Medlemstidning för Svensk Förening för Diabetologi

Nordiska Barndiabetessymposiet
i Linköping

Det nordiska Barndiabetessymposiet i Linköping invigdes av Kronprinsessan Victoria, barndiabetesfondens beskyddare.
- Jag känner särskilt starkt för de barn som har den här sjukdomen, inte minst för att jag själv har vänner som har diabetes. Dessvärre tror jag att det är något som de flesta känner igen sig i, sade Kronprinsessan bland annat.

Kronprinsessan Victoria och Johnny Ludvigsson

Under de två dagar som symposiet varade föreläste ett antal inbjudna forskare, och först ut var Barndiabetesfondens grundare Johnny Ludvigsson. Han började med att slå fast att barndiabetesen måste förhindras och påpekade sedan att det pågår en dramatisk ökning av antalet insjuknade barn i Norden. Men i vissa länder är situationen ännu värre än här. I Slovakien har antalet barn med diabetes typ 1 ökat med 237 procent på tolv år (Michelkova 2004) och i Polen var ökningen 211 procent under en elvaårsperiod (Peszynska 2001). Fler och fler barn får dessutom diabetes typ 2.
För det enskilda barnet är sjukdomen periodvis en mycket tung börda. - Vi som jobbar med den här sjukdomen vet att det fungerar bra för patienterna under vissa perioder, medan att det ibland kan vara väldigt, väldigt jobbigt för dem, sa han. Barn med diabetes löper två gånger större risk att drabbas av depression, medan tonåringar med diabetes löper tre gånger så stor risk. Risken för självmord och ätstörningar är också större bland de som har diabetes. Behandlingen har visserligen blivit lättare, men det är fortfarande jobbigt att behandlas för diabetes. Inget barn gillar att få injektioner eller dietrestriktioner. - Vi läkare säger att "så klart ska våra patienter få leva normalt", men det går inte. Man måste ha regler och dietrestriktioner, annars fungerar det inte. Och vem vill ha det? Inga barn i alla fall. De gillar godis precis som alla andra barn, men de gillar inte att åka till sjukhuset. Allt det där är jobbigt för dem. Trots behandling är dödligheten bland barn med diabetes högre än hos andra barn. 10-20 procent får allvarlig hypoglykemi varje år. De allra flesta sjukdomar som barn drabbas av kan botas, men inte diabetes. Därför är lösningen prevention, även om vi hoppas, och många arbetar aktivt för, att finna ett botemedel i framtiden, sa Johnny Ludvigsson, som lämnade över podiet till Heikki Hyöty från Tampere i Finland.

