Modedieter, vikten och hälsan -
Vad är vetenskapligt dokumenterat? SNF-Konferens i Stockholm 10 nov

William Banting
Redan år1864 gav William Banting ut en pamflett där han beskrev hur besvärligt det är att leva som fet. Problemen som han beskrev är desamma som finns idag. Skillnaden är att det numera är betydligt fler som har överviktsproblem, och som svar på den ökande fetman har det dykt upp en rad mer eller mindre fungerande dieter och bantningstips. För att reda ut vad och vilka som är vetenskapligt bevisade ordnade SNF (Swedish Nutrition Foundation) en konferens på temat "Modedieter, vikten och hälsan" den 10 november i Stockholm.

Övervikt och hälsa - hur påverkas hälsan?
Bengt Vessby, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap/geriatrik, Uppsala universitet
Antalet överviktiga har ökat kraftigt de senaste åren: De unga män som mönstrade år 1971 vägde till exempel 5,4 kg mindre än de som mönstrade år 1998. Bland de äldre männen var ökningen ännu större: De som var 50 år 1971 vägde hela 8 kg mindre än de som fyllde 50 drygt 25 år senare. - I Sverige är 10 procent av befolkningen fet. Men jämfört med andra länder i världen är vi inte speciellt feta, inte ens om man jämför med länder i övriga Norden, säger han. I Finland är så många som 20 procent av befolkningen fet, i Danmark är det omkring 15 procent. - Men i många andra länder är det ännu värre, i till exempel USA och Östeuropa är fetma och övervikt ett gigantiskt problem, säger Bengt Vessby.
Så spelar det någon roll om man är överviktig? Ja, det gör det, menar han. Som överviktig och fet löper man en mycket högre risk att drabbas av olika besvär och sjukdomar. Främst handlar det om olika typer av belastningsproblem, störningar i metabolismen och psykosociala problem. - Vi vet dessutom att den som är fet löper en tredubbel risk att drabbas av bland annat sömnapnea, en två- till tredubbel risk att drabbas av hjärtsjukdom, högt blodtryck och artros, samt upp till dubbelt så hög risk att drabbas av hormonstörningar, ryggproblem, fertilitetsproblem och olika typer av cancer, säger Bengt Vessby. I USA kan 5-29 procent av cancerdödligheten förklaras av övervikt. - Men det man framförallt måste kommentera i det här sammanhanget är diabetes. Den som är fet löper en oerhört förhöjd risk att drabbas av diabetes. Redan vid måttlig övervikt kan risken vara fyra till sex gånger högre, säger han.
Så hur är det med dödligheten då, ökar den om man är överviktig? - I olika studier har man sett att dödligheten är högre både bland de som har ett för lågt BMI och de som har ett för högt BMI. Men när man tittat närmare på det har det visat sig att den ökade risken försvinner nästan helt bland de underviktiga om man plockar bort rökarna ur den gruppen. Däremot ser man fortfarande en dubbelt så hög dödlighetrisk bland de som har ett BMI på 30 eller mer, säger Bengt Vessby som påpekar att - Fettet ska sitta där man kan sitta på det! Det man ska vara mest rädd för är det fett som sitter inne i magen. Men det är ingen nyhet, det har man vetat ända sedan 80-talet då man kunde visa att både det metabola syndromet och diabetes var kopplade till bukfetma. De som löper allra högst risk att dö en tidig död orsakad av hjärtsjukdom är feta personer som rör sig sällan, vilket inte heller är någon revolutionerande nyhet. Ett något mindre väntat studieresultat är att feta personer med bra kondition klarar sig bättre än smala med sämre kondition. Det visar bland annat en amerikansk studie (Farrel et al). - Därför ska man aldrig prata bara om fetma, utan om en kombination av fetma och fysisk kondition, menar Bengt Vessby. Generellt sett så medför fetma en lägre livskvalitet för människor, både fysiskt och mentalt. Men när överviktiga själva får uppskatta sina problem brukar inte den mentala hälsan påpekas. I alla fall inte om de tillfrågade är medelålders män. - Medelålders kvinnor brukar däremot uppge att de mår dåligt mentalt av att vara feta, men man ska komma ihåg att det inte är självklart att man gör det, särskilt inte om man är man eller ung, menar Bengt Vessby. Fetman påverkar inte bara den egna hälsan utan även samhällsekonomin. Det finns ett direkt samband mellan högt BMI och förtidspension, både bland män och kvinnor (bl a Rissanen et al). En svensk studie visade också att det är två till tre gånger vanligare att feta personer sjukskriver sig än andra (Sjöström et al), berättar Bengt Vessby som avslutar sitt föredrag med ett råd: - För att få ett långt och friskt liv bör man motionera, undvika att gå upp i vikt, låta bli att röka och se till att ha "rätt" föräldrar med bra gener.

