Medlemstidning för Svensk Förening för Diabetologi
Gå tillbaka


Avgående ordföranden har ordet

Tack!
Efter 10 år i styrelsen för Svensk Förening för Diabetologi, varav de två sista som ordförande, valde jag att lämna denna post vid årsmötet den 12 maj. Det har varit oerhört roliga och stimulerande år. Den nya styrelsen i SFD och dess ordförande Mona Landin-Olsson önskas lycka till.

Utveckling
Under denna tid har vi sett diabetologin och diabetesvården utvecklas fortsatt snabbt, och intresset för diabetesrelaterade frågor väcker stort intresse och engagemang. Både NDR och de nya nationella riktlinjerna som just presenterats i sin preliminära version står för något nytt, i omfattning, arbetssätt och betydelse. Vår förening samarbetar brett med allt fler andra organisationer och nätverk, såsom Endokrinologföreningen, det nordiska nätverket av diabetesförbund och det nationella diabetesteamet (NDT, Diabetes Sweden), som består av Svenska Diabetesförbundet, Svensk Förening för Sjuksköterskor i Diabetesvård, Dietisternas Riksförbund och Barnläkarföreningens sektion för endokrinologi och diabetes samt SFD. SFD står därmed på stabil grund och är en viktig part i många sammanhang, och det är väldigt tillfredsställande att dessa samarbeten leder till framgångsrika aktiviteter som Diabetesforum2009 i Uppsala 11-12 maj i år, och gemensamma fortbildningsmöten med Endokrinologföreningen (januari 2007 och härnäst i Göteborg 10-12 mars 2010).

NDR
SFD:s stolthet är NDR vars antal rapporterade patienter ökade starkt 2008. Detta sannolikt på grund av en stark organisation och ett stegrat intresse för kvalitet i vården. Det är troligt att NDR kommer att fortsätta att växa eftersom de nya nationella riktlinjerna måste följas upp systematiskt med hjälp av kvalitetsindikatorer, men utvecklingen kommer också medföra kartläggning av patientnära kvalitetsmått, som upplevd vårdkvalitet och grad av välbefinnande. En allt starkare insikt om att registerdata måste kunna överföras direkt från datorjournalsystem kommer på sikt att undanröja dubbelarbete och istället möjliggöra nya roller för NDR, exempelvis som beslutsstöd. Soffia Gudbjörnsdottir är registerhållare för NDR och den som i högsta grad drivit utvecklingen framåt under 2000-talet.

Riktlinjer
En utmaning närmsta åren är att utjämna de stora olikheter i vården och dess resultat som NDR påvisar. Även om det fortfarande finns stora skillnader mellan landsändar, står ändå de största ojämlikheterna att finna inom regioner. Detta gäller både behandlingstraditioner och -resultat. De uppdaterade nationella riktlinjerna för diabetesvården presenteras under året, och dessa kommer tydligt att visa riktningen framåt genom att belysa vilka metoder och behandlingar som kan anses vara evidensbaserade. Arbetet som lagts ner på detta projekt är imponerande och det råder ingen tvekan om dess stora värde eftersom riktlinjerna baseras på en systematisk värdering av vetenskapliga evidens följt av hälsoekonomisk värdering och slutligen prioritering.

Begränsningar
Att detta arbetssätt har sina begränsningar ter sig dock lika klart. Dessa utgörs exempelvis av att nästan utan undantag endast randomiserade och kontrollerade kliniska prövningar får största tyngd vid evidensgraderingen, och att HbA1c, en mätvariabel med ett stort antal begränsningar, ofta utgör det enda utvärderade effektmåttet. En grundbult vid tolkningen av studier är således en mätbar HbA1c-effekt, men hur stort värde en gynnsam men numeriskt liten effekt har långsiktigt kan dock inte anses vara helt klarlagd. Det finns alltså en möjlighet att man underskattar den långsiktiga nyttan av olika interventioner. Det står därmed också tydligt att studier och utvärderingar inom diabetesområdet i framtiden bättre måste utvärdera andra effekter än endast de på glykemisk kontroll.
Vi får också utgå ifrån att det subjektiva inslaget vid den slutliga prioriteringen av våra metoder och behandlingar är minimalt; det är ju en förutsättningen för att metodiken ska anses valid. Personligen hoppas jag vidare att de kärnfulla slutsatserna i riktlinjedokumentet inte begränsar behandlingsalternativen genom förhastade beslut av handlingskraftiga sjukvårdshuvudmän i regioner och landsting. Exempel på detta skulle kunna vara generella förbud av glukostester vid typ 2-diabetes, trots att riktade blodsockermätningar också hos patienter som inte har insulinbehandling har en relativt hög prioritet. Då har man missuppfattat målet med riktlinjerna som är att ge vägledning på kohort-nivå men inte hos den enskilda patienten.
Sommar & sol
Hoppas att Du får en härlig sommar som förhoppningsvis blir både solig och varm. Så kanske vi ses under hösten då den finala versionen av de nationella riktlinjerna presenteras den 13 november i Stockholm, eller kanske i samband med Svenska Läkaresällskapets Riksstämma, också den i den vackra huvudstaden i år.

Björn Eliasson

|Upp|


Till Förstasidan - Diabetolognytt.com