Heikki Hyöty berättade om en av de hypoteser som finns kring sjukdomens orsaker, nämligen virus. Mycket forskning har hittills handlat om genernas påverkan på utvecklandet av diabetes typ 1. Däremot har det forskats mycket lite kring miljöns påverkan. Vissa år kan man se höga toppar i antalet nyinsjuknade i Finland, bland annat år 1999 och år 2003. När man tittar på statistiken ser det nästan ut som en epidemi. Man vet att virusinfektioner kan leda till att däggdjur, som möss och apor, utvecklar diabetes och i olika studier har man kommit fram till att det verkar som om miljön spelar roll även för människor. Den period som är särskilt intressant att studera är de sex månaderna innan det börjar bildas antikroppar. - Det verkar som om en direkt infektion av beta celler kan påverka utvecklingen av diabetes och att det finns en kritisk period i den tidiga barndomen. Virus finns kvar i cellöarna och det verkar som om upprepade infektioner behövs för att aktivera destruktionen, säger Heikki Hyöty.
Förändringar i virus epidemiologin har en effekt på immunregulationen och infektionsimmuniteten. Direkt efter födseln skyddar mammans antikroppar, men sex till tolv månader senare har man inte kvar något av det skyddet. Drabbas man av ett virus då blir man sjuk, och frågan är om det går att dra paralleller mellan virusinfektioner i den åldern till utvecklandet av diabetes senare i barndomen. För att se hur virusmiljöerna i olika länder ser ut har man startat EpiVir-projektet, berättade Heikki Hyöty. Vad man hittills kunnat se är att gravida kvinnor i Finland och Sverige har hälften så många antikroppar i blodet som de i länder med betydligt lägre diabetesincidens.
Man har också kunnat se en neråtgående trend vad det gäller antikroppar i Sverige och Finland. - En provokativ sammanfattning skulle vara att det bästa sättet att undvika sjukdomar är att se till att din mamma har så många infektioner som möjligt innan hon träffar din pappa och att hon ammar dig. Själv ska man se till att få så många infektioner som möjligt innan det skydd man får med sig från tiden i mammas mage är borta, sa Heikki Hyöty. Virus kan vara en möjlig orsak till diabetes. Men det krävs fler prospektiva studier på människor innan man kan säga något säkert. Det behövs också en standardisering av metodologin i de olika studier som görs samt försök till intervention. Kanske kan det i framtiden leda fram till ett vaccin, menade Heikki Hyöty. En fråga som ställdes från publiken handlade om virussorter. Man vet att antalet insjuknade i diabetes varierar mellan olika tillfällen och platser, tyder det på att alla typer av infektioner kan påverka, eller bara vissa, som enterovirus. - Det är svårt att säga. Det är möjligt att det är så att enterovirus påverkar i ett tidigt stadium men att många andra kan påverka utvecklandet av sjukdomen och immunförsvaret.
Kan man se att frånvaron av infektioner kan förklara topparna i diabetesinsjuknandet på olika platser, snarare än närvaron? - På individnivå ökar risken med fler infektioner, men på befolkningsnivå minskar den med många infektioner, sa Heikki Hyöty.

Outi Vaarala, Linköping, talade på temat "early nutrition and type 1 diabetes". Dietfaktorer, som intaget av komjölk, vetegluten och d-vitamin, kan påverka utvecklandet av diabetes typ 1, det tyder i alla fall de studier som gjorts på området på. - Kan man identifiera vilka faktorer som påverkar kan man också minska antalet nyinsjuknande i diabetes. Den mest studerade faktorn är komjölk, och de studier som har gjorts har visat att om man utsätts för komjölk för tidigt ökar risken för diabetes (bl a Virtanen 1993), sa Outi Vaarala. Men det är svårt att säga något säkert kring komjölkens påverkan. Amerikanska och tyska studier har visat att det inte finns något samband mellan den ålder som man börjar dricka komjölk och beta cellsautoimmunitet, medan de studier som gjorts i bl a Sverige och Finland gör det (Kimpimäki 2001, Wahlberg). För att få mer klarhet har TRIGR-studien startats i olika länder. Innan den startades gjordes förstudier i Finland och Sverige, som visat att de barn som började dricka komjölk innan de var sex månader gamla har fler antikroppar i blodet än andra barn. Det är alltså möjligt att komjölk innehåller diabetogena faktorer. Komjölk innehåller bovint insulin och en möjlighet kan vara att det är insulinet i mjölken som påverkar utvecklandet av diabetes. Vad man däremot vet säkert är att bröstmjölk har en positiv inverkan på immunförsvaret. En annan faktor som studerats är gluten. Det verkar som det finns en "lucka" mellan tre och sju månaders ålder då det är "säkert" att introducera gluten i maten (Norris 2003). - Gluten orsakar intestinal inflammation och är ett protein som strukturellt liknar betacellsantigen. Två stora studier kring D-vitamin visar också att ett för lågt intag av vitaminet kan vara en riskfaktor, berättade Outi Varala. - Tidiga dietfaktorer kan påverka utvecklingen av diabetes via effekter på tarmens immunsystem. Därför bör man fokusera studierna kring detta system samt förändringar i mikrofloran och ät- och matvanor. Störningar i tarmens immunsystem kan ligga bakom dessa sjukdomstriggande faktorer via kosten.