Fett, protein eller kolhydrater - hur påverkas metabolismen?
Nils-George Asp, SNF (Swedish Nutrition Foundation)
Kolhydraterna i kosten bör utgöra 55-60 procent av den energi man får i sig under en dag, vilket innebär att de flesta av oss skulle behöva höja kolhydratintaget i förhållande till protein- och fettintaget, berättar Nils-George Asp. De kolhydrater vi äter är kemiskt uppdelade i monosackarider, disackarider, oligosackarider och polysackarider. - Om man i stället tittar på dem ur näringssynpunkt delar man in dem i digererbara kolhydrater, som kan tas upp i tunntarmen och bilda glukos, och odigererbara, vilket är kostfiber som passerar tunntarmen utan att tas upp men som ger mat åt alla tarmbakterier, förklarar Nils-George Asp. Vävnaderna har glukos som sin främsta energikälla och när glukosen passerar tarmen tas en del upp i levern som lagrar glykogen. En del lagras också som muskelglykogen. Fettet transporteras i sin tur i kylomikroner tillsammans med lymfan från tarmen ut i vävnaderna och tas sedan upp i fettväven och musklerna. Restpariklarna tas upp i levern. Proteiner spjälkas i tarmen till aminosyror och småpeptider. De flesta av aminosyrorna passerar levern och går sedan ut till olika vävnader där de bygger upp proteiner, men eftersom kroppen inte kan lagra några större mängder protein bryts det mesta ner och blir energi. Överskottet försvinner ut i urinen. - Det har visat sig att fettbildningen av glukos är liten, men naturligtvis hämmas fettbränningen om man har mycket glukos i blodet, säger Nils-George Asp.
Men när man fastar och får brist på kolhydrater används fettet i kroppen som energi. När fettsyrorna ska användas som energikänna bryts de först ned till acetyl-coenzym A, men eftersom mottagarmolekylen oxaliacetat bildas från kolhydrat är kapaciteten att ta hand om acetylCoA samtidigt låg. Av det överskott som uppstår bildas bland annat aceton. Aceton är en typ av ketonkropp, och en förhöjd nivå av ketonkroppar i blodet leder till ketos, som uppstår vid svält, kolhydratbrist och obehandlad diabetes. - De flesta vävnader i kroppen kan utnyttja ketonkroppar som energikälla. Även hjärnan, som egentligen behöver glykos för att fungera. Men den är så fiffigt konstruerad att den kan gå över till att använda 70-80 procent ketonkroppar under fasta, berättar Nils-George Asp.
Är ketos farligt? - Det finns inte några säkra belägg för att det ger skador på kort sikt, men det behövs mer forskning, särskilt för att kunna utesluta eventuella risker på lång sikt, säger han. Det finns nämligen många tänkbara risker med långvarig ketos, till exempel risk för skeletturkalkning, förhöjt kolesterolvärde, påverkan på hjärnan och minskat välbefinnande, sämre avgiftningsförmåga på grund av glykogenbrist i levern, risk för hypoglykemi och sämre muskelfunktion. - Kolhydrater har hittills inte betraktats som en särskilt viktig energikälla. Det finns till exempel grupper av människor som lever på en väldigt kolhydratfattig kost, som eskimåerna till exempel, säger han. Men i de senaste amerikanska rekommendationerna föreslår man ett dagligt kolhydratintag på 130 gram. Det beror på att man sett att hjärnan förbrukar omkring 100 gram glykos per dag. - De nya rekommendationerna tyder på ett delvis ändrat synsätt och en uppgradering av kolhydraternas betydelse, menar Nils-George Asp som sammanfattar sin föreläsning med - Kolhydrater behövs för hjärnan och energiförsörjningen. Ketos är ett ofysiologiskt tillstånd som kan innebära en risk.

