HSAN-ärende
Diagnos diabetes försummad – patienten dog
- bättre primärvårdsrutiner krävs

Ett nyskrivet PM finns och är utskickat till alla regionens primärvårdsmottagningar om att medicinsk utredning krävs före symtomdiagnos, innebärande att alla patienter ska genomgå somatisk undersökning och basal, i PM specificerad, laboratorieprovtagning inklusive blodsocker innan annan diagnos sätts:
• ett utbildningspaket planeras under vårterminen inom området diabetes med fokus på allvarliga/brådskande tillstånd för alla läkare och sjuksköterskor i den regionala organisation
• ärendet är anmält som ett lex Maria-ärende och behandlas nu av myndigheten.

Händelsen
Patienten, en tidigare helt frisk ung kvinna utan tidigare psykosocial anamnes, sökte gynekologmottagningen första gången 090129 p.g.a. klåda och flytningar. Diagnos candidainfektion, erhöll lokal behandling. Återbesök 090415 p.g.a. fortsatta besvär. Samma diagnos, och fick nu peroral behandling. Clamydiaprovtagning neg. Cytologprov visade växt av candida.
På försommaren ofrivillig viktnedgång och tilltagande trötthet. Akut försämrad 090712 (söndag) och påföljande dag talade patienten med sin arbetsledare om att hon inte orkade med sitt arbete. Chefen noterades att patienten såg ”grå och hopsjunken ut”. Pat rekommenderades söka läkare. Hon ringde vårdcentralen 090714 (tisdag) på morgonen och tid bokades samma eftermiddag.
Pat träffade en utländsk specialistläkare på provtjänstgöring, 20 års erfarenhet från annan specialitet. Noterades en veckas anamnes på starka panik- och ångestattacker på arbetsplatsen där patienten kände sig pressad. Andnöd, hjärtklappning, kramper i magen, hög puls var andra symtom vilka uppgavs ”vara strikt arbetsrelaterade”. Trötthet, huvudvärk och yrsel negerades. Patienten ville bli sjukskriven och få kontakt med en psykolog. Grät oavbrutet under konsultationen och uppfattades enligt vad läkaren senare uppgav som virrig och svår att få grepp om.
I status noterades normalt blodtryck 135/80 , hjärtfrekvens 82, cor/plm/buk u.a. Pat fick diagnos F410; Paniksyndrom. Panikattack episodisk. Sjukskrevs fyra veckor, och fortsatt poliklinisk kontakt planerades. Remiss utfärdades till kurator och rekommendation om att med sin gynekolog diskutera p-piller som en möjlig orsak till besvären. Följande dag 090715 (onsdag) ringde kuratorn upp patienten, som beskrev tre veckors anamnes på tilltagande panikångest. Det var svårt att uppfatta vad patienten sa eftersom att ”hon hade svårt att kontrollera andningen”. Patienten erbjöds tid hos kuratorn 090722. Samma dag 090715 (onsdag) hade patienten ett sedan tidigare planerat återbesök på gynekologmottagningen. Fortsatta besvär med klåda. Noterades att patienten ”var påtagligt ångestfylld och andningspåverkad” vid besöket. Läkaren försökte penetrera detta men patienten uppgav att hon just haft kontakt med vårdcentralen för dessa symtom och var omhändertagen. Pat uppmanades dock att ta kontakt med akutmottagning för ny bedömning. Erhöll lokalbehandling för sina gynekologiska symtom och återbesök planerades 2-3 månader.
I samband med besöket noterade personal på mottagning både före och efter läkarbesöket att patienten var påverkad, man erbjöd henne att vila på brits före och man funderade på hur hon skulle ta sig hem efteråt. Patientens far väntade emellertid utanför i bilen för att köra henne till föräldrarna 20 mil söderut. Även fadern föreslog besök på akutmottagning men patienten ville inte. Man åkte till föräldrahemmet med patienten liggande i bilen.
Pat mådde fortsatt dåligt och föräldrarna var oroliga. Man ringde sjukvårdsupplysningen lokalt på kvällen och hänvisades med hänsyn till den diagnos patienten har fått till psykiatrins akutmottagning. Samtidigt gavs lugnande besked, ”symtomen stämde på panikångest”. På psykiatri-mottagningen frågade man om suicidrisk samtidigt som man gav lugnande besked, ”symtomen bedömdes vara stämma med patientens diagnos”. Ingen närmare penetration av symtombild skedde vid någon av dessa kontakter enligt patientens mor. Patienten var vaken större delen av natten och mådde så dåligt att hennes mor var hos henne hela tiden. Pat somnade 05:30 och sov väldigt tungt.
090716 (torsdag) Patientens mor ringde åter sjukvårdsupplysningen på morgonen kl 07:30 och fick ”lugnande besked”. På eftermiddagen kl 14:15 ringde patientens mor till vårdcentralen. Fick ”lugnande besked” av en distriktssköterska. Senare samma eftermiddag hittades patienten död i sängen.
Rättsmedicinsk obduktion visade diabetes mellitus med ketoacidos. Lex Maria-anmälan är gjord. Ärendet är ännu ej avgjort. DiabetologNytt återkommer i ärendet.
Ansvarig chefsläkare vill liksom anhöriga föräldrar att aktuellt patientärende sprids för ökad kunskap i avsikt att förhindra något liknande.

Redaktionen
DiabetologNytt

|Upp|