Johnny Ludvigsson talade sedan kring en annan orsakshypotes, nämligen "the beta cell stress hypothesis". - Säsongsvariationer i antalet insjuknade i diabetes har varit kända i decennier. Den naturliga hypotesen har varit att detta beror på säsongsvariation av infektioner, men det finns säsongsvariation även av andra faktorer som fysisk aktivitet. På samma sätt har man sett pubertet som en utlösande faktor, vilket svårligen passar ihop med mat eller infektioner, men väl med ökat insulinbehov på grund av tillväxt och insulinresistens. På 1970-talet presenterades idén att stress på beta cellerna kan påverka diabetesutvecklingen (beta cell exhaustion), och tankar kring huruvida diabetes är kopplat till tillväxt, övervikt, psykisk stress och trauma väcktes. Senare kunde man visa att en snabb tillväxt under de första 2,5 åren av livet kan förknippas med en ökad risk för diabetes (Johansson et al 1994). Det faktum att många barn insjuknar i sjuårsåldern och tonåren kan bero på att de perioderna är relaterade till stress: Allvarliga livshändelser är signifikant vanligare året för diabetesdebuten ( Thernlund et.al) men också tidigt i livet. Stress i en mycket tidig ålder har också visat sig kunna ha en påverkan. ABIS-projektet visade att man kunde man se en kraftig ökning av antikroppar bland de barn som vid ett års ålder levde med båda föräldrarna, men som ett och ett halvt år senare hade skilda föräldrar. I ABIS-projektet har man också kunnat se andra samband mellan autoantikroppar och stress, liksom kopplingar till typ 2 diabetes.. - Om det är så att beta cell stress påverkar utvecklandet av typ 1 diabetes finns det också en chans att intervenera utan biverkningar eller sidoeffekter, sa Johnny Ludvigsson.

Johnny Ludvigsson

Paivi Keskinen berättade om DIPP-projektet i Finland. Incidensen av diabetes typ 1-patienter är det högsta någonsin i Finland och har ökat med 3 procent per år under de senaste 50 åren. DIPP-projektet startade för tio år sedan. Målet var bland annat att den skulle leda fram till en bättre förståelse för mekanismer bakom utvecklandet av diabetes och hur man bäst förebygger sjukdomen. Varje år har man screenat 11 000 nyfödda och ur dem har man plockat ut en högriskgrupp som man följt närmare, bland annat genom att mäta antikroppar med jämna mellanrum. Inom DIPP-projektet ryms många olika forskningsprojekt; genetiska studier, närings- och virusstudier, psykiatriska studier, tarmimmunologi studier och metabolismstudier. Totalt har 86 000 barn blivit screenade, omkring 7 400 av dem har bedömts som högriskpersoner, och 140 av dem har sedan utvecklat diabetes typ 1.

Åke Lernmark, Seattle/Malmö, föreläste kring "etiology, prevention, early intervention. What do we know?" Det är fastställt att ärftlighet och händelser under graviditeten kan påverka barnets autoimmunitet och utvecklandet av diabetes. Diabetes typ 1 är också starkt korrelerat till HLA och man måste titta noga på vad det kan vara i barns miljö som påverkar, menade han. I det så kallade triangelbältet mellan Linköping, Jönköping och Kalmar kan man se att ett år av många nyinsjuknade diabetiker inträffar två år efter ett år då antalet sorkar varit högt. Sorkar kan alltså vara bärare av virus som påverkar diabetesutvecklandet. Men vilket virus det skulle kunna vara vet man inte säkert, och den största utmaningen ligger i att finna svaret på det, menade Åke Lernmark.

