Debatt: Hur ska vi hantera fetmaepidemien?

---

Av Lauren Lissner, Göteborg

Svensk Förening för Obesitasforskning (SFO) vill med detta öppna brev starta en bred debatt i det svenska samhället om hur den pågående fetmaepidemin skall bemästras. Vi uppmanar regering och riksdag, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Läkemedelsverket, SBU, Landstingsförbundet, företrädare för livsmedelsindustrin, idrottsrörelsen och andra folkrörelser att ta aktiv del i debatten.

Problemets omfattning
Under de senaste 20 åren har förekomsten av fetma (BMI >30 kg/m2) dubblerats i ett flertal länder. WHO talar om en global fetmaepidemin. I Sverige har ökningstakten bland vuxna varit mera måttlig, men minst 500.000 vuxna lider nu av fetma. Särskilt oroande är att antalet ökar snabbt bland de unga: förekomsten av fetma har mer än tredubblats hos 18-åriga män under de senaste 25 åren. Fetma är en sjukdom! Fetma är förknippat med minskad livslängd och ökad sjuklighet i ett flertal åkommor, t ex diabetes, hjärt- kärlsjukdom, ledbesvär och vissa cancerformer. Beräkningar har visat att den extra sjukskrivning och förtidspension som feta drabbas av, årligen motsvarar en kostnad för socialförsäkringssystemet på c:a 6 miljarder kronor. Till detta kom-mer direkta sjukvårdskostnader för medicinering, sluten vård etc.

Dessutom har feta personer en låg livskvalitet jämfört med normal viktiga. Att uppskatta subjektivt psykosocialt lidande i pengar är sannolikt omöjligt.

Vad ligger bakom fetmaepidemin?
Det är sedan länge känt att fetma delvis är en ärftlig sjukdom. Det anses att fetmaförekomsten i en befolkning till c:a 40% kan förklaras av ärftliga faktorer, resten är miljöbetingat. Den kraftiga ökningen i fetmaförekomst under senare decennier beror inte på förändringar i arvsanlagen. Dessa förändras långsamt under hundra tusentals år medan omgivningsfaktorerna ändrats radikalt i vår tid. Ett mer stillasittande liv kombinerat med fet, välsmakande mat är den miljöbakgrund som tippat energibalansen över ända.
Det faktum att miljöförändringar framstår som boven i dramat antyder också möjligheter till prevention genom att ändra till en livsstil vi mår bättre av.

Om prevention
Det preventiva arbetet bör riktas inte bara mot identifierbara högriskgrupper men också mot befolkningen i stort. Tidigare försök att förebygga fetma har misslyckats, inte minst till följd av det konstanta, ogynnsamma miljö vi är utsatta för. Utbildnings- eller informationskampanjer räcker inte för att bromsa epidemin. Det handlar snarare om att förändra de samhällsstrukturer som driver fetmaepidemin. Det är viktigt att betona att detta inte är ett exklusivt sjukvårdsproblem, utan ett folkhälsoarbete innefattande de flesta samhällssektorer.

Så här kan fetma förebyggas
Den allvarliga utvecklingen motiverar förslag som delvis kan uppfattas som provokativa:

• Öka antalet obligatoriska skol-gymnastiktimmar och gör det roligt! Barn- och ungdomsidrott måste upplevas som lustfylld och inte som konkurrens om ordinarie platser i laget.
  
  
• Arbeta för hälsosam, fettreducerad skolmat! Skolmaten måste klara konkurrensen med hamburgerrestauranger och kaféer, inte bara näringsmässigt utan också smakmässigt.
  
  
• Ordna motionspass på arbetstid! Ge skatterabatter för företagsanknutna gymnastikanläggningar.
  
  
• Utöka möjligheter att promenera eller cykla till arbetet och affär! (cykelbana, säkra vägar).
  
  
• Planera trafikmiljön så att barn kan gå till skolan och leka nära gator och vägar!
  
  
• Genomför professionella hälsokampanjer i massmedia, t. ex. att promenera dagligen, använda trappor istället for hiss, äta frukt/grönsaker!
  