Glykemiskt index
Mette Axelsen, Avdelningen för klinisk näringslära, Sahlgrenska akademin, Göteborg
Vi har blivit översköljda med GI (Glykemiskt Index)-propaganda på sistone. Det har skrivits massor av artiklar och böcker i ämnet och det har kommit ut nya GI-preparat på marknaden. Bland annat olika typer av bröd och müsli. Men vad är det egentligen som gäller och vilka GI-råd ska man tro på? - Är man historielös är det inte lätt att få fotfäste i allt detta, så därför ska jag börja med att berätta lite om hur den så kallade GI-metoden kom till, säger Mette Axelsson. David Jenkins och hans forskarlag bedrev under 1970-talet studier kring hur kosten påverkar hälsan. Bland annat undersökte de vilken typ av mat som människor i Afrika åt, och kom fram att deras kost innehöll betydligt mer fibrer än maten man åt i västvärlden. Samtidigt såg de att de som åt den afrikanska maten slapp många av de sjukdomar som drabbade människor i de rikare länderna. Detta ledde till att Jenkins utvecklade den så kallade "fiberhypotesen", berättar Mette Axelsson. Ur den växte sedan GI-hypotesen fram, och därför har de två hypoteserna en hel del gemensamt.
Några faktorer som påverkar GI-värdet i maten är andelen lösliga fibrer, sockerarten, syror, partikelstorlek och struktur och koktid. - Det finns ett antal hypoteser kring GI, bland annat att ett högt GI ändrar kroppssammansättningen genom att insulinnivån och kolhydratoxidationen ökar, säger Mette Axelsson. Det leder i sin tur till att fettoxidationen går ner, vilket får insulinhalten att minska och cortisol- och noradrenalinnivåerna att öka. Dessutom ökar muskelnedbrytningen och glukoneogenesen från aminosyror. En annan hypotes är att ett högt GI ändrar aptitregleringen eftersom en ökad noradrenalinnivå ökar hungern. Mat med ett högt GI passerar tarmen fortare och därför stimuleras mättnadspeptiden GLP-1 under kortare tid. Så vad finns det för bevis för att dess hypoteser stämmer? - Man vet att råttors kroppssammansättning påverkas av GI-värdet i maten, säger Mette Axelsson. Pawlak et al gjorde en 18 veckor lång studie på råttor med delvis borttagen pankreas, vilket innebar att råttorna hade glukosintolerans. Vad man upptäckte var att de råttor som fick mat med lågt GI var tvungna att äta 13 procent mer för att hålla samma vikt. Efter 18 veckor visade det sig dessutom att deras kroppsfettandel var 71 procent lägre, samtidigt som muskelmassan var 8 procent högre än bland råttorna i den andra gruppen. - Men detta betyder inte att detsamma gäller för människor! Fettsyntesen hos råttor ser helt annorlunda ut än hos människor, påpekar hon.
Efter en femveckorsstudie gjord på elva friska men överviktiga män år 2002 (Bouché et al) kunde man visserligen se att fettmassan var 0,7 kg lägre bland de som ätit mat med lågt GI. Men man kunde inte se någon effekt på den totala vikten efter studien. En metastudie (Raben et al 2002) gjord på 31 undersökningar som klarlagt GI-värdets effekt på aptitregleringen visade att 15 av dem visade på en ökad mättnad bland de personer som fick mat med ett lågt GI. 16 stycken visade på en minskad mättnad eller ingen skillnad, berättar Mette Axelsson, som påpekar att det kan vara svårt att dra några slutsatser av detta eftersom resultaten kan ha uppmätts på olika sätt i de olika studierna.