Under lördagen höll bland andra Henrik Mortensen, Glostrup, en presentation. Han föreläste kring "why do we have different results of our treatment?". Det danska barndiabetesregistret startades 1996 och sedan dess har 1515 barn under arton år registrerats. 200 nya patienter tillkommer varje år. Med hjälp av registret har man startat ett kvalitetsutvärderingsprojekt som är tänkt att ligga till grund för framtidens behandling. Förutom data kring kön, typ av diabetes, insjuknande, och blodprov uppdaterar man registret varje år med bland annat patienternas längd, insulindos, komplikationer, pubertetsstatus och rökvanor. Just nu görs en studie av hur behandlingen ser ut på olika håll i Danmark och hur den kan förbättras. Vad man kunnat se är att skillnaderna mellan olika kliniker är ganska stora. Åren 2000 och 2001 skiljde sig till exempel medel-Hba1c stort mellan de olika ställena; 8,2 respektive 9,7 procent.
De faktorer man tittat på för att försöka förstå vad dessa skillnader beror på är bland annat arbetssätt, patientfaktorer och behandlingsprocesser. Vad det gäller arbetssätt och arbetsstrukturer kunde man inte se att det påverkade behandlingsresultaten alls, vilket var något av en besvikelse, berättar Henrik Mortensen. De patienter som besökte sin klinik fler än 4-5 gånger per år hade sämre Hba1c än de som var där mer sällan. Däremot kunde man se att de som hade tillgång till en "telefon-hotline" hade bättre värden än andra. Etnicitet verkar också spela roll.
Man kunde också se ett linjärt samband mellan Hba1c och upprepade mätningar av blodsockervärdena; ju fler mätningar desto bättre Hba1c. Ett annat resultat av undersökningen var att man kunde se att de som bara injicerade insulin 2 gånger per dag hade ett lägre Hba1c än de som gjorde det 3-4 gånger per dag, berättade Henrik Mortensen. - De skillnader som man ser i det långsiktiga behandlingsresultaten kan bero på skillnader som finns mellan patienterna redan innan de fått sin diagnos, menar Henrik Mortensen, som berättade att när man tog hänsyn till faktorer som etnicitet, ålder, kön och så vidare, försvann nästan alla skillnader mellan klinikerna vad det gäller glykemisk kontroll. Det innebär att behandlingen i själva verket är lika bra på alla kliniker. Föredraget följdes av aktiv diskussion. Flera påpekade att det ofta är så att patienter kan ha två doser insulin per dygn, men sätts över på flera doser på grund av sämre kontroll, och att patienter med dålig kontroll naturligt nog kommer på tätare besök.

Knut Dahl-Jörgensen, Oslo, föreläste kring "what role does insulin treatment play for the metabolic control?" - Mycket! Var hans eget svar på den frågan. När man väljer insulinbehandling ska man välja den som är bäst ur glykemisk kontroll och som minimerar hypoglykemirisken. Men man måste också se till patientens livsstil och behov. Fördelarna med en insulinpump är bland annat att patienten själv har kontroll över sin behandling och kan variera den efter behov. Nattblodsockervärdena blir dessutom bättre och injektionerna färre. Men det är en ganska komplicerat behandling som är dyr och kräver utbildning. Fördelarna med att i stället ta ett lägre antal (2-3) injektioner per dag är att man slipper många smärtsamma injektioner, däremot får man sämre kontroll och flexibilitet i behandlingen. Om man tar 4-7 injektioner per dag (MDI) ökar flexibiliteten, man slipper en synbar pump, men man måste ta fler smärtsamma sprutor och nattblodsockret blir sämre. - Man får helt enkelt lägga ihop plus och minus och diskutera sig fram till en lösning tillsammans med patienten och föräldrarna, vad som är bäst för den ena behöver inte vara det för den andra, sa Knut Dahl-Jörgensen.
Insulinabsorptionen kan variera med så mycket som 50 procent mellan olika individer och så mycket som med en fjärdedel för en och samma person mellan olika tillfällen. Med en pump minskar skillnaden till omkring 3 procent. - Nästan alla studier som gjorts visar att pump är det bästa alternativet, bland annat genom att insulinbehovet minskar, berättade han. Oslostudien gjord på 80-talet, jämförde de tre olika behandlingsalternativen och deras förmåga att sänka HbA1c. Vad man kunde se var att de som fick insulin via sprutor hade omkring fem gånger fler allvarliga hypoglykemier än de som fick insulin via pump. Men det är viktigt att man får rätt dos vid rätt tidpunkt, annars fungerar inte pumpbehandlingen som den ska. Hur pass många av patienterna som använder pump och hur stora doser insulin de får varierar stort mellan olika kliniker i Norge. Medeldosen för ett barn upp till tolv år varierar mellan 0,6 och 0,9 enheter per kilogram kroppsvikt. - Enligt mig och de resultat som kommit fram ur analyserade studier (randomized trials) är pumpbehandling överlägsen konventionell behandling. Men kunskaper och motivation är avgörande för om resultatet ska bli bra eller ej, sa Knut Dahl-Jörgensen. För att förbättra den glykemiska kontrollen behövs intensifierad behandling, men även empati och mental uppbackning från vårdpersonalen, eftersom behandlingen är så krävande och svår.

