Dags flytta ut screening av
diabetes typ 2 till hemmen
Opportunistisk screening för diabetes typ 2 har bedrivits vid vårdcentralen
i Kisa sedan 1979. 8 år senare vid sceening per post med 73,8% deltagande
i målgruppen, personer 50 - 60 års ålder, fann man ”mer en halv person”
med icke diagnostiserad diabetes på varje känd (14/23) (1).
Erfarenheterna från Laxå har resulterat i rekommendationen att screena
äldre än 45 år, personer med hypertoni eller hjärt-kärlsjuk-dom, BMI
> 30, dyslipidemi (särskilt triglycerid-höjning), invandrare från icke-europeiskt
land samt personer med hereditet för diabetes (föräldrar och syskon)
(2,3).
Till hemmen!
Det är nu dags att flytta ut den opportunistiska
screeningen från vårdcentralerna till hemmil-jön hos personer med diabetes
typ 2. Första gradens släktingar (föräldrar och syskon) finns runt patienternas
blodglukosmätare. Denna förutsättes vara kvalitets-säkrad i samband
med besök hos diabetessjuksköterskan. Att rikta screening mot denna
målgrupp är en effektiv högriskstrategi då en ökad risk att insjukna
i diabetes typ 2 föreligger.
Detta gäller i synnerhet om man är fysiskt inaktiv, överviktig, fet
och/eller rökande. Om man dessutom är bukfet med mer än 102 cm hos män
och mer än 88 cm hos kvinnor ökar risken påtagligt (4). Bukomfång mäts
med patienten i stående och efter utandning, mitt emellan revbensbågen
och höftbenskammen.
Nya fall
Upptagningsområdet vid vårdcentralen i Kisa är drygt
10 000 invånare. Incidensen av diabetes typ 2 har legat omkring 30 nya
fall per år sedan slutet på 70-talet. Under 1999 ökade antalet påtagligt
till 51 nya fall. Under året uppmanades personer med diabetes typ 2
till screening enligt ovan. De nya diagnoskriterierna bidrog med ett
fåtal fall till ökningen. Många överviktiga och feta personer sökte
sig till vårdcentralen som en resultat av att media uppmärksammade den
nya möjligheten till farmakologisk behandling av fetman. Vid utredning
ingick kontroll av B-glukos fastande.
Dessutom passade man på att kontrollera längd, vikt, BMI, bukomfång,
blodfetter och blodtryck för att fånga in flera komponenter i det metabola
syndromet. Det är hög tid att förhindra ytterligare ökning av antalet
feta och komplikationerna kopplad till denna kroniska sjukdom (5).
7 mmol/l
Rekommendationen har varit att om man finner B-glukos
icke fastande > 8 rekommenderas diagnostiskt test med kontroll faste-B-glukos
eller vid behov glukostoleranstest (6). I och med att den diagnostiska
gränsen sänks från 6.7 mmol/l till 6.1 mmol/l vid kapillär provtagning
torde även screeningsgränsen kunna flyttas ned på motsvarande sätt.
Stöd finns att i praktisk verksam-het använda den arbiträra gränsen
7 mmol/l (3). I Nationella riktlinjer för vård och behandling vid diabetes
mellitus betonas betydelsen av patientens deltagande i den egna vården.
Detta engagemang skulle även kunna omfatta screening med den högriskstrategi
som ovan skisserats. Vi har mycket att vinna på tidig diagnos och ökad
medve-tandet om förebyggande åtgärder med regelbunden motion, viktkontroll
och rökstopp bland första gradens släktingar till personer med diabetes
typ 2.
Ett forskningsområde ligger öppet för allmänmedicinen att utvärdera
arbetssättet med screening utflyttad till hemmen.
Melcher Falkenberg Allmänläkare, docent
1979 – 1999 VC Kisa, nu
Kungsgatans VC, Linköping
Referenser
1. Falkenberg M, von Schenck H. Screening for
diabetes mellitus using a selfadministrated blood spottest mailed for
analysis. Practical Diabetes 1988; 5: 159-60.
2. Andersson DKG, Peterson C. Motiverat att screena för diabetes
typ 2 Läkartidningen 1998; 95: 5167-70.
3. Andersson DKG, Peterson C. Hur påverkar nya kriterier incidensen
av diabetes? Läkartidningen 1998; 95: 5171-5
4. Lean M, Han T, Morrison C. Waist circumference as a measure
indicating the need for weight management. BMJ 1995; 311: 158 – 161.
5. Falkenberg M. Steps towards the prevention of obesity and
associated complications. Inter J Obesisy 1999; 23; supp 4, 20-22.
6. Andersson DKG, Lundblad E, Svärdsudd K. A model for early diagnosis
of type 2 diabetes in primary care. Diabet Med 1993; 10:167– 73.