Medlemstidning för Svensk Förening för Diabetologi

Fysisk aktivitet vid diabetes -
från vardagssysslor till elitidrott


Referat från symposium vid Riksstämman 26/11-97

Inledning

Harriet Wallberg-Henriksson, moderator, Karolinska Sjukhuset

Första frågan: Varför är det viktigt att diskutera denna fråga? Insulinets effekt i kroppen är att föra socker från blodbanan in i de insulinkänsliga cellerna. Muskelkontraktion och fysisk aktivitet har exakt samma effekt men denna mekanism är ej beroende av insulin. Vad händer om man samtidigt har fysisk aktivitet och insulin i kroppen? Vid typ 1 diabetes kan detta få en dramatisk effekt på blodsockret eftersom vi då har två faktorer som båda sänker blodsockret. Ett råd som man skall ta till sig är att det många gånger kan vara olämpligt att motionera direkt efter en insulininjektion. Vid typ 2 diabetes får man en mindre effekt, kanske p.g.a. insulinresistensen, och denna svagare effekt kanske vi kan utnyttja på ett positivt sätt i behandlingen.

Fysisk aktivitet, sockerbalansen och insulinkänsligheten
Anna Krok, Stockholm

Blodsockerhalten i kroppen styrs av ett sinnrikt system. Målcellerna för insulin är fettceller, muskel och lever. Insulinet stimulerar sockerupptaget i fett- och muskelceller och hämmar leverns sockerproduktion. Muskelcellerna svarar för största delen av insulinstimulerat glukosupptag eftersom muskelmassan är det största målorganet. Sockermolekylen kan dock inte komma in i cellen genom passiv diffusion. Istället måste ett specialiserat transportprotein användas. Glukostransportmolekylen (GLUT) är ett ganska stort protein med tolv stycken transmembrana regioner. Dessa bildar antagligen en transportkanal genom cellmembranet som gör att sockermolekylen kan komma in i själva cellen.

GLUT

Det finns en familj av relaterade glukostransportmolekyler som har vävnadsspecifika uttryck. Vad gäller muskelceller återfinns GLUT1 som basal glukos-transportmolekyl. GLUT5 är egentligen en fruktos-transportmolekyl. GLUT4 är egentligen den insulinstimulerade glukos-transportmolekylen som diskuteras mest om i dag.

Insulinsignalen

Vad det gäller insulinets signaleringsväg till stimulerat glukosupptag så har nu detaljer blivit kända. Insulinreceptorn är en transmembran molekyl som går tvärs igenom cellmembranet. GLUT1-molekylerna, som ansvarar för det basala upptaget av socker, sitter alltid i cellmembranet där kan de tillåta att socker kommer från utsidan av cellen till insidan. I fett- och muskelceller däremot, vilka kan svara på insulinet och därigenom öka sockerupptaget, uttrycks de specialiserade glukostransportmolekylerna, GLUT4. I vanliga fall sitter dessa inne i cellen där de inte ser något socker. Men när en insulinsignal kommer, flyttar sig GLUT4 från inne i cellen till ut till cellmembranet.

Insulin binder sig till insulinreceptorn och detta aktiverar insulinreceptorns kapacitet att fosforylera specifika proteiner i cellen. Ett av dessa proteiner, som man nu vet är väldigt viktig, är IRS-1. När detta har fosfofylerats aktiveras även ett enzym som heter PI3-kinas. Aktiveringen av detta enzym anses vara ett kritiskt steg för att signalera till translokation av GLUT4 molekylen från cellens inre till cellmembranet, där sockret kan tas upp.

