Förlag: Volante, Stockholm. Svensk utgåva 2012.
Amerikanska originalet utgiven 2011.

Daniel Kahneman är professor emeritus i psykologi vid Princeton University, USA. Han är född i Frankrike. Pappan hade diabetes men kunde under nazisternas ockupation inte behandla den för att inte avslöja familjens judiska identitet och dog 1944, när Daniel var endast 10 år. Efter kriget flyttade familjen till Israel där DK slutade som professor vid Hebreiska institutionen i psykologi i Jerusalem, flyttade senare till USA. Han anses av många som världens mest inflytelserika psykolog och tilldelades 2002 ekonomipriset till Alfred Nobels minne för sin forskning om bl.a. beslutsfattande och ”beteendeekonomi”. Hans forskning och idéer har använts inom så vitt skilda områden som företagsekonomi, medicin och politik.

Boken har överösts med lovord, kallats för ett mästerverk, korades till en av årets bästa böcker 2011 av the Economist, The Wall Street Journal och The New York Times – och ändå kallar han själv beslutet att skriva den för ”ett stort misstag”. ”Det var fyra år av mitt liv då jag var i stort sett oavbrutet miserabel. Vilket slutresultat kan vara värt det när man är i min ålder?” Detta misstag menar DK illustrerar människans oförmåga att – just det – fatta rationella beslut. Anledningen till att han led så mycket var att han brottades med balansen mellan att skriva en begriplig bok för den breda massan samtidigt som han inte ville skämma ut sig inför sina akademiska kollegor. Jag menar att han mycket väl lyckats med denna dans på slak lina.

Titeln ”Tänka, snabbt och långsamt” sammanfattar den forskning av DK som visar att vi tänker med två system; System 1 och System 2 (han lånar benämningen från forskning av Keith Stanovich och Richard West). System 1 är snabbt och intuitivt, det vi brukar kalla magkänsla, System 2 är eftertänksamt, förnuftigt och resonerande – men också lättjefullt. DK uppmanar läsaren att betrakta de båda systemen som aktörer med varsin unik uppsättning förmågor, begränsningar och funktioner – och båda livsviktiga under evolutionen, men kampen om tolkningsföreträde ställer till med svårigheter i vårt samhälle. Idén är inte ny – t.ex. utgick Aaron Beck med sin Kognitiva terapi just från detta. Vår benägenhet att dra snabba slutsatser utifrån otillräckliga bevis säger så mycket om det intuitiva tänkandet att författaren gjort en klumpig förkortning av det ofta förekommande fenomenet: WYSIATI = What you see is all there is.

Boken är indelad i 5 delar, Två system, Heuristiker och snedvridningar, Övertro, Val, Två själv.

Varje avdelning har i sin tur 4 – 10 kapitel med högst varierande rubriker som ”Den late kontrollanten”, ”Orsaker väger tyngre än statistik”, ”Om att tygla intuitiva förutsägelser”, ”Regression mot medelvärdet”, ”Upplevt välbefinnande”, ”Tankar om livet” m.fl. Varje kapitel avslutas med roande kommentarer som illustrerar innehållet i det just lästa.

Hur är det då att läsa denna 500-sidiga gigant? Först kände jag en ohöljd entusiasm; På rakt och välformulerat språk finns här samlat många av de experiment och forskningsresultat som jag själv tagit del av under många år men då mer lösryckt, även finns många nyheter med – nu fick de sammanhang och bildade mönster. Hans sätt att invitera läsaren till eget engagemang är inte bara roligt utan också synnerligen pedagogiskt; vi får först ta del av några av de frågor försökspersoner fått och själva svara – intuitivt eller resonerande! – innan han ger forskningsresultaten.

Ex.: Försök inte lösa följande aktivt utan gå på din intuition: Ett slagträ och en boll kostar 1,10 dollar. Slagträet kostar en dollar mer än bollen. Hur mycket kostar bollen?

Ditt System 1 svarade kanske 0,10 dollar? Då har ditt System 2 godtagit ett intuitivt svar som du med ganska liten arbetsinsats kunnat korrigera till 5 cent. Hav tröst: Över 50% av studenter på exklusiva lärosäten som Harvard och Princeton faller i fällan.

