Intensiv glukosmetabol kontroll vid typ 2 diabetes reducerar hjärtinfarkter utan att öka mortaliteten baserat på två nya
meta-analyser

Debattens vågor har länge gått höga, i spåren efter ACCORD studien 2008 [1], om det verkligen kan löna sig att gå in för en intensifierad glukosmetabol kontroll för typ 2 diabetiker med syfte att skydda patienten från framtida hjärtkärlhändelser. Eftersom det fanns en ökad mortalitet noterad i ACCORD-studien (+22%) så har detta tagits till intäkt för att riskerna kan överväga nyttan, fr.a. hos äldre och multisjuka patienter med lång diabetesduration.
Situationen har sett annorlunda ut vid nyupptäckt typ 2 diabetes där data från 10-års uppföljningen av UKPDS talar för att en intensifierad glukoskontroll leder till positiva långtidseffekter (”glukosmetabolt minne”; eng. ”legacy”).
Under maj månad 2009 har det nu kommit två nya meta-analyser på detta tema [2,3], varav den ena i Lancet. Man har i båda meta-analyserna sammanvägt data från de sex studierna UKPDS:33 och UKPDS:34, Pro-ACTIVE, ACCORD, ADVANCE och VADT.
Sammanlagt analyserades 1497 fall av icke-fatal hjärtinfarkt, 2318 fall av koronarsjukdom, 1127 fall av stroke, och 2892 dödsfall under sammanlagt 163 000 person-år under observation.
Sammanfattningsvis finner man i analyserna att en intensifierad glukosmetabol kontroll, åstadkommen via olika behandlingsalternativ, gav en medelsänkning av HbA1c på 0.9% mellan behandlingsarmarna. Detta medförde 17% reduktion av icke-fatal hjärtinfarkt (odds ratio, OR 0.83, 95% CI 0.75-0.93), och en 15% reduktion av koronar hjärtsjukdom (OR 0.85, 0.77-0.93). Intensifierad glukosmetabol kontroll hade ingen signifikant effekt på stroke (OR 0.93, 0.81-1.06) eller total dödlighet (OR 1.02, 0.87-1.19).
Författarna konkluderar med att en intensive glukoskontroll reducerar antalet hjärtinfarkter utan att öka dödligheten, men att vidare forskning får ange HbA1c-mål för särskilda subpopulationer av personer med typ 2 diabetes. Dessutom bör man närmare undersöka hastigheten i uppnående av målet samt vad olika behandlingsregimer kan tillföra. Nya läkemedel inom området testas f.n. i nya studier, t.ex. i TECOS-studien för att värdera vad en DPP-4 hämmare (sitagliptin) kan ge för eventuell kardiovaskulär prevention i relation till placebo som tilläggsbehandling sekundärpreventivt till patienter med både typ 2 diabetes samt etablerad hjärtkärlsjukdom.

Peter M Nilsson, Lund-Malmö
Stig Attvall, Göteborg

Referenser:
1. Action to Control Cardiovascular Risk in Diabetes Study Group, Gerstein HC, Miller ME, Byington RP, Goff DC Jr, Bigger JT, Buse JB, Cushman WC, Genuth S, Ismail-Beigi F, Grimm RH Jr, Probstfield JL, Simons-Morton DG, Friedewald WT. Effects of intensive glucose lowering in type 2 diabetes. N Engl J Med 2008;358:2545-59.

2. Mannucci E, Monami M, Lamanna C, Gori F, Marchionni N. Prevention of cardiovascular disease through glycemic control in type 2 diabetes: A meta-analysis of randomized clinical trials. Nutr Metab Cardiovasc Dis. 2009 May 7. [Epub ahead of print].

3. Ray KK, Seshasai SRK, Wijesuria S, Sivakumaran R, Nethercott S, Preiss D, et al. Effect of intensive control of glucose on cardiovascular outcomes and death in patients with diabetes mellitus: a meta-analysis of randomised controlled trials. Lancet 2009; 373:1765-1772.

|Upp|