Muskeleffekter

Isolerad skelettmuskel från friska försökspersoner och personer med typ 2 diabetes har studerats på vår avdelning, genom att inkubera muskelceller med stigande koncentrationer av insulin och sedan mäta glukostransporten. Hosfriska försökspersoner ser man att högre insulindos leder till större sockerupptag i muskeln. Däremot ser vi vid typ 2 diabetes att insulinsvaret är synnerligen hämmat. Dessa har således insulinresistens på muskelnivå och tar inte upp socker på samma sätt som de friska kontrollerna gör. I en annan studie undersökte Marie Björnholm och Juleen Zeerath på vår avdelning insulinsignaleringsmolekylerna och hur dessa fungerade i muskelceller hos individer med typ 2 diabetes. När man undersökte friska försökspersoner kunde man se att en insulininfusion ledde till ökad fosfosolysering av det tidigare diskuterade proteinet, IRS-1, men detta gällde ej för patienter med typ 2 diabetes. När man sedan studerade aktiveringen av PI3-kinas-enzymet, kunde man ånyo se en signifikant ökning hos friska försökspersoner men däremot ingen ökning hos personer med typ 2 diabetes.

Sammanfattningvis: Efter insulinstimulering ser vi en dämpad ökning av glukostransporten hos patienter med typ 2 diabetes. Det finns således defekter redan i tidiga steg av insulinsignaleringen, d.v.s. defekt fosfolyseringen av IRS-1 och defekt aktivering av PI3-kinas. Det finns dock ett annat system att signalera till glukostransport och GLUT4 -translokation i muskeln - det är muskelkontraktion! Det är dock mindre känt om hur denna signal kommer fram - genom en lokal hormonfrisättning, via kalcium, eller möjligen påverkan av något annat signaleringssystem i cellen? Vad vi vet är att emellertid att muskelkontraktion leder till en ökad mängd av GLUT4 molekyler vid cellmembranet. Detta kan även ske i en insulinresistent muskel.

Träning

En träningsstudie av insulinstimulerat sockerupptag i friska råttor och andra råttor med streptozocininducerat diabetes visar att hos friska men otränade råttor leder insulin till en ökning av sockerupptaget. Om man simtränar dessa råttor en timme och sedan gör om undersökningen ses, även utan insulinstimulering, en ganska markant ökning av sockerupptaget i muskulaturen. Om man låter dessa råttor träna i 6-timmarspass i 72 timmar och därefter ånyo studerar glukosupptaget i muskulaturen, så ser vi att den kombinerade effekten av träning och insulin ger en större stimulering av upptag av socker i muskulaturen än endast insulin gjorde i de otränade musklerna, d.v.s. en additiv effekt av träningen och insulinet.

Streptozocinbehandlade råttor som tränas under 3 dagar uppvisar ett insulinsvar som blir samma som hos de friska råttorna, d.v.s. den fysiska aktiviteten har lyckats kringgå insulinresistensen och resulterat i ökat sockerupptag i muskeln.

Humanstudier

Hur är det då hos människor? Lång tids träning ökar mängden GLUT4; det fanns dubbelt så mycket GLUT4 protein hos muskler hos tränade (12 veckors träning) jämfört hos otränade medelålders män. Om man låter de otränade individerna göra entimmas träningspass leder detta inte till någon speciell ökning; det är den den kroniska träningen som gör att GLUT4 uttrycks bättre i muskel.

Detta sågs också hos personer med nedsatt glukostolerans i en undersökning där medelålders typ 2 diabetiker deltog. Efter 12 veckors cykelträning ökade mängden GLUT4 i muskeln till det dubbla. Denna ökning av GLUT4 åtföljdes av motsvarande förbättring i total insulinkänslíghet. I en annan studie har jämförts två grupper av medelålders män med en betydande skillnad i grad av fysisk aktivitet. Glukosnivåerna hos de fysiskt inaktiva männen var ungefär samma som för de tränade, men insulinsvaret efter glukosbelastning visade däremot markant lägre nivåer. Detta talar för att muskeln hos de tränade indivderna är betydligt mer insulinkänslig.

