riskfaktorer för utveckling av njursjukdom vid diabetes både av typ 1
och 2 är bl a dålig metabol kontroll och högt eller ökande blodtryck.
Vid mikroalbuminuri är den metabola kontrollen och det höga blodtrycket
viktiga påverkbara riskfaktorer. Renoprotektion kan definieras som varje
åtgärd som vidtas i syfte att normalisera blodsockret och blodtrycket
för att därmed förebygga och/eller senarelägga progress av njursjukdom.
Betydelsen av tidigt insatt antihypertensiv behandling
betonas. Målblodtrycket bör vara omkring 135/85 mm Hg, alltså lägre än
för patienter utan diabetes. De flesta patienter behöver mer än ett läkemedel
för att nå detta målblodtryck. Vissa studier visar att ACE-hämmare är
att föredra framför både kalciumantagonister och konventionell terapi.
För balansens skull refereras även till den uppmärksammade United Kingdom
Prospective Diabetes Study (UKPDS), som bl a visade att ACE-hämmare och
b-blockerare hade likvärdig effekt när det gäller morbiditet och mortalitet,
bland patienter med
diabetes typ 2.
Kent Forsén
Zeneca AB
Kent.Forsen@Goteborg.zeneca.com
Referens Mogensen
Diabetologia 1999; 42:263-85
Ett debattinlägg på www.diabetolognytt.com
Red
