Recension: Insulin resistance. The metabolic syndrome X

Gerald M Reaven, Ami Laws Eds Insulin Resistance. The Metabolic Syndrome X. 374 pages. Humana Press 1999. Totowa, New Yersey ISBN 0-896-03588-3.

Recensent: Sven-Erik Fagerberg, docent, tidigare klinikchef vid medicinska kliniken, Regionsjukhuset, Örebro.

Trots det något krångliga namnet - Det Metabola Syndromet - vågar jag påstå att det fått en stor genomslagskraft inom vårdsektorn. Även bland lekmän som diskuterar sin kulmage kan man höra den här benämningen. Hos de flesta föreligger säkerligen inga större kunskaper i ämnet men det är ändå en intressant iakttagelse.

I och med introduktionen av insulin mot diabetes ansåg man att detta komplicerade syndrom var en enkel sjukdom beroende på insulinbrist. Emellertid kunde Himsworth visa (1936) att det fanns åtminstone två olika typer av diabetes en insulinkänslig och en insulinresistent. Denna separation av patienter med hyperglukemi i två olika syndrom ledde fram till vad som senare kallades typ 1 och typ 2 diabetes.

Vidare forskning har klarlagt att insulinresistens inte bara har betydelse när det gäller etiologin till typ 2 diabetes. Det har visats att insulinresistens med kompensatorisk hyperinsulinemi är vanligt förekommande i populationen och att den ökar risken för utveckling av en rad av våra vanligaste folk sjukdomar.

Syndrom X, insulinresistenssyndromet och metabola syndromet är de benämningar som använts på detta komplexa sjukdomsbegrepp. Det metabola syndromet är en term som många inom sjukvården kanske litet lättsinnigt svänger sig med.

Nu finns tillfälle att fördjupa sig i ämnet i Reavens bok. Den är inte lättläst och vissa avsnitt riktar sig till högspecialiserade forskare. Emellertid kan kardiologer, endokrinologer och internister finna mängder av kunskaper i bokens olika avsnitt. I den första tredjedelen redogörs för hur genetiska, etniska och miljöfaktorer samt livsstil bidrar till variabiliteten av insulinets verkan i populationen. I den andra delen avhandlas metabola syndromets patogenes.

I olika avsnitt beskrivs insulinets effekt via sin receptor på skelettmuskulatur, lever, fettvävnad och endotel. I den tredje sektionen diskuteras kliniska syndrom hos personer med insulinresistens i kapitel om lipidrubbningar, hypertoni, mikroalbuminuri och koronarkärlssjukdom.

I den första delen medverkar två svenskar Björn Eliasson och Ulf Smith med ett intressant avsnitt om hur rökning kan leda till insulinresistens och risk för kardiovaskulär sjukdom. Ferrannini och Baron skriver utgående från egna forskningsdata om sambandet mellan insulinresistens, hypertoni och endotel dysfunktion - högintressant läsning.

För alla dem som i sin vardag sysslar med våra folksjukdomar obesitas, hypertoni, diabetes mellitus och koronarkärlssjukdom är de välskrivna kapitlen i del tre lämpliga att då och då fördjupa sig i.

Ingen större överlappning mellan de olika kapitlen förekommer och varje avsnitt kan läsas separat. Författarna försöker med stöd av befintliga studier lägga fram fakta som både motsäger och talar för insulinresistensens roll i patogenesen till de kliniska manifestationerna vid insulinresistenssyndromet.

Att Reaven är en av editorerna för boken är betryggande eftersom han är en banbrytare inom det här området både forskningsmässigt och för hans förmåga att både muntligt och skriftligt föra ut sina och andras resultat. Hans namn är säkerligen ett incitament för oss som på något sätt är engagerade i våra stora folksjukdomar att både läsa och äga denna bok.

Sven-Erik Fagerberg, docent

Örebro