En liknande studie av diabetiker genomfördes av Rogers et al. Tio medelålders män med mild diabetes tränade med 1-timmas cykelpass i 7 dagar. Efter träning sågs en signifikant förbättring av glukos- och insulinsvaren. Det visar att endast 7 dagars träning ger en markant förbättring i glukostoleransen och insulinkänsligheten hos dessa diabetiker.

Prospektiv studie

Hellmers och medarbetare har i en artikel publicerad i New England Journal och Medicine följt 5990 män under 14 år fram till 1976. Man följde antalet fall av typ 2 diabetes per 10.000 personår i relation till grad av fysisk aktivitet. 202 personer utvecklade diabetes. Högriskgrupper var individer med BMI över 25, hypertoni eller minst en förälder med diabetes. Man kunde konstatera att för varje ökning av den fysiska aktiviteten motsvarande 500 kcal minskar risken att utveckla diabetes signifikant. Detta tyder på att en regelbunden ökad fysisk aktivitet kan förebygga uppkomsten av diabetes.

Sammanfattningsvis:

• Regelbunden träning påverkar muskelaturens glukosupptag

• Glukosupptaget i muskulaturen förbättras dramatiskt av regelbunden träning genom en ökning av mängden av den specifika glukostransportmolekylen GLUT4

• Träning och insulin har additiva effekter på sockerupptaget, vilket är relaterat till två olika signalsystem, varvid således träning möjligen kan kompensera det ena signalsystemet vid tillstånd med insulinresistens

Frågor - diskussion

Gäller denna träningseffekt enbart de muskler man tränat eller även andra muskler som man inte tränat?

Det är muskelkontrak-tionen i sig som signalerar till GLUT4 men långtidseffekter av träning på hela kroppen kanske också påverkas gynnsamt.

 


Rökning, alkohol och motion vid ungdomsdiabetes

Johnny Ludvigsson, Linköping

Hur hänger dessa tre ihop?

Vi föräldrar har som ni vet en tendens att påbjuda - förbjuda och tillråda diverse olika saker. Både alkohol - motion - rökning kommer på så sätt hamna i samma område. Föregående föredrag visar, att vi behöver en påminnelse om att motion är värdefullt, att motion har positiva effekter på blodsockerbalansen, är en hörnsten i behandlingen, men periodvis plockar vi tyvärr bort hörnstenen motion.

Motion spelar en inte så liten roll i tonåren. Barn däremot leker, de motionerar inte. I tonåren blir tjejer intresserade av utseendet, de speglar sig, och båda könen intresserar sig under tonåren för dataspel och video - och då behöver de aktiveras. Motion är väsentligt, det påverkar positivt glukosupptaget i muskulaturen, och man ser skillnad mellan väldigt inaktiva och välligt aktiva tonåringar. Det är viktigt med någorlunda regelbunden motion.

Vi måste bestämmas oss, det gäller för övrigt allt vi
uttalar oss om i diabetesbehandlingen, dvs man kan inte ena dagen säga att det är viktigt men ej nästa dag - eller att en i teamet tycker det är viktigt, medan en annan tycker annorlunda. Vi måste arbeta i team, vi måste då ha en gemensam politik, dvs samma attityd, samma attityd tillmotion - då faller budskapet väl ut.

Budskapet

Budskapet skall vara klart - och positivt. Det som är viktigt är att motionen inte blir medicin, den skall vara en värdefull och naturlig del av livet. Det är ju självklart med dans, promenad, cykling, svampplockning eller vad det nu är - det skall inte vara obehagligt, inte intrimmat i något speciellt schema utan en naturlig del positiv del i livet som man växer upp med och in i, på ett naturligt sätt, redan från början. Har man diabetes är det inte normalt - och därför kan man inte säga att man kan leva ett normalt liv. Ur motions- och aktivitetsaspekt kan man dock vara precis lika aktiv med sporter som vem som helst, samma fritidsintresse, såsom ungdomar som inte har diabetes, dvs man kan leva ett normalt liv.

