Fysisk aktivitet på recept

Runt om i hela Sverige pågår arbetet med att skriva ut fysisk aktivitet på recept. En del landsting har precis kommit igång, medan andra har kommit betydligt längre. Ett av de landsting som kommit längst är Östergötlands.

"Sätt Sverige i rörelse"
Olika varianter av motion på recept har funnits ända sedan 1980-talet. Men då har det främst handlat om enstaka projekt som eldsjälar på olika vårdcentraler startat upp på eget initiativ. Det var först i och med att Folkhälsoinstitutets projekt "Sätt Sverige i rörelse" startades för fyra år sedan som mer generella strukturer för fysisk aktivitet på recept började arbetas fram. - Fysisk aktivitet har varit en väldigt liten fråga inom folkhälsosammanhang ända fram tills för några år sedan. Kunskaper om tobakens effekter på hälsan har funnits sedan 60-talet, men det var först under 90-talet som man fick kunskap kring den lågintensiva och vanliga vardagsmotionens effekter, säger Matti Leijon som är folkhälsovetare på Folkhälsocentrum i Linköping och som även har arbetat med det nationella pilotprojekt kring fysisk aktivitet på recept som inleddes år 2001.
I projektet ingick sammanlagt 13 vårdcentraler och mottagningsenheter för företagshälsovård i fyra landsting, däribland Östergötlands landsting där Matti Leijon arbetar. I en utvärdering som presenterades i början av år 2004 framgick det bland annat att 8 av 10 patienter tycker att det är bra att sjukvården ger livsstilsråd till sina patienter. - De viktigaste punkterna som vi kom fram till i utvärderingen var egentligen de mest självklara, som till exempel att stöd av chefen är otroligt viktigt om arbetet ska fungera. Men det är också viktigt att man formaliserar samarbetet mellan vårdgivaren och de externa aktörerna, det fungerar inte om det hänger på några få eldsjälars insatser. Det är också viktigt att man förankrar arbetet väl på enheten och att man utser en samordnare som kommunicerar både internt och med externa aktörer, säger Matti Leijon. Exempel på externa aktörer kan vara Friskis och Svettis, Korpen, eller någon lokal idrottsförening.

Viktigt bilda nätverk
Slutsatserna i utvärderingen påminner mycket om de resultat som man kommit fram till i studier gjorda utomlands. För fysisk aktivitet på recept är inte något svensk påfund, det förekommer liknande utvecklingsarbeten på många håll i världen. Här i Europa är Storbritannien ett av de länder som kommit längst.
- De studier som gjorts där visar bland annat att det är viktigt att man bildar större nätverk, så att inte varje enskild vårdcentral måste träffa alla aktörer för att få reda på vilka aktiviteter som arrangeras i närområdet, säger Matti Leijon.
Ett av de svenska landsting som kommit längst i implementeringen av FaR är Östergötland. År 2001 skrev 30 procent av vårdcentralerna ut fysisk aktivitet på recept, år 2002 hade siffran stigit till 60 procent. Nu arbetar så många som 95 procent av vårdcentralerna med att förskriva fysisk aktivitet på recept. Preliminär statistik från år 2004 visar att de flesta patienter som får fysisk aktivitet på recept har problem med rörelseorganen eller vikten.
Den tredje vanligaste diagnosen är diabetes (11,4 procent). Ytterligare 6 procent av patienterna har diabetes kombinerat med någon annan diagnos, som till exempel hypertoni. Den vanligast rekommenderade aktiviteten är promenader, men ungefär två tredjedelar av patienterna blir dessutom hänvisade till en gruppaktivitet hos Korpen eller någon lokal idrottsanläggning, berättar Matti Leijon, som påpekar att det inte finns en modell som fungerar för alla landsting. Varje landsting måste utgå från de lokala förutsättningarna och arbeta fram en egen modell tillsammans med föreningslivet.

