Debatt: SBU och UKPDS

Till en början skall påpekas att ingen på SBU har dömt ut den stora UKPDS. Tvärtom anser vi liksom diabetologerna att den är den första mer omfattande studien på mer än 25 år efter en sönderkritiserad amerikansk undersökning och att UKPDS är av god kvalitet och utan tvivel betydelsefull. Detta innebär inte att den inte kan få granskas i sina enskildheter. Detta eftersom en av dess slutsatser har uttolkats på ett sätt som inte är underbyggt i studien, vilket påpekats av Mc Cormack och Greenhalgh i BMJ.

Referat endast

Artikeln i V&P är endast ett referat av deras granskning, en granskning som visat ett intressant resultat, nämligen att det inte är möjligt att gå emot förutfattade meningar om de omfattas av en majoritet av vetenskapssamhället.

Detta bekräftas av den upprördhet som kommentaren i V&P orsakat.

De olika inläggen i DiabetologNytt handlar om helt andra aspekter av UKPDS, aspekter som varken granskats, kommenterats eller ifrågasatts. Författarna tycks ha satt V&P:s rubrik i halsen och sedan inte läst ­ eller förstått ­ vad som står under denna i V&P, eftersom man huvudsakligen argumenterar kring andra resultat än det som kritiserades, i en del av UKPDS.

Till skillnad från de övriga författarna instämmer dock Björn Fagerberg i det centrala budskap som framförs av McCormack och Greenhalgh samt kommentaren i V & P: att det medicinska samhället vill ha sina koncept bekräftade och har svårigheter att ompröva dem kritiskt i ljuset av nya resultat.

Solen och dess fläckar

Att man egentligen inte har något att invända mot vare sig McCormack och Greenhalgh eller V&P:s refererande kommentar visas av att Peter Nilsson och Stig Attvall som slutkläm skriver: "Även solen har ju fläckar men lyser ändå med sitt varma, klara sken."

Deras slutsats att man bör utöva riskfaktorkontroll vid diabetes har varken kommenterats eller ifrågasatts av V&P. Åke Sjöholm anser att det finns nog kunskap om metformin, Fagerberg att användningen av metformin inte ökat på det sätt som vore rimligt och Jan Eriksson instämmer i vad vi framfört i V & P om behovet av ökade studier.

Överkänslighet

Samtliga inlägg står upp till försvar av studien UKPDS, men ingen kan motsäga vad McCormack och Greenhalgh framfört i BMJ, refererat i V&P. Varför denna överkänslighet för kritik av en ­ kanske obetydlig men ur vetenskapsteoretisk synpunkt intressant ­ detalj i en av de många artiklarna? När så många känner sig trampade på tårna och använder så stort utrymme till ett försvar av fynd som vare sig kritiserats eller nämnts, måste man undra varför frågan är så känslig.

Red