Rökning och alkohol

Vi ger gärna våra ungdomar påbud; du skall motionera då du har diabetes - på samma sätt då det gäller rökning och alkohol. Vid rökning är det ju inte förbjudet förutom på vissa lokaler, utan det är olämpligt vare sig med eller utan diabetes. Rökning luktar illa, man bränner upp sina pengar - sen kan mano ckså säga att om man röker mycket får man successivt hosta, lunghosta, och det gäller även vid diabetes. Det är viktigt att förklara, att du gärna får röka om du har diabetes, men det har speciella negativa effekter vid diabetes utöver det vanliga, påverkar blodkärlen, lite farligare vid diabetes, hjärtinfarkten tidigareläggs 10 år - rökning är farligt, men är inte förbjudet - det är upp till dig. Det är faktiskt så att ungdomar med diabetes röker inte, enligt min erfarenhet, kanske pga massmedia - rökning är på så sätt och vis därför inte längre samma problem genom denna attitydförändring.

Alkohol ett svårare problem

Det är inte alls förbjudet vid diabetes - men är förbjudet i trafiken, med eller utan diabetes, och bör leda till fängelsestraff. Alkohol är inte accepterat i skolan eller på arbetsplatsen, och det har inte med diabetes att göra. Man bör veta om risker vid alkohol vid diabetes; du försämrarmöjlighetan att höja ditt blodsocker vid svår hypoglykemi pga bristande motregulation.

Om du är på fest, dansar till 2-tiden, och har druckit alkohol, har man mindre omdöme att äta - och sedan om du efter denna kväll tar din ordinarie kvällsinsulindos före sånggående, ja då kanske du inte vaknar, utan råkar utför dead in bed syndrome.

Säkert är det så att alkoholen har betydelse vid detta syndrom. Du är omdömeslös om Du har alkohol i kroppen med diabetes, speciellt om du kör bil - och du kan glömma bort att ta insulin eller så tar du dubbla dosen insulin eller tar fel insulin.

Risken för bakfulla, dvs svårt att äta pga illamående, gör kanske att du tar inget insulin - och sedan får du ketoacidos, mer illamående - en ond cirkel. Vi hade ett sådant fall som missförstods, det var efter midsommarfirande.

Annars är alkohol fullt tillåtet, men ej rekommendabelt. Vi vuxna skall självklart tycka om tonåringar, men vi har däremot ingen anledning att uppträda som tonåringar - ingen idé att se ut eller uppträda som en tonåring.

Jag gillar dig, men om du skall göra det, dricka alkohol, måste du lära dig hur du skall använda detta; ät extra, minska insulindosen, och när du vaknar, se om du har syror, ta ett blodsocker - du måste själv ta detta ansvar.

Idrott

På samma sätt på frågan om idrott, dvs om fotboll vid 17-18 tiden, då det i vanliga fall är middag - ja, då är det naturligt att äta ett kraftigare mellanmål med en liten dos snabbverkande insulin före träningen. Ät 1-2 extra smårgåsar, och ta din middag då du kommer hem vid 19-20-tiden, förutom den lilla dosen insulin du tog i samband med mellanmålet, tag en extra dos snabbverkande insulin och tänk på att ta ett extra mål före sänngående om mycket fysisk ansträngning. Tänk på att
kanske minska dosen kvällsverkande insulin.

Det som krävs är konkreta råd, diskutera igenom, ge kanske olika regim olika dagar. I den praktiska verkligheten måste vi fundera igenom hur vi får konceptet att fungera i verkliga livet.


Kan man motionera bort sin åldersdiabetes?

Karl-Fredrik Eriksson, Malmö

Med åldersdiabetes menar man den icke-insulinberoende formen av diabetes eller typ 2 diabetes. Åldersdiabetes kan inträffa i tidigt skede av livet, man behöver inte vara gammal, och huvuddelen av de som insjuknar efter 35 år har typ 2 diabetes.