En enligt Mette Axelsson "ytterst väldesignad" och alldeles ny tioveckorsstudie gjord kring GI-värdets effekter på vikten är Sloth et al 2004. I den ingick 45 överviktiga kvinnor med ett BMI på 28. Ena halvan av gruppen fick mat med ett GI på 79, den andra 103. Slutsatsen som forskarna drog var att de inte kunde visa några signifikanta resultat som stödde viktminskningshypotesen, däremot kunde de visa en effekt på patienternas glukos- och LDL-nivåer. - Det är sannolikt att GI sänker blodsocker- och insulinnivåerna, särskilt hos insulinresistenta personer. Det är också sannolikt att det sänker LDL-nivåerna. Det är också möjligt att mat med ett lågt GI ger en minskad fettmassa och minskad vikt, men det finns även bevis på motsatsen. Men sammanfattningsvis kan man säga att det saknas klara bevis för att ett lågt GI har någon effekt på mättnad och kroppsvikt, avslutar Mette Axelsson.

Paleolitisk kost (stenålderskost)
Staffan Lindeberg, docent, Institutionen för medicin, Universitetssjukhuset i Lund
- De kostråd som vi sköljs över med i medierna saknar ofta vetenskaplig grund och det kan vara svårt att fastställa vad som påverkat resultatet i olika studier, säger Staffan Lindeberg, som tar upp exemplet grovt bröd: - Är det faktum att de som äter grovt bröd lever längre ett bevis på det grova brödets effekter, eller visar det bara att de som väljer grovt bröd lever ett hälsosammare liv? Många av de studier som gjorts drivs dessutom av ett visst mått av önsketänkande, traditioner, grupptryck och så vidare, menar han. - David Jenkins som ligger bakom GI-metoden är till exempel vegetarian, kan det möjligen ha påverkat hans synsätt?
Delvis på grund av detta menar Staffan Lindeberg att man bara ska äta mat som människan har ätit under lång tid och som vi vet att vi är anpassade för; så kallad paleolitisk föda. Den paleolitiska födan består bland annat av frukt, kött, fisk, insekter och nötter, men inte av matfett, mjöl, bönor och spannmål som har tillkommit i människans kost på senare tid. Man kan tycka att paleolitisk kost låter hemskt torr och tråkig, men det tycker inte Staffan Lindeberg. - Variationen är underskattad i de här sammanhangen, säger han. - Det finns hundratals olika växtarter och en mängd olika sätt att få i sig protein, fett och kolhydrater.
Syftet med en paleolitisk kost är inte att gå ner i vikt, även om man ofta gör det när man äter en så strikt kost. Syftet är i stället att behandla och förebygga västvärldens sjukdomar, som cancer, stroke, demens och allergier. Men det finns inga vetenskapliga undersökningar som visar att det verkligen fungerar. På sådana invändningar svarar Staffan Lindeberg att "det är mycket som inte är vetenskapligt bevisat men som ändå fungerar". En annan invändning är att människan är allätare, på vilket han svarar att "ja, men hon är inte anpassad för sega råttor och allt annat nytt som kommit till". På påståendet "grovt bröd är nyttigt" svarar han "ja, mer nyttigt än vitt, men inte mer än grönsaker". Påståendet att den som äter paleolitiskt kost riskerar kalciumbrist har han inga invändningar emot, men menar att det behövs mer forskning för att veta säkert vad det i så fall innebär. - Man kan bli smal på många sätt, men det bästa sättet för hälsan är att äta den mat vi är skapta för, säger han.

The Atkins diet and other low-carb high-protein diets
Arne Astrup, Departement of Human Nutrition, LMC, KVL, Danmark
Fetmaepidemin syns överallt i hela världen, så även i Danmark. Antalet feta bland de mönstrande unga männen var nästan noll år 1945, nu är de över 7 procent, berättar Arne Astrup. - Förr hade vi problem att få i oss tillräckligt med kalorier, nu är problemet precis tvärtom, säger Arne Astrup som berättar att kaloriförbrukningen har gått ner från omkring 2 500 kcal per person och dag till 1 900 kcal. Intaget av kalorier har däremot inte gått ner på samma sätt, och det är en av orsakerna till att utbudet av nya dieter och bantningstips har vuxit så kraftigt. - Vi vill alla hitta en magisk lösning på hur vi ska klara av att hålla kaloriintaget på en så pass låg nivå och ändå känna oss mätta och nöjda. Men det är nästan omöjligt att klara av att äta så lite, det är mycket lättare att öka kaloriutgifterna till 2 500 kcal igen, säger han.