En av de andra talarna under diabetessymposiet var Ragnar Hanås från Uddevalla. Temat under hans föreläsning var "is CSII the answer"? Insulinbehandling med pump fungerar ofta bra för barn, och gör det är lättare att anpassa dos efter behov. Man kan inte glömma att ta med sig insulinet när man går hemifrån eller råka ta med sig fel typ. Det gör också att man kan leva lite mer varierat, man kan sova längre vissa mornar och gå och lägga sig senare vissa kvällar. Det gör inte heller ont att ta sitt insulin. Däremot ökar risken för ketoacidos, man behöver ta fler tester och man har "något i magen", vilket kan vara jobbigt och pinsamt för många, särskilt tonåringar.
Ragnar Hanås berättar om en patient som sa att "när jag tar sprutor har jag bara diabetes då och då, men när jag har en pump på magen har jag diabetes hela tiden". Andra negativa saker med pump är att larmet stör och att man lättare går upp i vikt. I USA har användandet av pumpar ökat från 6 600 stycken år 1990 till 200 000 år 2002, och idag använder 20 procent av diabetikerna i USA pump, vilket till stor del beror på försäkringsbolagens påtryckningar. I Danmark använder omkring 0,1 procent av diabetikerna pump, i Norge 12 procent och i Sverige uppskattas 25 procent av barnen använda pump i år. Ökningen har varit kraftig de senaste åren: År 1999 använde 7,4 procent av barnen pump, år 2003 var siffran 19,9 procent. Ökningen har framförallt skett bland tonåringar, där en tredjedel använder pump, men även bland yngre barn.
En studie av Hanås visade att antalet hypoglykemi sjönk drastiskt, från 6,7 till 1,1 per år, samtidigt som HbA1c sjönk från 9,5 till 7,9, efter att de patienter som ingick i studien gått över från MDI till pump. Enligt det svenska diabetesregistret har pumpanvändare sämre Hba1c än andra, men det betyder förmodligen inte att pumpbehandling är sämre, utan att det är fler av de som har problem att kontrollera sin diabetes som använder pump, menade Ragnar Hanås. Men lyckas de sjukhus som förespråkar pumpar bättre med att få ner sina patienters Hba1c? Bilden är inte entydig. Två av de fyra kliniker som hade de högsta HbA1c-medelvärdena ökade sin pumpanvändning mellan 2000 och 2003. Av de fem sjukhus som hade de lägsta värdena har samtliga ökat sin användning. - Men man ska komma ihåg att man inte ska stirra sig blind på HbA1c-värden, de långsiktiga komplikationerna spelar också in, och fördelarna och nackdelarna med pump i det avseendet tar längre tid att fastställa, påpekade Ragnar Hanås. Därför bör man vara försiktig med att gå ut för hårt med några generella rekommendationer ännu, menade han.