Mot mitten av den tjocka boken kände jag en viss mättnad – då är det mycket statistik. Längre fram blev jag full av energi igen. För att få full utdelning på det mäktiga innehållet tror jag det är viktigt att tänka vilka konsekvenser de fakta som presenteras bör få för den egna verksamheten. För att det skall vara möjligt tror jag att man bör dela upp den i mindre smakportioner – tänka på att där finns resultat som samlats under 50 år!

Ibland gör DK själv konsekvenskopplingar, ibland måste vi reflektera på egen hand.                                                                               

Ex: Tyska studenter fick fylla i formulär med två frågor:

Alt. 1:
Hur lycklig är du nuförtiden? Hur många dejter har du haft den senaste månaden?

Alt. 2:
Hur många dejter hade du senaste månaden? Hur lycklig är du nuförtiden?

I alternativ 1 var korrelationen noll mellan de båda frågorna, i alternativ 2 var den ungefär så hög som korrelationen mellan psykologiska mått överhuvudtaget kan bli. Detta är ett exempel på vad författaren kallar affektheuristik. System 1 rockar ständigt loss med prajming och substitution av frågor!
Vi som arbetar inom vården och möter människor som presenterar sina problem av fysisk eller psykisk art - hur väl genomtänkta är våra frågor och hur påverkas svaren av deras inbördes ordning?

Men här finns något för många andra yrkesutövare; Hur påverkar haloeffekten lärarens bedömning av provresultaten? Reklamen som vet att System 1 är snabbt? Personalrekryterarens System 1 som ignorerar fakta från System 2? Aktieplaceraren och småföretagaren av risktagningsforskningen? Hur påverkas beslutsfattare av tendensen att ignorera statistik och i stället gå på intuition?

När det gäller det senare redovisar DK Gary Kleins effektiva ”pre mortem metod”: När organisationen nästan har fattat ett viktigt beslut men inte formellt har ställt sig bakom det, kallar Klein till ett möte med sakkunniga: ”Tänk er att det har gått ett år. Vi genomförde den plan som nu föreligger. Utfallet blev en katastrof. Ta nu, var och en, femtio minuter på er att skriva en kort berättelse om katastrofen.”
Metoden motverkar det grupptänkande som drabbar många team när ett beslut verkar vara taget och det ger fantasin en skjuts i rätt riktning; kan förebygga katastrofer. Efterföljansvärt!

Samarbetet med just Gary Klein visar också på en annan god sida hos författaren; Han menar att akademiska strider lockar fram det sämsta ur forskarvärlden. För att finna ett bättre sätt att hantera meningsskiljaktigheter har DK inlett ”samarbete med motståndare” - oeniga forskare går med på att författa en gemensam artikel om sina skilda ståndpunkter och ibland också bedriva forskning tillsammans. När får vi se forskning med det öppna sinnelaget i Sverige? Klein var kritisk till den fokus på snedvridning som kännetecknar DK:s arbete. DK bjöd in Klein att forska kring de gränser som skiljer intuitionens underverk från dess svagheter. Fråga att besvara: ”När kan man lita på en erfaren specialist som påstår sig ha intuition?” (Läs svaret i boken!)

Då är vi över till en annan del av denna bok, som, förutom alla redovisningar av forskningsresultat, samtidigt är en yrkesmässig memoarbok – vi får bl.a. följa hans synnerligen nära samarbete med den lika kreativa, mycket gode vännen och forskaren Amos Tversky (död 1996). DK:s skildring av deras många, långa dialoger och livfulla samtal där de stötte och blötte sina funderingar och testade dem på sig själva ger en inblick i en glädjefull forskning fylld av ”flow”. Han redovisar också misstag och återvändsgränder. Berättelsen blir också en uppfräschning av historien; hur kunde denne 20-åring med ganska basal psykologiutbildning få så ansvarsfulla uppgifter inom det militära i Israel? Svar: Staten Israel var då bara 7 år.

Kanske är jag inte lika säker som förlaget att boken blir en klassiker i nivå med Adam Smiths ”Wealths of nations” och Sigmund Freuds ”Drömtydning” – den bedömningen kanske härrör från en haloeffekt (System 1) och utan jämförande statistik av antalet böcker som publicerats då och nu (System 2)? Jag hoppas dock att de smakprov jag lämnat från boken är aptitretande, för en sak är jag säker på:
LÄS DEN! Om inte annat så för att bli lite mera ödmjuk i synen på människan …

Marie Insulander
Leg. psykolog, specialist i klinisk psykologi
Leg. psykoterapeut, handledare

|Upp|