Diettips är inget nytt. Det fanns kost- och bantningsråd redan på 1800-talet. Det som däremot är nytt är att det finns så många olika dieter, även om många påminner om varandra och handlar om att reglera andelen kolhydrater och proteiner i kosten. En av de mest populära är Atkinsdieten som i mycket grova drag går ut på att minska kolhydratintaget till under 30 gram per dag. - Det råder inga tvivel kring att en kolhydratfattig diet har effekter på vikten till att börja med. I början är det i och för sig mest vatten man förlorar, men den mesta av den totala viktförlusten kommer av fett, det är ingen tvekan om det, säger han. - Problemet är att det verkar som att man börjar går upp i vikt igen efter ett tag. Man klarar av att äta enligt Atkinsdieten under en kort tid, men man fixar det inte hur länge som helst. Men det är samma sak med alla obevakade dieter; när man går tillbaka till sitt vanliga liv och sin normala livsstil är det svårt att upprätthålla dieten, säger han.
Någon dag in i dietperioden får man ketos (fasteanorexi) till följd av kolhydratbristen. Ketosen skapar en känsla av euroferi som hjälper till att bemästra hungern. Klarar man av de två första dagarna klarar man det nästföljande också, säger Arne Astrup. Det beror på att hungern inte bli lika påtaglig till följd av det förhållandevis höga proteinintaget som ger en större mättnadskänsla. En del av viktnedgången kommer också av placeboeffekt.
Atkinsliknande dieter som The Zone, Montignac och The South Beach Diet är inte lika restriktiva när det gäller kolhydrater, men bygger även de på principen om ett högt proteinintag (30-50 energiprocent), ofta i kombination med mat med lågt GI. Enligt Arne Astrup verkar det finnas bra bevis på att en ökat proteinandel i kosten (från 15 till 20-30 procent) ökar mättnadskänslan och ger en viktnedgång utan några negativa effekter.
Ett exempel är den randomiserade sexveckorsstudie som han själv har gjort. Studien byggde på en så kallad supermarketidé, vilket innebär att deltagarna fick sin mat gratis, vilket ledde till att de följde dieten bättre. Alla deltagare fick fettreducerad kost; den ena halvan av gruppen fick en diet som till stor del bestod av kolhydrater, medan den andra fick en proteinrik kost. Resultatet var att personerna i den senare gruppen gick ner mer i vikt än de andra. - När man diskuterar de här frågorna ska man inte sikta in sig på kolhydraternas betydelse, utan på proteinet, menar han och berättar att man inte kunde se några negativa effekter på njurar eller benskörhet bland de som fick den proteinrika dieten, snarare motsatsen, eftersom det ingick mycket mjölkprodukter i den.
Större epidemologiska studier som "The Nurses Health Study" visar att de nuvarande kostråden inte är det bästa när det gäller att förebygga sjukdomar som fetma, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes typ 2, menar han. I stället bör kosten innehålla en större andel fibrer, nötter, bönor och fisk, och en mindre andel av mjölkprodukter och rött kött. Som ett svar på resultaten från "The Nurses Health Study" och andra liknande studier har amerikanen Walter Willett skapad en ny matpyramid, där även fysisk aktivitet ingår. I den föreslås 40 procent av energin komma från fett. I dieten ingår också ett minskat intag av mat med högt GI som bröd, potatis och majs.

Nya nordiska näringsrekommendationer 2004 - på vetenskaplig grund
Wulf Becker, avdelningen för information och nutrition, Livsmedelsverket, Stockholm
- De gemensamma nordiska näringsrekommendationerna sträcker sig tillbaka till 60-talet och har blivit ett viktigt underlag för näringspolitiken i Norden, säger Wulf Becker, som berättar att rekommendationernas fokus ända sedan starten för drygt 40 år sedan har legat på fördelningen av de energigivande näringsämnena i kosten.