I utvecklingsländer, inte minst Nordamerikas indianer, utgör typ 2 diabetes ett stort problem, förutom den dramatiska ökningen vi ser i västvärlden. Prevalensen av typ 2 diabetes i världen varierar, i vissa regioner är det ovamligt, medan man bland Pima-indianerna har en mycket hög prevalens. Orsaken är i mångt och mycket en obalans mellan motion och energiförbrukning. Pima-indianerna i Arizona har fått på senare århundrande en annan livsstil jämfört med tidigare, nu transporterar de sig med fordon, äter mycket fett och snabba kolhydrater.

Syrgasupptagstest - glukosmetabolism

I Malmö har vi mätt konditionen med syrgasupptagstest. Personer med lågt syrgasupptag är också de med den högsta glukosnivån vid OGTT, de är också insulinresistenta, dvs de har den högsta frisättningen av insulin under själva OGTT.

Detta kan jämföras med överviktiga personer med bra kondition med bra syrgasupptagstest och dessa liknar i stort de personer som är normalviktiga. En bra kondition tycks alltså vara skyddande för diabetes. Konditionens koppling till glukostolerans har undersöks i 3 grupper som vid 48 års ålder har typ 2 diabetes, en grupp med nedsatt glukostolerans sk IGT och normala personer. Åstrands tabell visar att ingen av dessa grupper har hög kondition. Detta är inte bara en tillfällighet.

Vid en ny undersökning vid 54 års ålder och vid en ny undersökning i en subpopulation vid 65 års ålder var resultaten följande; de som har typ 2 diabetes har under långt skede av livet 15-20 procent lägre syrgasupptagsförmåga jämfört med individer med normal glukostolerans. De med nedsatt glukostolerans ligger någonstans mitt emellan.

Vid 65 års ålder mätte man också glukosmetabolismen och då såg man att vid typ 2 diabetes var glukosupptaget drygt halverat, klart lägre, och detta drabbar både den oxidativa som icke-oxidativa glukosoxidationen, den senare står för glykogenbildningen.

I Malmöundersökningen kunde man också påvisa, att syrgasupptagsförmågan predikterar diabetesutveckling, inte bara fysisk aktivitet som vid de amerikanska undersökningarna, utan också syrgasupptagsförmågan. Personer som vid 48 års ålder redan utvecklat typ 2 diabetes har redan då en lägre kondition jämfört med sina kontroller, oavsett om man vid undersökningen hade normal eller nedsatt glukostolerans. Syrgasupptaget har ett prediktivt värde.

Förstagradssläktingar

I en dansk undersökning har man utgått från 1.gradssläktingar till typ 2 diabetes, och här har man påvisat ett sämre glukosupptagsvärde i muskulatur med clamp jämfört med matchade friska kontroller. Dessa släktingar har sämre fysisk kondition, precis som visat i Malmö-undersökningen. Man har kunnat korrelera glukosupptagsförmågan i muskulatur till syrgasupptagsförmågan - denna korrelation finns hos släktingar och kontroller. Koppling finns alltså mellan insulinkänslighet och syreupptagsförmåga, redan långt innan man utvecklar sin typ 2 diabetes.