Attitydproblem
Finns det en vilja hos föreningslivet att ta på sig ansvaret att ta emot patienter på recept? - Ansvaret för förskrivningen av de råd patienten får kan aldrig lämna hälso- och sjukvården, påpekar Matti Leijon, men säger att det finns två synsätt kring ansvarsfördelningen. Antingen ser man det som ett sätt för aktören att få nya medlemmar, eller så ser man det som att aktören övertar sjukvårdens arbete och därför borde ha betalt för det. Båda synsätten är lika vanliga, menar han.
Ett problem i implementeringen med FaR är att vissa patienter kan tycka att det är för dyrt att gå med i en förening, och därför avstår från att följa de råd de fått. Men promenader är alltid gratis, och ett sätt att få ner kostnaderna för patienterna är att välja att samarbeta med ideella krafter, som olika patientföreningar, säger Matti Leijon. Ett annat problem är personalens attityder. En studie gjord i Gävle av sjukgymnasten Malin Folkesson visade att framförallt läkarna upplevde att tidsbrist, otillräcklig kunskap samt svårigheter att följa upp patienternas följsamhet var hinder som gjorde att det drog sig för att förskriva fysisk aktivitet på recept. Det ledde i sin tur till att implementeringen av FaR gått sämre än förväntat i Gävle. "Läkarnas mer negativa inställning är genomgående, vilket kan bli problematiskt i den fortsatta implementeringen" skriver författaren i en sammanfattning. - Tidsbrist är ett vanligt argument, men samtidigt visar studier att man faktiskt kan spara tid på att skriva ut fysisk aktivitet eftersom det leder till att patienterna återkommer färre gånger. - Jag tror att det till stor del handlar om en mognadsprocess. Det finns alltid ett visst motstånd till nya arbetsformer.

Fysisk aktivitet kan minska antalet vårdbesök
Här i Östergötland har vi arbetat längre med det här, och tittar man på preliminära siffror av förskrivningen mellan januari och augusti 2004 så svarar läkarna för en stor del (40 procent) av förskrivningarna, säger Matti Leijon. Att fysisk aktivitet kan minska antalet vårdbesök visar bland annat "Må bra"-studien som gjorts i Karlskoga.
Där har regelbunden fysisk aktivitet i grupp använts för behandling och rehabilitering av patienter i primärvården. År 2003 följdes 110 av de patienter som blivit förskrivna fysisk aktivitet under 2001 och 2002 upp, och resultatet visade att deras besök hos primärvården nästan halverats. Olika studier har också visat att patienter som får ett skriftligt råd om att öka sin fysiska aktivitet följer det i högre grad än de som fått ett muntligt. En studie gjord på kvinnor (P A Dexter 1992) visade att 23 procent av de patienter som inte fått något råd ändå var fysiskt aktiva. Bland de som fått ett muntligt råd var siffran 41 procent, och bland de som både fått ett muntligt och ett skriftligt råd var 82 procent aktiva.

Minst 30 minuters fysisk aktivitet om dagen
Alla människor bör vara fysiskt aktiva minst 30 minuter sammanlagt om dagen. Innebär det att man i praktiken bör förskriva fysisk aktivitet till alla patienter? - Nej, men till betydligt fler än idag. Eftersom 77 procent av befolkningen är fysiskt inaktiva så är potentialen stor. Men de patienter som framförallt är aktuella är de som har åkommor som är kopplade till sin livsstil, säger Matti Leijon. Genom att ställa motiverande frågor som "hur tänker du på din vikt i relation till din hälsa?" och "känner du till sambandet mellan fysisk aktivitet och vikt" kan man på ett smidigt sätt ta upp ämnet utan att trampa någon på tårna.
- Har man ett samtalsverktyg och vet hur man ska ta upp de här frågorna så försvinner också hindrena. Har man inga verktyg så är det lätt att måla upp dem som stora, säger Matti Leijon som menar att arbetet med FaR till syvende och sist handlar om hur man ser på sitt uppdrag som vårdpersonal; tycker man att förebyggande arbete är viktigt, och vill man arbeta för en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård? - En erfarenhet från Storbritannien är att de flesta faktiskt tycker att det är roligt att få arbeta förebyggande och göra något annat än att bara skriva ut läkemedel och "lappa och laga", säger han och berättar om de reaktioner han får när han är ute och föreläser på vårdcentraler kring FaR.
- Det händer att vissa säger "men jag har ju patienter som gått här flera år, och jag brukar alltid ge dem råd om motion. Det blir jättekonstigt om jag kommer nu och ger dem ett recept". Men det är väl bara att berätta att man har börjat med en ny arbetsform eftersom det har en bevisat god effekt. Det gäller att komma över den där motståndströskeln. Andra reagerar med att säga "det här kan vi ju skriva ut åt varje diabetespatient!". Och precis så är det! Om alla diabetesläkare och diabetessköterskor börjar skriva ut fysisk aktivitet på recept till sina patienter kommer de att stå för merparten av alla de recept som skrivs ut. De är verkligen en grupp som har potential. De kan göra något jättebra av det här, säger Matti Leijon som tror att fysisk aktivitet på recept har fått ett betydligt större genomslag om fem år. - Om tio år har vi glömt det här utvecklingsarbetet som vi jobbar med nu, då är det här naturligt integrerat i sjukvården och något som vi tror att vi alltid har gjort, säger han.

Hanna Malmodin
Frilansjournalist
DiabetologNytt

NyhetsINFO 2004 12 30
www red DiabetologNytt