Men även om fokus har varit detsamma har fördelningen dem emellan ändrats en aning. - Inför den 4: e utgåvan har vi gått igenom rekommendationerna och tittat på de nya expertrekommendationer och rapporter som kommit till. Och i princip kan man säga att de nya delarna bygger på den evidens som tillkommit sedan 1996, säger Wulf Becker som påpekar att NNR är till för friska personer och inte för sjuka eller feta. - NNR är inte en dietkost, men den kan fungera i förebyggande syfte mot fetma och övervikt, säger han. - Det finns visserligen få studier som visar vad som händer med vikten på lite längre sikt när man äter NNR-kost, men det verkar som det är svårt att gå upp i vikt av den typen av kost eftersom den har så låg energitäthet.
Det finns däremot exempel på studier som bygger på en kosthållning liknande den som rekommenderas i NNR som visar på en rad positiva effekter på blodtryck, diabetesrisk, markörer för infarkt, blodfettsnivåer och så vidare, säger han. Precis som i de tidigare rekommendationerna föreslås 30 procent av energiprocenten komma från fett och högst 10 procent från tillsatt socker. En nyhet är däremot att den fysiska aktiviteten lyfts fram och beaktas tillsammans med kostfaktorerna. Minst en halv timmes måttlig fysisk aktivitet om dagen rekommenderas för vuxna, medan barn och unga rekommenderas att röra på sig minst dubbelt så mycket. En annan nyhet är att det rekommenderade kolhydratintaget har höjts till 50-60 procent. - Det finns en mängd olika dieter, men det som har betydelse för vikten är det totala energiintaget. De framgångsfaktorer som man fått fram i bland annat "The national weight control registry" i USA är de vanliga: Det vill säga att de som äter en fettreducerad kost, är noga med frukost, kontrollerar sin vikt och kost samt är fysisk aktiva klarar av att hålla vikten bättre än andra, säger han.
Råden i NNR går i praktiken ut på att öka intaget grönsaker, frukt, bär, fisk och fullkorn medan konsumtionen av energi- och sockerrika produkter bör minska. Mjuka eller flytande vegetabiliska oljor och magra mejeriprodukter bör prioriteras framför andra typer av fett- och mjölkprodukter. - I den "nya matpyramiden" för den amerikanska befolkningen som presenterats av Willet och Staper år 2003 jämförs potatis och vitt bröd ungefär med godis, men i övrigt är våra rekommendationer ganska lika deras och bygger på den traditionella medelhavskost som förekom på Kreta under 60-talet, säger han. Medelhavskosten omnämns i bland annat den kända så kallade "7 country studien" och skillnaderna mellan den och NNR är bland annat att andra fetter än olivolja ingår i de nordiska rekommendationerna, samt att en högre konsumtion av fisk och mjölk rekommenderas, berättar Wulf Becker.

Modedieter på tallriken
Gunilla Lindeberg, Mat och Rörelse, Linköping.
- Enligt Atkins innebär hans diet att man "kan äta det man tycker om och ändå vara mätt", citerar Gunilla Lindeberg. Atkinsdieten går i stora drag ut på att minska kolhydraterna och är uppbyggd i fyra olika faser. I den första fasen får man bara äta 20 gram kolhydrater per dag. Frukt, pasta, bröd, grönsaker och rotfrukter som innehåller mycket kolhydrater utesluts helt under den första fasen, liksom alla mjölkprodukter utom grädde, ost och smör. Efter att ha tagit sig igenom tre nivåer kommer man fram till den "livslångt upprätthållande" nivån. Då får man äta 45-100 gram per dag, vilket fortfarande är väldigt lite. Dieten tillåter att man äter kött, fisk, mycket ost och vissa grönsaker, men absolut inte socker eller vitt mjöl. - Dessutom bör man begränsa intaget av linser, ris och härdade vegetabiliska oljor, som kort och gott rubriceras som "mördarfettet", säger hon.
