Antalet individer med fetma ökar - utmaning för primärvården

Antalet feta ökar kraftigt, precis som fetmans följdsjukdomar. I och med detta ställs primärvården inför nya uppgifter och stora utmaningar.
- Det råd som diabetespatienter brukar få är att de först och främst måste försöka få ordning på sitt sockervärde, vilket de får om de går ner i vikt genom att börja motionera och ändra sina matvanor. Så sätter de igång, men likt förbaskat så går de inte ner i vikt. Då är det många som bli förtvivlade och tänker att "det är väl ingen idé att hålla på att späka sig på det här sättet, det ger ju ändå inget resultat", säger distriktsläkare Tomas Fritz som arbetar på Gustavsbergs vårdcentral.
Han tycker att det är oerhört viktigt att man får bort det synsätt som går ut på att om man inte går ner i vikt så har man inte vunnit något med sin motion. - För det är ju faktiskt så att de som har en god kondition får en positiv hälso-effekt av detta. En regelbundet motionerande överviktig har mer friskfaktorer än en normalviktigt stillasittande person. Det är viktigt att framhålla så att patienterna inte tappar geisten, säger han.
Tomas Fritz har nyligen genomfört en promenadstudie med 52 stycken typ 2-diabetiker. 26 av patienterna ingick i en kontrollgrupp, medan den andra halvan promenerade 45 minuter, tre gånger i veckan, under fyra månader. I studien mättes bland annat blodtryck, sockervärden, blodfetter och insulinnivåer. Man tog även muskelbiopsier. Resultaten visar att de 17 personer som faktiskt ökade sin motion bland annat fick ett förbättrat blodtryck. Övertrycket gick i snitt ner med 7,6 mm och undertrycket med 4,3 mm. Samtidigt minskade BMI med 0,6 enheter och plasmakolestereolvärdet med 0,6 mmol/liter, berättar Tomas Fritz. Hade du förväntat dig det resultatet? - Vi hade inte förväntat oss någonting i förväg, men det kändes viktig att försöka ta reda på hur mycket motion som behövs och vilka resultat kan man räkna med att uppnå. Är det till exempel så att det finns en lägsta grad av motion som det inte är någon mening att hålla på med? Det sannolika är att det inte är så. Att vara ute och promenera tre gånger i veckan är en väldigt låg grad av motion, men det räcker uppenbarligen för att man ska börja se effekter, säger han.
När man analyserade muskelbiopsierna kunde man också ana en tendens till påverkan på gennivå och effekter i musklerna. - Vad vi inte kunde se var en effekt på blodsockret, och det beror sannolikt på att patienterna var så välreglerade redan innan de gick in i studien, säger han. Patienterna fick också svara på olika frågor, bland annat hur de upplevde sin fysiska hälsa.
Resultaten visar att de som var med i motionsgruppen upplevde sin fysiska hälsa som påtagligt förbättrad efter fyra månader. - Det här är en liten bit i det stora pussel som behöver läggas för att kartlägga motionens effekter, säger Tomas Fritz som menar att det bästa ur ett motivationsperspektiv är om man kan genomföra studier som visar på omedelbara effekter för patienterna. Det kan man genom att till exempel mäta blodsockret före och efter ett motionspass.
I en egen studie gjord 1997 ingick 27 patienter som fick gå en promenad om 3 km två gånger per vecka. Efter promenaderna sjönk blodsockret i genomsnitt från 10,5 millimol/liter till 8,1.
På Gustavsberg Vårdcentral omsätts mycket av de kunskaper som finns kring motionens effekter i praktiken. Till exempel har vårdcentralens hälsoplanerare tillsammans med kommunen organiserat "Hälsans Stig" i Gustavsberg. Man bjuder även in patienter till gemensamma promenader. Dessutom finns det en motionsjympagrupp som startats av en av läkarna på vårdcentralen, men som nu drivs vidare av en av kvinnorna i gruppen. - Det är så man måste jobba.
Det vi inom vården kan göra är att sätta igång aktiviteter, men vi kan inte driva dem vidare i all evighet. Det är inte möjligt för primärvården att organisera motionsgrupper i större skala. Vi har inte de resurserna helt enkelt, säger Tomas Fritz och berättar att det finns 600 patienter med diabetes bara i Gustavsbergsområdet. - Det kan inte vara vårt jobb att organisera deras motionsverksamhet. Däremot kan vi motivera dem och hjälpa dem att komma igång, och det är också därför som vi skriver recept på motion, säger han.
