Medlemstidning för Svensk Förening för Diabetologi

Debatt: Nytt inlägg i sulfonylureafrågan


Av Klas Malmberg, Karolinska sjukhuset, Stockholm

Nytt inlägg i SU-debatten, denna gång från Mayo kliniken där man retrospektivt analyserat patienter med känd diabetes som genomgått akut infarkt PTCA utan stent (istället for trombolys behandling).

Materialet
Materialet är inhämtat mellan 1985-1994, via journal granskning. Under denna tids period identifierades 188 patienter med känd DM, varav 3 hade oklar behandling och utgick ur studien. Av resterande hade 67 primär SU terapi = grupp 1 och resten ej primär SU terapi = grupp 2 (70 insulin och 38 diet). SU gruppen var 5 år äldre och hade i absoluta tal 8% lägre ejektionsfraktion än grupp 2. Bägge dessa faktorer har ju tidigare visat sig vara av stor prognostisk betydelse vid AMI.
Vidare var uppföljningstiden ngt längre för SU-gruppen vilket indikerar att dessa pat rekryterades tidigare än grupp 1. Då det brukar finnas en klar inlärningskurva när det gäller resultatet av akut infarkt PTCA kan detta kan detta ha påverkat utgången.

Huvudresultatet
Sjukhus mortaliteten var 16/ 67 (24%) i SU-gruppen jmf med 13/118 (11%) i grupp 1 (p=0.02). I multivariatanalys där man justerade for baseline olikheter var SU terapi oberoende associerat med sjukhusmortalitet (OR=2.5, p=0.024). Vid långtidsuppföljning sågs ingen skillnad i morbiditet eller mortalitet mellan grupperna. Forfattarna konkluderar att SU behandling ar associerad med ökad sjukhusmortalitet hos patienter med diabetes och AMI som genomgår akut revascularisering med PTCA och förklarar detta med att SU blockerar KATP kanalerna och därmed förhindrar prekonditionering och mojligheterna att tala ischemi bättre. En annan förklaring som ges är att SU via höjda proinsulin nivåer ökar PAI-1 aktiviteten och därmed ökar risken for att ha en terapirefraktär trombos eller för att få snar reocclusion.

Frågor
Studien är liten, retrospektiv och patientmaterialet sannolikt selekterat.

  • Vidare vet vi inget om den metabola kontrollen i periinfarkt perioden.

  • Uppgifter om ankomst blod socker saknas tillsammans med information om hur sockerlaget hanterades akut liksom diabetesduration.

  • Kanske fick de insulin behandlade extra insulin till skillnad från SU-gruppen? De var också signifikant yngre, ingick det i denna grupp mycket välskotta unga typ 1 patienter?

  • Hade de kostbehandlade patienterna bättre kontroll och kortare diabetes duration (brukar ju vara så), vilket ju har stor prognostisk betydelse. Vidare sågs ingen skillnad när det galler långtidsmortalitet trots att det var 20% renfarkter i bägge grupperna.

  • Varför var inte akut dödligheten större i SU-gruppen vid reifarkten?

  • Eller var det så att de hade annan terapi efter index-infarkten?

Således många frågetecken men åter en rallarsving mot SU preparat till diabetiker med coronarsjukdom och spekulationerna fortsätter.

Doc Klas Malmberg,
Kardiologen, KS,
Stockholm klas@ccc.mcmaster.ca

Se också ursprungsartikeln i J Am Coll Cardiol 1999;33:119- 124.



[Innehåll] [Redaktören] [Ordföranden] [Sett & Hört] [Aktuell Info] [Redaktionen] [Arkivet] [Länkar] [Diskussionsforum] [Diabetes Update]
Till Förstasidan