Fetmaepidemin går att hejda!
SBU-dokument nov 2004

Fetmaepidemin går att hejda, även om det är svårt. Det visar SBU: s rapport "Förebyggande åtgärder mot fetma" som ger en betydligt ljusare bild än den SBU-rapport som kom år 2002.

Blev en väckarklocka
Rapporten "Fetma - problem och åtgärder" blev en väckarklocka för många för tre år sedan. Det blev uppenbart att det fanns stora överviktsproblem bland befolkningen och kraven på rikstäckande åtgärder ökade. Det utmynnade i att regeringen beställde en handlingsplan av Folkhälsoinstitutet och Livsmedelsverket för att "främja goda vanor och öka den fysiska aktiviteten". Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) fick i sin tur uppdraget att uppdatera den del i den tidigare fetmarapporten som handlade om förebyggande åtgärder. I november presenterades resultatet: "Förebyggande åtgärder mot fetma - en systematisk litteraturöversikt".
- Vi trodde att uppgiften skulle bli mycket mindre än den visade sig vara. Det har kommit ut väldigt många nya studier sedan millennieskiftet, säger Mona Britton som är professor i medicin och medicinskt sakkunnig på SBU. I den tidigare rapporten från år 2002 presenterades elva befolkningsbaserade studier på vuxna. I den nya rapporten ingår ytterligare tjugo, vilket innebär att totalt 31 vuxenstudier med närmare 64 000 personer numera ingår. I hälften av dessa studier uppnåddes "en gynnsam viktutveckling".

På barnsidan
har det tillkommit tio studier sedan den förra SBU-rapporten. Det totala antalet är nu 24 studier, vilka omfattar närmare 26 000 individer. I två tredjedelar av barnstudierna kunde man visserligen inte bevisa att det förebyggande arbetet hade haft någon positiv effekt på vikten. Men att så många som en tredjedel av studierna visar att preventivt arbete har en säkerställt positiv effekt på viktutvecklingen och ingen studie fått negativt resultat kan inte bero på slumpen. Därför visar den nya rapporten att det "inte längre råder några tvivel om att preventiva åtgärder har en effekt", menar Mona Britton. - Man får betänka att de barnstudier som har gjorts är gjorda i skolmiljö, vilket innebär att man bara har kunnat påverka en liten del av barnets tillvaro, säger hon.

Nu står det klart att det verkligen går att förebygga fetma
Hur bemöter du kritik som går ut på att ni inte presenterar något nytt i rapporten, och att de nya studier som ingår är relativt korta? - Det där är en sanning med modifikation. Det är sant så till vida att vi inte presenterar några revolutionerande nyheter, men nu står det klart att det verkligen går att förebygga fetma. Förra gången hade vi inte tillräckligt med studier att luta oss mot, men den här gången har vi det, säger hon.
- Man måste också tänka på att de åtgärder som studerats är begränsade. Hade man gjort en mängd saker i hela samhället samtidigt hade kan

ske effekten blivit en annan. Dessutom så finns det en mängd andra försvagande effekter i sådana här studier, säger hon och tar upp ett exempel: - Om fyra skolor ingår i en undersökning räcker det med att en gympalärare på den ena skolan flyttar för att resultaten ska försämras. Alla sådana svagheter försämrar effekterna. Så jag tycker att resultaten visar på en ganska stor effekt, trots de begränsade insatserna. Bland de som tillkommit finns det ett par som är gjorda under tre till åtta år. Och den här typen av studier kan inte heller pågå hur länge som helst, då hinner barnen försvinna från skolan, säger hon.

De livsstilsförbättrande åtgärderna
i vuxenstudierna har bland annat omfattat kostrådgivning och rekommendationer kring ökad fysisk aktivitet. I flera studier har även rökstopp och minskad alkoholkonsumtion ingått. I rapporten tar ni även upp ett antal faktorer med möjlig betydelse för att förebygga fetma hos barn, som ökad fysisk aktivitet, minskat tv-tittande, mer frukt och grönt, mindre läsk och socker, engagerade föräldrar, och så vidare. Men ni säger inte vad det är som fungerar bäst? - Nej, går inte. Man kan säga att alla typer av åtgärder ingår på det ena eller andra sättet i samtliga studier, men vi vet inte vilken av dem som har haft störst effekt på resultatet.