Eva Örtquist föreläste i sin tur kring "for and against insulin analogues". Glargin är ungefär dubbelt så dyrt som NTH per dygn. Därför har det diskuterats om Glargin ska vara med på Landstingens rekommendationslistor eller inte. Det är få artiklar som publicerats kring Glargin och barn (Murphy et al, Diabetescare 3003, Schobert, J Peadiatr Endo Metab 2002), men Detemir har prövats i 16 länder på 44 centra. 347 barn med fem års diabetesduration ingick i studien, hälften pojkar hälften flickor. Detemir (Levemir) uppges har en topp efter 6 - 12 timmar och en duration upp till 24 timmar, och medel-HbA1c före studien var 8,7. De barn som ingick i studien fick samma insulindos som innan och målet för både fasteblodsocker och blodsocker före måltid var 4,57 m/mol. Men denna målsättning nåddes bara hos 13 procent. Man kunde inte heller se någon skillnad i HbA1c mellan de barn som fick Detemir och de som inte fick det, däremot blev BMI lägre hos de som fick Detemir. På diabetesmottagning på Astrid Lindgren i Stockholm finns det cirka 650 diabetes typ 1-patienter (90 - 100 nydebuterade per år). Där har man genomfört en liten studie om tolv patienter, som man ställt dem på Glargin direkt vid debuten. Resultaten av studien var bland annat att IGS-1 kommer in i mer normala nivåer när man använder Glargin i stället för NTH, och efter tolv månader hade de som fått Glargin ett betydligt bättre HbA1c-värde än de övriga.

Anna Kernell utredde begreppen kring "do we need C-peptide?". Hon inledde med den retoriska frågan om c-peptider bara är en overksam biprodukt eller en om de har effekt? - C-peptider och insulin frigörs i samma mängd i kroppen, men man ger bara insulin till diabetiker, påpekade hon. C-peptid är en tidigare okänd endogen hormonpeptid som förbättrar nervledningshastighet, nervkänslighet, njurfunktion och stimulerar blodflödet i muskler, njurar och nerver, samt glykosupptaget hos djur. Studier visar också att c-peptid spelar en viktig roll i upprätthållandet av en vaskulär jämvikt. Så varför ger man inte C-peptid till diabetiker? Svaret är bland annat att det är svårt att framställa dem. Men det är viktigt att reda ut c-peptidernas långsiktiga effekter, menade Anna Kernell, som berättade att resultaten från en ny studie kring c-peptider kommer att presenteras under våren.

Jan Åman, Örebro, föreläste kring "when should other drugs be used?" Skillnader i Hba1c kan ofta förklaras med skillnader i ålder, men det finns fler orsaker, påpekade han. Flickor är mer insulinresistenta än pojkar, liksom överviktiga och människor med afrikanskt ursprung. Dessutom påverkas insulinresistensen av graden av pubertetsutveckling och därför bör insulinbehandlingen under puberteten ökas i relation till pubertetsutvecklingen och den glykemiska kontrollen. Behovet av nattinsulin ökar under den här perioden, samtidigt som det blir svårare att ha bra blodsockerkontroll.
Många diabetiker går upp i vikt under puberteten, särskilt flickor, men om de bestämmer sig för att banta ska man vara medveten om att insulinkänsligheten ökar igen, sa Jan Åman. Alternativ till den traditionella insulinbehandlingen är till exempel pump, högre insulinnivåer i portablodet och ökad koncentration av IGF-1 (Aceini 1997), samt suppression av tillväxthormonsekretionen (t ex Orskow 1996), GH-antagonisten Somavet (Williams 2003) och "oral sensitizers" som Metformin och Glitazones. Jan Åman berättade att det ingick 30 patienter i den studie som gjorts i Örebro kring Metformins effekter på tonåriga diabetiker. Kriterierna för de som ingick i studien var att de skulle ha typ 1-diabetes, vara mellan 16 och 20 år gamla och ha ett HbA1c-värde över 8 procent.
Bland de som fick Metformin sjönk HbA1c-värdet från 9,6 till 8,7 efter tre månaders användning. I placebogruppen var motsvarande siffror 9,5 och 9,2. Insulindosen var den samma, men de som fick Metformin ökade sin insulinkänslighet. Sidoeffekterna var få. Så bör Metformin ingå i den framtida diabetesbehandlingen? För att svara på det behöver man göra fler studier kring långsiktiga effekter och se vilka patienter det är som tjänar mest på behandlingen. Eftersom det är svårt att utvärdera insulinresistensen bland diabetiker med typ 1 diabetes blir doserna osäkra, men Metformin kan övervägas i vissa fall, till exempel i behandlingen av patienter i de sena tonåren (särskilt flickor) och bland patienter med högt insulinbehov, övervikt eller familjemedlemmar med diabetes typ 2.