  
• Begränsa ytterligare möjligheterna till reklam för snabbmat och godis riktad till barn och ungdom.
  
  
• Differentiera moms på ett sätt som gynnar ett sunt livsmedelsval!
  
  
• Arrangera, i bildningsförbundens regi, aktiviteter som gynnar en hälsosam livsstil!
  
  
• Inrikta idrottsrörelsens arbete på att förmå alla att delta i fysisk aktivitet, inte bara på att driva fram ett fåtal olympiska medaljörer!

Dessa områden för intervention kräver med nödvändighet samverkan från många myndighter och organ som Socialdepartementet, Utbildningsdepartementet, Finansdepartementet, Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Dessutom krävs engagemang och deltagande från kommuner och landsting, skola, pensionärsföreningar, idrottsrörelse och livsmedelsindustri.

Behandling av fetma
Prevention av fetma bör engagera stora delar av samhället, men behandling av dem som redan drabbats är en mer renodlat medicinsk fråga. Majoriteten av hittills använda konventionella behandlingstrategier baserade på kalorireducerad kost och ökad fysisk aktivitet har långsiktigt visat sig otillräckliga. Den enda metod som idag förmår att varaktigt och kraftigt reducera vikten är magsäckskirurgi. Operations-kapaciteten är dock tyvärr begränsad. 1999 får vi tillgång till farmakologiska behandlingsalternativ.
Orlistat blir tillgängligt 1999, sannolikt också sibutramin. Det kan dock icke nog betonas att farmakologisk behandling av fetma måste integreras i ett behandlingskoncept innehållande kalorireducerad, fettsnål kost och ökad fysisk aktivitet. Detta är men absolut nödvändigt. Läkemedelsbehandling utan stöd till beteendeförändring är meningslös. Tyvärr är hälso och sjukvården inte beredd på denna utmaning. Inte minst inom primärvården finns en skriande brist på dietisttjänster.

Hur kan fetmabehandlingen organiseras?
Vi står inför ett gigantiskt sjukvårdsorganisatoriskt problem om vi ska hjälpa alla överviktiga svenskar. Följande modell kan föreslås:

• Primärvården utgör basen för överviktsbehandlingen. På varje vårdcentral bör resurser tillföras för att samordna fetmabehandlingen genom ett team som består av läkare, sköterska och dietist. Diabetessköterskans arbete kan i vissa fall vara en god modell. Kostnadseffektiva behandlingsprogram t ex gruppbehandling, måste tillskapas och utvärderas på primärvårdsnivå.
• På länssjukhusen bör därefter skapas fetmapolikliniker med specialkunnig läkare, sjuksköterskor och dietister, som stöttar primärvården. Samarbete med redan etablerade diabetesmottagningar bör utvecklas. Den fetmakirurgiska kapaciteten bör byggas ut, liksom resurserna för pedriatisk fetmabehandling.

Slutsats
Vi står mitt uppe i en global fetmaepidemi, orsakad av den livsstil vi själva skapat under de senaste decennierna. Fetman kostar samhället och sjukvården stora summor och medför individuellt lidande. I länder som USA, Tyskland och England arbetas på regeringsnivå efter WHO-anmodan med strategier för att söka bemästra situationen. Det är angeläget att också svenska myndigheter agerar. Vetenskaplig och klinisk kompeten finns men ekonomiska förutsättningar måste skapas både för prevention och behandling av de redan drabbade.

Styrelsen för Svensk Förening för Obesitasforskning (SFO): Lauren Lissner (ordf)
Ingmar Näslund (sekr), Anders Sylvan, Stephan Rössner, Lars Sjöström
Adjungerade: Jarl Torgerson (SFO), Melker Falkenberg (SFO),
Cecilia Björkelund (SFAM, Svensk Förening för Allmänmedicin) genom Lauren Lissner
e-post lauren.lissner@medfak.gu.se

[Innehåll] [Redaktören] [Ordföranden] [Sett & Hört] [Aktuell Info] [Redaktionen] [Arkivet] [Länkar] [Diskussionsforum] [Diabetes Update]