Mikrometod visar fysisk aktivitets betydelse för sockerupptaget

Redan efter ett enda arbetspass förbättras insulinkänsligheten i skelettmuskulaturen, den vävnad som svarar för insulinresistens, vilket i sin tur kan utvecklas till diabetes typ-2. Analyser av detta beskrivs i en aktuell avhandling från
Karolinska Institutet.

Insulinresistens
Insulinresistens (sänkt insulinkänslighet) är ett känt riskfaktorsyndrom för hjärtkärlsjukdom, även kallat det metabola syndromet. Skelettmuskulaturen är den vävnad som till största delen svarar för insulinresistensen. Den kan vid ärftlig predisposition leda till diabetes typ-2 (åldersdiabetes).
Känsligheten för insulin ökar med fysisk aktivitet. Det betyder att man får en ökad insulinkänslighet i de muskler som varit aktiva, men inte i de muskler som varit inaktiva. Ökningen i insulinkänslighet är troligen en av förklaringarna till varför fysisk träning är en av de bästa metoderna för att minska risken att dö en alltför tidig död i hjärt-kärlsjukdom.

Flera metoder
Det finns flera metoder för att mäta graden av insulinresistens hos en individ, man mäter då insulinresistensen i hela kroppen. Många gånger skulle det räcka med att enbart titta på skelettmuskulaturen eftersom insulinresistensen syns där först.
Kerstin Hamrin har för sitt avhandlingsarbete utvecklat en mikrodialysteknik för att på ett enkelt sätt kunna följa ämnesomsättningen i skelettmuskulaturen. En mikrodialyskateter kan liknas vid ett konstgjort blodkärl som förs in i den vävnad man vill studera. Katetern är en tunn slang, gjord av ett semipermeabelt membran, som långsamt genomspolas med en fysiologisk lösning.

Mikrodialystekniken
Mikrodialystekniken har sedan använts för att studera effekten av insulin i skelettmuskulaturen. När insulin tillsattes spolvätskan i katetern diffunderade det ut i muskeln som svarade genom att ta upp mer socker. Ett insulinliknande ämne, vanadat, hade samma effekt och fick muskeln att ta upp mer socker. Även försök med ett antal äldre insulinresistenta individer visade samma resultat. Kanske går vanadat förbi deras insulinresistens.
I en studie av effekten av fysisk aktivitet fick försökspersoner, som alla var insulinresistenta, före undersökningen cykla med ena benet på en motionscykel i två timmar. Efter en-bens-cyklingen hade försökspersonerna ett ben där musklerna var insulinresistenta (vilobenet) och ett ben som var insulinkänsligt (arbetsbenet). Mikrodialysundersökningen visade att insulin hade bättre effekt på glukoskoncentrationen i arbetsbenet än i vilobenet. Slutsatsen är att ett enda arbetspass kan normalisera skelettmuskelns insulinkänslighet.
I mindre undersökningar i USA har vanadat testats som ett möjligt läkemedel till patienter med diabetes typ-2. I Kerstin Hamrins studie prövades vanadat på patienter som motionscyklat med endast ett ben. Tillsats av vanadat hade då lika bra effekt i båda benen, vilket stödjer teorin om att vanadat inte påverkas av insulinresistens.

Avhandling
The human skeletal muscle in vivo: The use of microdialysis to study glucose metabolism and insulin resistance

Författare: Kerstin Hamrin
institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet tel. 0708 925 568 eller mail:
kerstin.hamrin@fyfa.ki.se

Avhandlingens abstract och ramberättelse finns på: <http://diss.kib.ki.se/2004/91-7140-159 8>http://diss.kib.ki.se/2004/91-7140-159-8/

NyhetsINFO 2005 01 03
www red diabetologNytt