En dag med Atkins kan i praktiken se ut så här: Stek, ägg och grönsallad till frukost, rostbiff, paprika och gräddfilssås till lunch, kalkon och grönsallad till middag och en halv avokado till mellanmål. Det innebär en kost där 59 energiprocent kommer från fett, 36 från protein och 5 från kolhydrater. Totalt blir det 1225 kcal och 8 gram fibrer.
Montignacdieten beskrivs i sin tur som en diet som man kan "äta sig mätt på utan begränsningar och utan att behöva räkna kalorier". Den fokuserar också på kolhydraterna i kosten och framförallt på deras GI. Man får helst bara äta mat med ett GI-värde under 35. Den tillåter inget småätande, man får inte äta något socker, man bör se upp med bröd, potatis, kokta morötter, majs, pasta, och färsk frukt i samband med måltid. Ett exempel på lunch enligt den modellen är sardiner i olja, prinskorv, kål och ost. En dag med Montignac ger omkring 1700 kcal, varav 27 procent kommer från fett, 31 från protein och 37 från kolhydrater, berättar Gunilla Lindeberg och berättar om hur stenålderskosten beskrivs i den bok som Staffan Lindeberg skrivit om ämnet: När man äter enligt stenåldersdieten tar man "semester från skräpmat", genom att bland annat byta pasta, bröd och ris mot frukt och grönsaker. Man får inte heller äta mjölk, soja, salt eller socker. En matdag enligt den dieten skulle till exempel kunna bestå av ett par ägg, nötter och frukter till frukost, sallad och fisk till lunch och kött och frukt till middag. Då kommer man upp i 1240 kcal. 34 procent av den energin kommer från fett, 33 från protein och 33 från kolhydrater. - Sammanfattningsvis kan man säga att alla de här dieterna innehåller en del bra råd, trots allt. Till exempel att man inte bör äta sig proppmätt eller handla när man är hungrig. Gemensamt för dem är att de fokuserar på tre måltider om dagen och rekommenderar ett högt intag av grönsaker, även om det är snårigt att reda ut vilka som är tillåtna i och inte tillåtna att äta till exempel Atkinsdieten, säger hon. Ingen av dieterna tillåter att man äter något socker och det totala kolhydratintaget är begränsat i dem alla, men på olika sätt. - Att det kan vara förvirrande att vara konsument förstår man när man tittar på morotens roll i de olika dieterna. Enligt stenålderskosten är det helt ok att äta morötter, enligt Atkins får man absolut inte äta dem kokta, men gärna råa, och enligt Montignac kan det vara ok att äta morötter, men bara om man väger och beräknar antalet kolhydrater först.

Inför konferensdagens sista programpunkt
höll Jarl S Torgersson en kortare presentation. - Fetma orsakas av både arv och miljö, men det är alltid en konsekvens av en positiv energibalans. - Man vet att det är svårt att upprätthålla en viktnedgång på lång sikt, men man vet också att en relativt blygsam nedgång kan ha gynnsamma effekter, säger han.
- Hittills har vården bara visat ett förstrött intresse för de här frågorna. Och de vetenskapliga studier som finns är många gånger för korta för att visa på några säkra resultat och har dessutom en notoriskt hög avhoppningsfrekvens, säger han. Detta innebär att det finns det ett vetenskapligt tomrum, och det tomrummet har fyllts av alternativa behandlingsstrategier vars effekter oftast är dåligt dokumenterade. - Det finns ett stort gap mellan det kliniska värdet av de alternativa behandlingsformerna och det kommersiella och mediala intresset för dem. Så vad vet vi säkert? - Vad det gäller "low carbdieter" finns det korttidsdata som ger visst stöd för att de leder till minskad vikt, medan GI-metoden inte är bevisat effektiv på människa. Stenålderskostens effekter har inte undersökts vetenskapligt, sammanfattade han.

