Medlemstidning för Svensk Förening för Diabetologi
Gå tillbaka


En pionjär ser tillbaka - och framåt

I över 10 år har Jan-Olof Jeppsson, docent vid UMAS i Malmö, arbetat för en världs-omfattande standardisering av HbA1c-analys. Som nybliven pensionär sitter han fortfarande i arbetsgruppen och ser fram mot att målet är nått om ungefär 1 ½ år. Det har varit en lång resa med många turer och många aktörer.

Egentligen var det veterinär han ville bli. Jan-Olof Jeppsson var intresserad av biologi och kemi, men efter studentexamen i Kalmar fann han att arbetssituationen för veterinärer var osäker – det var mycket omorganisationer då på 1950-talet och ont om jobb. En god vän till hans föräldrar föreslog att han skulle läsa medicin i stället. Och så fick det bli. Under medicinstudierna i Lund blev han erbjuden att fortsätta som amanuens på institutionen för medicinsk kemi. Med professor John Sjöquist som handledare och inspiratör började Jan-Olof Jeppsson att hjälpa till i undervisningen och var snart inne i ett avhandlingsarbete samtidigt som han slutförde den grundläggande läkarutbildningen. När Umeå startade sin medicinska fakultet i mitten av 1960-talet flyttade forskargruppen dit och Jan-Olof Jeppsson tog familjen med sig och följde med:
– Vi hängde helt enkelt på en släpvagn på flyttbussen. Alternativet hade varit att avbryta avhandlingsarbetet så vi valde att flytta med. Det blev fem mycket lärorika år i Umeå och där disputerade jag också i slutet av 1960-talet. Ämnet för avhandlingen var en blodäggvita – transferrin – som transporterar järn i blodet. Intresset för blodäggvitors struktur och funktion skulle hålla i sig och så småningom leda in på arbetet med HbA1c. Efter vistelse på Rockefeller Institute i New York hade Jan-Olof Jeppsson också lärt sig att analysera aminosyror, vilket då var ganska nytt. Sedan spelade slumpen in – som den så ofta gör… I början av 1970-talet presenterade han sina resultat från avhandlingen på en kongress i Belgien. En av deltagarna hette Carl-Bertil Laurell, legendarisk professor från Malmö. Han erbjöd på stående fot en 3-årig specialist-utbildningstjänst på MAS.
– Där har jag blivit kvar eftersom jag har trivts väldigt bra. Miljön kring Laurell var fantastisk och det fanns kolleger med liknande intresse kring proteiner. Vi var också starka forskningsmässigt och fick stora anslag så att vi kunde köpa avancerad utrustning. På det viset lärde jag mig ännu mer om proteinkemi.

Samarbetsprojekt
När nya metoder ska utvecklas är det viktigt med samarbete mellan laboratorier och kliniker, anser Jan-Olof Jeppsson. Ett exempel var när det kom en behandling för en ärftlig form av njursten – cystinuri – och läkemedlet ifråga befanns vara mycket toxiskt med allvarliga biverkningar. Med hjälp av sina kunskaper om aminosyror konstruerade Jan-Olof Jeppsson då en metod så att man kunde titrera olika doser till olika patienter.
Metoden användes också på beagle-hundar, som är kända för att ha hög frekvens av njursten. Så snuddade han vid det djurläkeri han en gång tänkt ägna sig åt… Jan-Olof Jeppsson har också arbetat med alfa-1-antitrypsinbrist och utvecklat en metod för genetisk typning och identifiering av patienter med denna brist. Han klargjorde också strukturen varför patienterna har ett äggviteämne som fungerar som det gör. Efter att mer och mer ha blivit engagerad i centrallaboratoriets ledning på UMAS blev han verksamhetschef i början av 1980-talet. Det var teknikbyte på gång med datorisering och nya instrument, så professor Laurell fann för gott att lämna över till sin yngre kollega, som behöll befattningen till mitten av 1990-talet.