På fredagskvällen firades födelsedagen rejält med en middag i Kronprinsessans närvaro. Efter det hölls en jubileumskonsert med bland andra Lasse Lönndal, Raymond Björling, kören Da Capo och en barnkör. Kvällen avslutades med dans till storbandsorkester.

Nordiska Barndiabetessymposiet i Linköping

Kronprinsessan Victoria och Johnny Ludvigsson

Johnny Ludvigsson

Barndiabetesfonden har "fyllt moppe"!
På 80-talet var barndiabetesforskningen lågt prioriterad och forskningsanslagen små. Idag är den bilden åtminstone delvis förändrad, mycket tack vare Barndiabetesfonden som fyller 15 år i år.Med anledning av Barndiabetesfondens femtonårskalas ordnades ett nordiskt Barndiabetessymposium i Linköping helgen 8 - 9 oktober. De inbjudna föreläsarna diskuterade bland annat orsaksteorier, prevention och behandling.
- Det var många intressanta och viktiga saker som kom fram under symposiet. Bland annat att det fortfarande svårt är att avgöra varför vissa kliniker är mer framgångsrika i sin behandling än andra, även om jag tycker att det framkom att det spelar roll hur aktiv insulinbehandlingen är. Men det finns även andra viktiga faktorer som har att göra med klinikernas attityder, policys och mål, säger fondens grundare och ordförande professor Johnny Ludvigsson. - Ett annat intressant ämne handlade om vilka behandlingar, utöver den traditionella, som kan vara av nytta. Huruvida c-peptid bör vara ett tillägg i behandlingen borde till exempel studeras mer. Diskussionen kring uppkomstmekanismer är också mycket intressant och det finns alla anledning att gräva vidare i hur stor påverkan till exempel gluten och komjölk har. Virusdiskussionen är väldigt spännande.
Det skulle förvåna mig väldigt mycket om man kommer fram till att virusinfektioner inte är en viktig faktor i utvecklandet av sjukdomen, säger Johnny Ludvigsson, som menar att man i stället för att betrakta diabetes typ 1 som en och samma sjukdom borde se den som ett syndrom eller en sjukdomsgrupp, där den kliniska manifestationen är slutskedet av en mängd olika och varierande processer. - Det är inte heller så att man kan dra en skarp skiljelinje mellan typ 1- och 2-diabetes, utan jag tror att det i själva verket finns en mängd olika varianter av sjukdomen.
En del patienter har en väldigt renodlad autoimmunprocess och en solklar typ 1-diabetes, men det finns säkert en del barn som får diabetes utan någon sådan process. Andra barn har mer inslag av insulinresistens, som har mer med typ 2 att göra. Men oavsett vilket leder det till samma eller liknande störda omsättning av glukos och lipider, säger han.
Vilket tycker du är det viktigaste området inom diabetesforskningen idag? - Just för stunden är det väldigt intressant att följa forskningen kring sjukdomens orsaker. Det måste vara där som man kan göra de riktigt stora vinsterna i framtiden. Men om man lyckas hitta en bra interventionsmöjlighet kan man förebygga sjukdomen utan att behöva veta orsakerna till den. Om man kan hitta ett sätt att rädda den kvarvarande insulinsekretionen på ett någorlunda ofarligt sätt skulle det vara ruskigt intressant. Åke Lernmark nämnde till exempel en kommande studie kring vaccinering med GAD. I förlängningen skulle det kunna innebära en möjlighet att ingripa bland högriskindivider innan de får diabetesdiagnosen, säger Johnny Ludvigsson som har varit en av förgrundsfigurerna inom barndiabetesforskningen i över 20 år. Hur kom det