Recension:

1."Rätt på Rätt sätt"

2. "Att vara fri och höra till – om viljan att vara sig
själv och viljan till anpassning"

”Att vara fri och höra till – om viljan att vara sig själv och viljan till anpassning”
av Erica Falkenström.
Svenska förlaget 2004
Pris: 245:-

Författaren har arbetat som frilansande arbetslivsjournalist och är numera verksam som beteendevetare och arbetar bland annat med samtalsstöd och ledarutveckling. Hennes första bok ”Vad vill du – egentligen?” utkom 2002.
Författaren är sysselsatt med existentiella aspekter på människans hälsa – men tar också hänsyn till etiska aspekter och rör sig inte bara inom filosofins fält utan hämtar material även från pedagogiken och psykologin.
En viktig fråga blir; vad är att vara fri? Är man fri när man kan göra vad man vill och följer lustprincipen? Eller är det snarare en individualism, egoism och självgodhet? Författaren penetrerar inte bara frihet från utan också frihet till. Hon betonar att det finns ingen frihet värd namnet om den inte också inbegriper ansvar, också för andra. Men! Individen har också ett ansvar för sin egen utveckling! Författaren betonar starkt skillnaden mellan fri att vara och fri att göra.
I dagens samhälle talas ofta om de obegränsade möjligheterna. Författaren pratar om ”öde” och menar då inte fatalism utan de mönster och begränsningar och tillgångar som bildar en människas givna betingelser i livet. Hon menar att inom ödets ramar har människan oändliga möjligheter.
”Vår djupaste längtan är inte längtan efter frihet, utan efter tillhörighet” citerar författaren en kollega Anita Goldman. Erica Falkenström anser att friheten kommer före tillhörigheten i den bemärkelsen att medvetet grunda det du gör, dina val, på den du är. Människan behöver både självförverkligande och solidaritet. Solidariteten är viktigare än självförverkligandet i den meningen att man inte får förverkliga sig själv på bekostnad av andra. Kanske är det rentav så att solidaritet är en del av människans självförverkligande?

Författaren drar sedan upp en mental dimension enligt följande:
Egoism – Viljan att vara sig själv – Viljan till anpassning – Självutplåning.
Boken tema har väckt många intressanta diskussioner bland såväl medelålders vänner som unga studenter. Frågan har väckts om man inte i stället borde sätta upp frihet kontra tillhörighet på två dimensioner? Att för en del behöver frihetsgraden vara större, för andra tillhörighetsgraden...
På en skala från 1 - 9: Var sätter Du ditt behov av att vara fri?
På en skala från 1 - 9 Var sätter Du ditt behov av tillhörighet?
Inom: a. arbetet b. i relationen till de käraste
Observera totalpoängen ”inom arbetet” kan bli högst 9 poäng liksom ”i relation till de käraste” - dvs exempelvis behov av att vara fri 3, behov av tillhörighet 6 inom arbetet - och exempelvis relation till de käraste behov av att vara fri 1, behov av tillhörighet 8.
Diskussionerna har berört inte bara arbetsplatser (Kan jag vara kvar på en arbetsplats där medar-betarnas kreativitet kvävs eller där jag förväntas arbeta på ett sätt som är mot mina etiska ställningstaganden?) utan också om relationer (Om friheten är viktigast för den ene i en relation och tillhörigheten det viktigaste för den andre?) eller om vänskapsgrupper (Vi blev en informell grupp för 10-15-20 år sedan... livet har farit olika fram med oss, hur mycket stämmer denna grupp för var och en av oss som individ nu?)
Boken är inte invändningsfri. Min främsta kritik riktas mot behandlingen av det svenska språket. Författaren har använt sig av korta, många gånger ”stympade” meningar. Det brukar öka läsbarheten men får här ibland motsatt effekt. Jag tycker också att hon associerar lite väl fritt, vilket kan bli svåröverskådligt. Till sist (och det gäller för många böcker jag läst): den kunde rensats från upprepningar och kortats av.
Detta fråntar inte boken dess viktiga innehåll och att författaren lyckas engagera och få läsaren att tänka vidare själv och en lust att diskutera ämnet med andra. Om jag har en kronisk sjukdom är det mitt ”öde” – men utnyttjar jag de valmöjligheter som ligger inom denna ram? Jag vill m.a.o. varmt rekommendera den till var och en som vill stanna upp och fundera över sin situation.

Ylva Öman, psykolog