Arbetet med att skriva ut motionsrecept har pågått sedan hösten 2003 och man har bland annat etablerat ett samarbete med Friskis och Svettis i närheten som har anpassade aktiviteter för ovana motionärer, som simning, stavgång, gruppjympa, och så vidare, berättar han. - Det finns totalt 20 läkare på vårdcentralen, och det är fler och fler av oss som börjar använda motion på recept. Många är medvetna om hur viktigt det är att ta upp livsstilsfaktorer i diskussioner med patienterna och visa att det är en viktig del av behandlingen. Men om fetman ska minska krävs det mer än så.
- Framförallt är det nödvändigt att se till att människor får möjlighet att röra sig i vardagen och att det finns vettiga matvaror i butikerna. Ta de annonser där videobutikerna erbjuder tre filmer, två påsar chips och två liter cola för hundra spänn, till exempel. Det måste finnas slagkraftiga alternativ till sådant, säger Tomas Fritz.
Det är också viktigt att ta upp hälsofrågor i skolan, att motverka neddragningen av skolgymnastiken och bygga vettiga cykelbanor. - Det ska inte bara finnas motionsmöjligheter för de som är med i olika idrottsklubbar, det måste även finnas tillfällen för spontanidrott. Men idag bygger man in hinder i samhället. Det gäller att politikerna blir medvetna om det här, för det är de som har makt att göra något åt det, säger Tomas Fritz som påpekar att tiden börjar bli knapp. - Amerikanerna ligger 10-15 år före oss i utvecklingen när det gäller bland annat övervikt bland barn. Där har det gått så långt att barn ända ner i tioårsåldern börjar få typ 2 diabetes. Här i Sverige kan man se en liknande utveckling på vissa ställen, men vi har inte fått samma typ av epidemi som de har i USA. Men allt tyder på att vi kommer att få den. Och det kommer att ske snart, menar han.
- Vi kommer inte att kunna vända trenden på några år. Idag är uppemot 800 000 svenskar feta, och som det ser ut nu så ökar den siffran med 1,5 procent per år. Kan man inte få stopp på det kommer vi inom en tioårsperiod att få se en kraftig ökning av typ 2-diabetes hos våra ungdomar, vilket med stor sannolikhet kommer att orsaka en förtidig död hos många av dem. Detta kommer bland annat att ställa stora krav på vården, som måste arbeta annorlunda. - Vi kommer att tvingas till det helt enkelt, säger Tomas Fritz.
- Sjukvården kommer inte att kunna sätta stopp för det här, men vi måste vara "larmklockor" för resten av samhället. Primärvården måste ta upp livsstilsfrågor med patienterna och sprida kunskap bland befolkningen. För det är först när folk blir medvetna om problemen som det kan ske förändringar genom att de själva ser hälsoriskerna. Därför är vår största uppgift att förklara och informera, säger han.
Ett sätt att förklara är att ge bra exempel. Den amerikanska Nurse's health study ger en illustrativ bild av hur stillasittande påverkar hälsan. I studien analyserades fetmautvecklingen hos 50 277 kvinnor som vid starten 1992 hade ett BMI som var lägre än 30, och diabetesutvecklingen hos 68 497 kvinnor som vid starten inte hade diabetes. 1998 hade 7,5 procent av "fetmagruppen" utvecklat fetma och 1 515 kvinnor i "diabetesgruppen" hade fått diabetes (2003 JAMA). Resultaten visar att om man ökar tv-tittandet med två timmar om dagen så ökar fetman med 23 procent.
Om man istället minskar tittandet med 10 timmar i veckan, så minskar fetman med 30 procent och risken för typ 2-diabetes med 43 procent. Idag tittar de amerikanska kvinnorna på tv i genomsnitt 34 timmar per vecka. - Vi ligger efter där, men det säger något om riskerna att sitta still. Det är visserligen en lek med siffror, men studien visar ändå hur stillasittandet påverkar hälsan, säger Tomas Fritz, som uppmanar andra vårdcentraler att sätta igång promenadgrupper.
- Det är oerhört uppskattat. Det är enkelt, det kräver inte mycket arbete, och det ger också omedelbara resultat som motiverar patienterna att fortsätta på egen hand. Man kan till exempel låta dem ta sina blodsockervärden innan och efter promenaden för att visa att det faktiskt händer något. På sikt kan man motivera dem med att de kanske slipper att få en hjärtinfarkt om tio år, men man måste nog ha ett lite större och mer närliggande köttben än så. Och promenader är något som de flesta kan ägna sig åt och som räcker en bit på vägen både vad det gäller påverkan på blodsockret och olika riskfaktorer. Någonstans måste man ju börja, och lite motion är bättre än ingen motion alls.

Red (HM)