DiabetesNefropatiNytt

"Proteinuria and progressive renal disease" avhålls årligen och avhandlar faktorer som leder till njurfunktionsförsämring. Som alltid när nya mättekniker kommer fram så appliceras de på gamla problem. Hetast nu är genetiska markörer. Grunden för, intresset är att det hävdats att många individer är skyddade och inte utvecklar njursjukdom. Likaså det faktum att det finns en familjär risk för njursjukdom vid diabetes. Antagandet om genetisk bakgrund har dock felkällor. Långtidsstudier om risk för njursjukdom kompliceras av fel på grund av bortfall. Familjestudier kompliceras av att andra miljöfaktorer kan vara knuten till familjen.

ACE-gentypning
Störst intresse har har hittills ACE-gentypning tilldragit sig. Man har funnit att personer som har en insertion (I) av ett segment på platsen av ACE genen har betydligt lägre nivåer av angiotensin converting enzym än de som inte har det (deletion =D). Särskilt höga nivåer har de homozygota (DD). Eftersom patienter med diabetesnefropati har dubblerade ACE nivåer har nu undersökts om den genetiska uppsättningen DD disponerar för nefropati. En första undersökningen visade att så är fallet men vid mötet reodvisades ett flertal undersökningar som inte kunde visa något sådant samband. Det visar faran med för små studier när det gäller frekvens av en riskfaktor. Vid IgA-nefrit spelar inte ACE gentyp heller någon roll men man har visat att närvaron av DD genotyp leder till snabbare försämring när man väl har fått sjukdomen. I analogi med det visades från Köpenhamn ett arbete där individer med DD genotyp hade dubbelt så snabb försämring av njurfunktionen som övriga patienter. Från Diabetescentrum vid Sahlgrenska, Göteborg/Trollhättan presenterade undertecknad en undersökning av 86 typ 1 diabetiker med njursjukdom där försämringstakten hade uppmätts under ca 8 år. I vår undersökning spelade ACE-genotyp ingen signifikant roll för försämringen. Emellertid fanns det en liten trend åt samma håll som i Köpenhamnsundersökningen. Betydligt starkare påverkan på njurfunktionsförsämringen hade diabeteskontroll och blodtryckskontroll.

Värdet av blodsockerkontroll
Värdet av blodsockerkontroll avhandlades också. Tidigare har hävdats att det finns en "point of no return" där det inte längre lönar sig att förbättra diabetesläget främst baserat på allt för små undersökningar under kort tid. Vid mötet rådde konsensus om att det aldrig är för sent att förbättra sockerläget för att skydda njurfunktion.

Staffan Björk, doc Njurmedicindivisionen
Sahlgrenska sjukhuset
Göteborg