Kost- och motionsstudie i Malmö

I Malmö har vi utnyttjat tidigare rön för att se om individer är träningsbara under 6-12 mån under ledning av sjukgymnast med motion 2 gånger per vecka av individer med IGT. Muskelbiopsi gjordes med Bergstransteknik - och man såg i tvärstrimmig muskulatur att personer med IGT eller typ 2 diabetes var fullt träningsbara. De hade en väsentlig normal anpassning av skelettmuskulaturen till träningen. Deras muskelfiber ökade något, deras procent aktiva typ 2 muskelfiber blev något högre i överensstämmelse med undersökningar i Göteborg. Den oxidativa förmågan var från början hälften för åldern, men med träning kunde den oxidativa kapaciteten ökas. Själva syreupptagsförmågan kunde ökas. För att få någon signifikant effekt krävdes 6 månaders behandling, och att det tar 1-1.5 år för att uppnå en för åldern normal fysisk kondition, dvs återställa fysiska kapaciteten. Efter 5 år kunde man se att personer som deltagit i träning hade 10-15 procent högre kondition än de hade vid 48 års ålder, medan de som inte tränar tappar sin kondition. På 5 årsbasis är detta sålunda en kost- och motionsstudie. I diabetesgruppen var det sålunda nu 50% som inte längre hade diabetes vid OGTT. Av de som hade patologiskt OGTT var det 10 procent som fick diabetes jämfört med 20 procent i referensgruppen. En stor del av IGT hade i 5 årsuppföljning normal OGTT. Konbination av intervention med kost och motion hade en effekt på incidensen av diabetes, och för de som redan hade typ 2 diabetes kunde man alltså få 50 procent att gå i remission under 5 årsperioden.

Megastudie från Kina

Malmö-undersökningen har nyligen fått ökad styrka genom att man i en kinesisk provins, Da Quing, screenat 100.000 individer och funnit 500 med IGT. Man fann en högre procent som konverterade till typ 2 diabetes från IGT jämfört med Malmö-undersökningen, 70 procent på 6 år, men av dem som tränade var medianrisken sänkt från 70 till 45 procent på 6 år, alltså en riskreduktion på 40 procent genom motion.

En stor amerikansk undersökning på kvinnor visade att de som rör sig minst en gång per vecka, så mycket att de blir varma och svettiga får en riskreduktion på 30-50 procent, varierande beroende på kontroll för confounding factors. Det finns en dos-response kurva, dvs de som rör sig mest har 50 procent
riskteduktion för typ 2 diabetes.

Få studier har gjorts med intervention, och antalet individer har varit n=5-33, med korta uppföljningstider, veckor-månader, den längst är 24 mån med Einar Skafors. Ett problem har varit att många individer som deltar i studierna ej lämpar sig för motion, och detta ger ett stort bortfall, en liten grupp kunde fortsätta efter 2 år - och de uppnådde inget mätbart fynd avseende blodsockret.

Kontinuerlig träning är viktigt

En dansk studie visar, att de akuta effekterna av motion vid kostbehandling av 60 åriga individer med typ 2 diabtees och BMI 29 under 3 dagar med fysisk ansträngning 45 min 50 procent V02max klingade snabbt av - på eftermiddagen hade den akuta effekten av motion gått över avseende glukosmetabolismen. Detta talar för att man behöver återupprätta motion, och att enstaka doser har kortvarig effekt - en kontinuerlig träning behövs för att påverka glukosmetabolismen långsiktigt.

Typ 2 diabetes är en progressiv sjukdom, 1 mmol/l högre blsr per 4 år UKPDS i England visar, att typ 2 diabetes är en progressiv sjukdom, blodsockret stiger oberoende vad man gör - men det anmärkningsvärda är att kosten inte har någon positiv effekt Däremot såg man ju i Malmö-studier att både kost och motion har en positiv effekt, även avseende BT, lipidprofil och bättre profylax mot över vikt och hade dessutom positiva hjärteffekter. I den nyligen utgivna SBU rapporten ser man att dödsfall är kopplat till konditionsnivå, även totalmortalitet, och man hade samma reesultat för kvinnor som män.

Vilken motion är lämplig?

Daglig aktivitet, minst 30 min, gärna cykla om det går och en dynamisk träning, aerob för de yngre, även styrketräning för dessa - och här ser man att muskelträning ger HbA1c fall. Träningen måste individualiseras, hänsyn måste tas till hälsoprofilen.

Kan man bota sin typ 2 diabetes?

Sitter den i generna?