Pseudovetenskap om populära dieter - orsaker och konsekvenser
Dan Larhammar, Institutet för neurovetenskap, Uppsala Universitet
Människors intresse för mat och hälsa är enormt. Bantning har blivit en lönsam storindustri för påhittiga affärsidkare som får hjälp med att nå ut till allmänheten via oseriösa hälsobilagor och tidningar, som skriver och lovar det som de tror att läsarna efterfrågar. Det vill säga: Snabb viktnedgång mot en liten ansträngning. De bantningspreparat som säljs är ofta dyra, och besvikelse och skam gör att många inte vågar anmäla de företag som lurat på dem värdelösa preparat. Vid några få tillfällen har Konsumentverket och Livsmedelsverket reagerat och varnat för hälsofarliga produkter, som "Eat and Lose", och falsk marknadsföring av produkter som "Puh-Erh" och "MicroMagic". - Den enda garanterade effekten av bantningspreparat är att de förbättrar försäljarens ekonomi och försämrar din egen, säger Dan Larhammar.
Ett exempel på pseudovetenskap som spridit sig till många människor är Susanna Ehdins bok "Den självläkande människan". Den har sålts i över 200 000 exemplar och översatts till sex språk. I boken blandar hon många livsstils- och kostråd. - Bland annat skriver hon att förkylningar inte orsakas av virus utan av "näringsbrister i kroppen". Men på ett annat ställe står det att ett starkt "qi" är skyddande och ger ett så starkt immunförsvar att man "inte är mottaglig för virusinfektioner", berättar Dan Larhammar upprört.
Ehdin har även skrivit förordet till en annan bok som fått stor spridning: Peter J D'Adamos bok "Ät rätt för din blodgrupp", som har sålts i över 2 miljoner exemplar. Författaren presenteras som en "framstående forskare" men har inte publicerats i någon vetenskaplig tidskrift. Råden i boken går ut på att man ska äta i enlighet med sin blodgrupp i ABO-systemet och på så sätt förebygga och bota sjukdomar. Bland annat sägs kostråden bota HIV, och på ett annat ställe står det att "människor med blodgrupp A är inte allergiska mot jordnötter eftersom "de har vänliga A-liknande egenskaper".
- Det är alltså ren skrämselpropaganda som går ut på att skrämma konsumenter att köpa boken och följa råden! I USA finns det numera produkter som anpassats efter boken. Ännu värre är att det har kommit uppföljare till boken som riktar sig specifikt till cancer- och diabetessjuka, säger han. - Vilka är det då som drabbas av denna raljanta marknadsföring? Jo det är utsatta personer som är desperata och greppar efter varje litet halmstrå. Följer man råden kan få både fysiska och psykiska men, men allvarligast är kanske att den här typen av böcker leder till att människor undviker att söka adekvat vård. Dessutom förlorar de pengar. Men på lång sikt är ändå det allra allvarligaste att människors förmåga att tänka kritiskt urholkas och att förståelsen för hur kroppen fungerar minskas, menar Dan Larhammar som bland annat efterlyser bättre undervisning i skolorna och bättre lagstiftning mot kvacksalvare.

Mode och trender
Det går mode och trender i det mesta, så även i kosthållning och dieter. Antalet bantningsexperter är enormt, och antalet överviktiga som är villiga att betala mycket pengar för deras råd och tips ökar hela tiden. Utbud och efterfrågan driver på varandra och kassorna hos de mer eller mindre seriösa personer som försöker få konsumenterna att välja just deras bok, tidning, tips, diet eller bantningspreparat klirrar högre och högre. Hetaste trenden på bantningsområdet just nu är så kallade low-carb/high-proteindieter. Men de forskare, dietister och läkare som var med på SNF: s konferens var överens om att det behövs mer forskning för att säkert kunna säga hur de och andra så kallade modedieter påverkar oss. Den forskning som finns grundar sig ofta på korttidsstudier som gjorts bland kraftigt överviktiga. Därför är det också oklart vad Atkins, Montignac, GI-metoden och Stenålderskosten har för effekter på lite längre sikt. Det finns däremot en gammal kunskap som man säkert törs lita på: vikthållning handlar till syvende och sist alltid om att reglera förhållandet mellan energiintag och energiåtgång.+

Hanna Malmodin
Frilansjournalist
DiabetologNytt

NyhetsINFO 2004 11 20
www red DiabetologNytt