Behov av nya strategier?
I samband med den förra rapporten som kom år 2002 pratade SBU om att man måste införa nya strategier för att bekämpa fetman. Vilka? - Vad det gäller det förebyggande arbetet är det egentligen inga nya strategier som behövs, bara mer omfattande och långvariga. Man kan inte göra den här typen av åtgärder som korta "jippobetonade" försök, det måste vara långvariga satsningar på en omvandling av samhället med många samverkande åtgärder, säger Mona Britton. Och ju tidigare man försöker få in hälsotänkandet desto bättre är det, menar hon.

Ingen ökad risk för anorexi med SBU-rapporten
Att ett ökat fokus på mat och motion skulle få negativa konsekvenser som en förvrängd kroppsbild och anorexia finns det inget som pekar på. - Ingen av de studier som ingick i den förra rapporten tog upp den risken. Jag kan inte svara på om det beror på att det inte finns någon ökad risk, eller om forskarna inte tittade efter den. Men hade man upptäckt att anorexifallen ökade så förmodar jag att de hade rapporterat om det. I den nya rapporten tas det upp i tre studier, och ingen av dem visar på någon sådan ökning, säger hon. - Men risken för negativa effekter beror naturligtvis på hur man utformar åtgärderna. De ska inte utformas som några bantningsprogram, de ska ju rikta sig till friska barn. Det handlar mer om att ge barnen bättre kostvanor och få dem att röra sig mer i stället för att sitta stilla framför datorn i flera timmar.

Vad kan vården göra?
- Man måste inkorporera det här tänkandet i hela primärvården. Det går inte att motivera att man har barnavårdscentraler om man inte tar upp vikten av kost och rörelse när man möter patienterna. Skolhälsovården är också viktig. Det är svårare att komma åt de vuxna. Där måste man använda sig mer av allmän information. Men även företagshälsovården har en viktig uppgift, det här är verkligen en sak som de kan ägna sig åt på ett meningsfullt sätt, säger Mona Britton.

Samhällets och individens uppgift
Men hon betonar att den ökande övervikten inte är vårdens problem först och främst. I stället är det samhällets och framförallt individernas problem. - Det viktigaste är att var och en tar ansvar för sin egen hälsa och att föräldrar tar ansvar över sina barn, säger Mona Britton som tycker att det trots allt finns anledning att ha en optimistisk grundinställning till problemet. Så du tror inte på teorin att det måste bli sämre innan det blir bättre? - Nej, det hoppas jag verkligen inte att det behöver bli. Vi i Sverige har ju den stora fördelen att vi kan studera USA som vi alltid apar efter. Vi vet precis hur det går om vi sköter det här som de har gjort, så vi behöver inte vänta tills vi får 25 procent feta innan vi inser att det är dags att göra något åt problemen, säger Mona Britton, som menar att man kan dra viktiga paralleller mellan kampen mot rökningen och kampen mot fetman.
-Det finns ju faktiskt ett stort hälsoproblem som vi har lyckats vända på, och det är rökningen. Förut rökte femtio procent av befolkningen, nu är det knappt 20%. Och det är klart att det inte blev så på grund av en enda åtgärd. Rökningen angreps från alla håll och kanter; i skolan, med prisinstrumentet, med varningstexter på paketen, annonsering, rökförbud på offentliga platser, och så vidare, säger hon. - Det handlar i grund och botten om att ändra attityder. Och jag tycker att man kan se att det är på gång på många håll. Fetmaepidemin går att hejda.

Hanna Malmodin
Frilansjournalist DiabetologNytt

NyhetsINFO 2004 12 13
www red DiabetologNytt