Har man vid IGT sjukdomen eller först då man når en specifik gräns? Gränsen sänks nu för diabetes, och redan i fastenivån 5.6-6.0 mmol/l (IFG) har man en ökad risk, men även vid denna och vid IGT kan man få en remission, man kan vända förloppet.

Sammanfattningsvis

• diabetes typ 2 kan förebyggas med motion

• tidig typ 2 diabetes kan gå i remission

• motion förbättrar den metabola kontrollen i alla åldrar

• motion som behandling bör individualiseras och kvantifieras i journal

• det är viktigt att vi anger i våra journaler hur mycket patienten rör sig

Frågor och diskussion

Utifrån Malmödata skulle man kunna tolka det som så att kost och motion gör att 50 procent av individer med typ 2 diabetes kan bli av med diabetes från debuten vid 48 år - dvs behandlingsbarhet till remission förefaller finnas. I samband med undersökning av frisk kontroll på KS hittade man en individ med diabetes, gränsvärde i blodglukos, men under uppföljning då vederbörande motionerade minskade blodsocker till 4.9 mmol/l och HbA1c normaliserades, dvs diabetes typ 2 försvann - och BMI gick från 33 till 29.

Konklusion är att fysisk aktivitet tillsammans med kost kan förhindra fortsatt utveckling till typ 2 diabetes - och till och med kan man få den att gå tillbaka. Fysisk träning bör därför initieras i anslutning till diagnosen - eller allra helst före diabetes diagnosticerats.

Frågor från auditoriet

1) Cellulära defekter

Det är ju cellulära defekter som kan förklara den perifera insulinokänsligheten - finns det läkemedel som kan påverka detta förlopp? Man har ju sett att det finns defekter i flera steg i insulinsignaleringsvägen till att ökad glukostransport sker in i skelettmuskulaturen. En del känner vi till, insulinmedierad glukosupptag, men nu vet vi också att muskelkontraktionen i sig stimulerar glukosupptag hos typ 2 diabetiker och friska försökspersoner. Träning är sålunda viktigt. Vilket system är det som aktiveras av muskelkontraktionen - läkemedel som påverkar detta steg skulle vara potentiellt intressant att förbättra insulinsignalvägen.

2) Typ 2 diabetes och insulinresistens

Här är sjukvården inte speciellt bra på att implementera motion, något som man ju lyckats med vid typ 1 diabetes. Orsaken är kanske att man inte utnyttjar kraften i fysisk aktivitet; här krävs det engagemang, en uppföljning i journaltext, kanske en speciell träningsjournal - vi har inte tradition och erfarenhet som läkare att klara av att definiera och beskriva fysisk aktivitet. Det viktigt att man bestämmer vad man vill, att man har en gemensam politik, läkare och sköterskor. Ja, är det någon som tvekar i teamet - ja, då bryr sig inte heller patienten. Det är viktigt att visa intresse för motion, att ta en motionsanamnes - och detta är grunden för behandlingen, och vid återbesök skall man diskutera om förändring skett. Det gäller att börja tidigt, direkt då diagnosen ställs - senare i sent skede är det svårare att träna, kanske pga fotproblem eller hjärtproblem. I mångt och mycket är detta en uppgift i tidigt skede för primärvården.

3) Ekonomiska konsekvenser

Vilka ekonomiska konsekvenser skulle det få att man införde mer aktivt fysiska aktivitet? Diabetesbehandlinge kostar 90.000 SEK i direkta och indirekta kostnader, totalt 20 miljarder per år SEK - i USA står diabetesvården för 1/7 av totalbudgeten. Malmö-studien talar om 3-4 nya fall per år, det innebär 2 miljarder SEK mer per år - skull man kunna halvera denna summa rör det sig om stora belopp. Fredrikssons uppfattning är att det skulle löna sig för landet, även hälsoekonomiskt.

4) Vad händer sen?