HbA1c-framgångar
1975 hade HbA1c lanserats i USA och 1978 sattes Sveriges första hemmagjorda metod upp i Malmö av Jan-Olof Jeppsson tillsammans med diabetologen Lars-Olof Almér. 1983 utvecklades sedan Mono S-metoden tillsammans med dåvarande Pharmacia Fine Chemicals i Uppsala och den metod som publicerades 1986 används fortfarande som den svenska ”referensmetoden” (”mono S-metoden”).
– Ingen av dem som finns i dag är egentligen kvalificerad att vara referensmetod utan är en sorts jämförelse, framhåller Jan-Olof Jeppsson. Genombrottet för HbA1c kom 1993. Då publicerades den stora amerikanska DCCT-studien som visade på nyttan av HbA1c i den metabola kontrollen av diabetes och man fick igång kvalitetstänkandet i hela världen. Jan-Olof Jeppsson och diabetologen Göran Sundqvist började i Sverige att arbeta för ett standardiseringsförslag som föredrogs på Diabetesforum i Linköping 1995.
 – Det blev en total enighet bland diabetologer, endokrinologer, allmänläkare, diabetessköterskor och patientföreningen. Alla var med på ett underskrivet konsensus-dokument. Enligt publiceringen i Läkartidningen 1997 skulle Sverige hålla en viss och hög kvalitet när det gällde HbA1c-analyser och samtliga laboratorier och mottagningar i hela landet utbildades. Det fastslogs att den svenska Mono S-metoden infördes som ”nationell jämförelsemetod” i hela Sverige. Dessförinnan hade analysresultat mellan olika sjukhus inte varit jämförbara. Antingen köpte man reagens från olika agenturer eller så utvecklades metoden på laboratoriet. Göran Sundqvists och Jan-Olof Jeppssons pilotstudier ledde till bildandet av Equalis – en non-profit-organisation för kvalitetssäkring, som skickar ut okända prover till svenska laboratorier, som sedan får tillbaka sina resultat jämförda med hela landet.
– Equalis har en viktig funktion för att behålla den kvalitet av HbA1c-analysen som vi har i dag och erbjuder också ett utmärkt undervisningsprogram för både laboratoriers och primärvårdens medarbetare. I världen i övrigt fanns dock ingen enhetlighet utan ett antal spridda system. Därför bildades en internationell arbetsgrupp på initiativ av IFCC (International Federation of Clinical Chemistry and Laboratory Medicine) – paraplyorganisation för alla nationella föreningar för klinisk kemi i världen. Den började arbeta för att utveckla ett referenssystem ”så att hela världen talade samma språk” som Jan-Olof Jeppsson uttrycker det. År 2001 redovisades gruppens resultat för IFCC och alla länder godkände metoden. I maj 2007 beslöt IFD, ADA, EASD tillsammans med IFCC att systemet ska implementeras samtidigt i hela världen, vilket kommer att ske i slutet av år 2009.
– Det är en stor framgång att beslut är fattat, men det har tagit lång tid. Det har ju nästan varit som en läkemedelsprövning att verifiera referensmetoden. Ett nätverk bestående av 14 laboratorier över hela världen kör den två gånger om året och testar att den fungerar, att det håller vad vi har sagt, att resultaten är reproducerbara och kan jämföras med andra metoder.

Många system blir ett
I dag finns 15 – 20 olika metoder ute i världen. USA och Japan har certifieringssystem som motsvarar Mono S – andra länder har en blandning av dessa system.
– Vi har samverkat med både USA och Japan, men att komma överens med klinikerna är det som tagit mest tid. Det är som om vi skulle kräva att USA gick över från miles till kilometer. Även företagen som tillverkar utrustning måste involveras, så det är klart att det har blivit kompromisser. För Sveriges del innebär implementeringen att all sjukvårdspersonal, som har kontakt med diabetespatienter liksom patienterna själva, måste tänka om, eftersom det blir nya siffervärden och nya enheter att hålla reda på. Jan-Olof Jeppsson har fortsatt att arbeta internationellt även efter pensioneringen. Förutom arbetet med HbA1c-standardiseringen har han också startat en forskningsgrupp om CDT, en markör för överkonsumtion av alkohol. Beroendecentrum i Malmö har varit med i samarbetet liksom Vägverkets trafikmedicinska avdelning och flera internationella kontakter. Dessutom reser han runt i Danmark som teknisk bedömare vid kvalitetssäkringar inom laboratoriemedicinen. Förhoppningsvis blir det ändå tid över för det stora intresset för vilda och helst tropiska orkidéer. Familjen har sommarhus på Öland, där det finns mer än 30 vilda arter.
– När jag är ute och reser ingår alltid besök på botaniska trädgårdar och i naturen för att leta reda på nya orkidéer. Jag har till och med hållit föredrag om dem.

Vid SFD:s vårmöte i Härnösand utsågs Jan-Olof Jeppsson till hedersledamot i Svensk Förening för Diabetologi för sina mångåriga insatser för standardisering av HbA1c, nationellt och internationellt.

Margaretha Hellenberg,
medicinjournalist för
DiabetologNytt

|Upp|


Till Förstasidan - Diabetolognytt.com