sig att du började intressera dig för barndiabetes? - Jag har alltid varit intresserad av psykologi och mänskliga relationer, och inte minst av barn som har det svårt, säger Johnny Ludvigsson som jobbade en del med diabetesforskning redan under studietiden. - När jag sedan blev barnläkare började jag intressera mig för diabetes och cancer, som är två av de stora och tunga sjukdomarna bland barn. Diabetes är en speciell sjukdom eftersom den innebär att man måste leva ett så annorlunda liv. Ofta går det bra, men för en del är det väldigt jobbigt, säger Johnny Ludvigsson som berättar att det egentligen bara är en av alla sina artiklar som han brukar rekommendera läkarstudenter att läsa. - Den heter "Insulin, love and care" och är en saga om en flicka som får diabetes. Jag skrev den visserligen redan på 80-talet, men den tar upp saker som jag fortfarande tycker är viktiga. Det är just kombinationen av bra medicinsk kunskap, empati och stöd som gjort att jag engagerat mig inom diabetes, säger han. Barndiabetesfonden kom till tack vare att Johnny Ludvigsson bestämde sig för att göra något åt det faktum att det fanns så lite forskningsanslag inom barndiabetesforskningen. - Efter att barncancerfonden bildades växte forskningsanslagen snabbt inom barncancerområdet, men på barndiabetesområdet fanns det inga pengar. Så jag började leka med tanken att bilda en barndiabetesfond, och när jag blev erbjuden biljettintäkterna från Östgöta teaterns urpremiär av Astrid Lindgrens pjäs "Junker Nils av Eka" sa jag "skänk det inte till mig, vi bildar en barndiabetesfond i stället", berättar han. Barndiabetesfonden delar ut omkring 3 miljoner kronor per år till barndiabetesforskningen. Om ytterligare femton år kommer den summan att vara flerdubblad, tror han. - Det skulle förvåna mig om vi inte kommit upp i fem - sex miljoner inom fem år. Det måste ju vara så att folk förr eller senare begriper att barndiabetes är ett stort problem och känner att det är ett område som man behöver göra mer inom. Så jag är optimistisk, säger Johnny Ludvigsson som uppmanar fler att engagera sig i Barndiabetesfondens arbete. Vad tror du har hänt inom barndiabetesforskningen om ytterligare 15 år? - Jag tror att det skett ytterligare utveckling och förbättring av insulinpumpar och glukossensorer. Inom fem år tror jag också att det har kommit inhalationsinsulin, men jag vet inte om det kommer att vara till så stor glädje för barn och ungdomar i första vändan. Sedan så tror jag att vi kommit ytterligare en bit på väg i fråga om stamcellsforskning, förmågan att förhindra avstötning och intervention. Däremot tror jag inte att man kunnat visa några kliniskt intressanta resultat vad det gäller botande av diabetes typ 1. Jag tror inte heller att man kommit på vad det är som orsakar diabetes hos barn, även om det kan hända att man kan peka ut faktorer som har större påverkan än andra. Behandlingen har blivit bättre och komplikationerna har sjunkit i frekvens, säger Johnny Ludvigsson. - Det sker framsteg, det gör det, men de stora genombrotten får vi nog vänta på. Men jag brukar säga att innan jag fyller hundra, vilket jag räknar med att göra, ska jag vara med på ett symposium där man presenterar hur man kan bota diabetes i en större skala.

Hanna Malmodin
Frilansjournalist

[Innehåll] [Redaktören] [Ordföranden] [Sett & Hört] [Aktuell Info] [Redaktionen ] [Arkivet] [Länkar] [Diskussionsforum] [Diabetes Update]