Vad händer sedan, efter de 5 åren, i Malmö-studien, dvs hur är prognosen för de som konverterade till icke-diabetiker? I Malmöstudien pågår en uppföljning. Preliminära data visar, att av de som uppnådde 60 årsdagen var det lika många, 93 procent, som hade normalt blodsocker, från starten 48 år, dvs både överlevnadseffekt och mindre komplikationer.

5) Dosering

Det är enkelt att dosera tabletter - läkare och patienter vet hur man skall göra. Med motion är det svårare - praktiska råd? Man kan börja med lättjumpa, och efter en månad kan man joggga - och efter 6 mån kunde individerna hålla igång på samma sätt som vem som helst i samma ålder. Det är bra med gruppträning - det ger en gruppdynamik som är viktig. Det är kanske finare att gå på gym eller jumpa - men det går lika fint med 30 min promenad, eller 15 min löpning istället, men man skall då också njuta av sin omgivning, dvs tycka att det är roligt. Pedometer, som mäter antalet steg, kan inspirera en del. Blodsockret påverkas gynnsamt av promander, om man själv som patient mäter sockret. Insulinkänsligheten påverkas på ett tidigt stadium, då tröskeln för att öka insulinkänsligheten är låg - redan vid liten belastning får man positiv effekt, faktiskt lägre krav än det som krävs för att öka konditionsnivån. Promenader är viktigt!

6) Humalog och fysisk aktivitet?

Om man använder direktverkande Humalog är det vikitgt att man har tillräckligt med basinsulin - annars finns det risk för ketosutveckling. Fysisk aktivitet skall inte ske för nära måltiden efter Humalog-injektionen, något större försiktighet än då man står på Actrapid eller annat måltidsinsulin; det gäller att tima dosen och i rätt mångd.

7) Insulinpump?

Denna är på många sätt bra, man får en kotinuerlig tillförsel av insulin, då har man goda och fria händer att motionera då kan man modulera doserna beroende på intensitet och längd av fysisk aktivitet, antal enheter insulin/tim kan automatiskt minskas med 25-50 procent. Det är än en gång viktigt att vi talar i konkreta termer, då man diskutera med patienten och ej ger generella eller diffusa råd.

Vi måste bestämma oss!

Moderatorn avslutar med orden: VI MÅSTE BESTÄMMA OSS. Bra motto, både för typ 1 och 2 diabetes; vi måste bestämma oss, för att motion och kost är viktigt - då kan vi få en positiv effekt, en förbättring, även av glukostoleransen och insulinkänsligheten.

Motion

TT (Stockholm) 971126

-Det är inte klokt att motion inte slagit igenom som en allmän behandlingsform. Motion är en billig vårdform, säger Harriet Wallberg-Henriksson, läkare och forskare vid Karolinska sjukhuset, Stockholm.

- Kanske beror det på att det är enklare för läkarna att skriva ut piller än att få sina patienter att börja motionera.

Vi har dålig tradition och kunskap om sådan behandling, fortsätter hon. - Vi vet inte om sjukdomen gått tillbaka för alltid eller om den kan bryta ut igen.

Men det är ett stort framsteg om vi kan förskjuta insjuknandet i tio år. Det minskar riskerna för allvarliga komplikationer senare, säger Karl-Fredrik Eriksson.

Beräkningar har visat att diabetesvården kostar 20 miljarder kronor per år. Varje år insjuknar 25 000 - 30 000 personer i diabetes.

Det är dessa, som är i den tidiga sjukdomsfasen, som kan bli hjälpta av motion. - Kan motion bota hälften av dem, så är mycket vunnet. Både när det gäller att lindra lidande och att spara pengar för sjukvården, säger Karl-Fredrik Eriksson.

Referaten är sammanställda av www red DiabetologNytt 971128.
Moderatorn har få ta del av dem före publicering.



[Innehåll] [Redaktören] [Ordföranden] [Sett & Hört] [Aktuell Info] [Redaktionen] [Arkivet] [Länkar] [Diskussionsforum] [Diabetes Update]
Till Förstasidan