Medlemstidning för Svensk Förening för Diabetologi
Gå tillbaka

ISPAD drar till Miklagård

Rapport från International Society of Pediatric and Adolescent Diabetes (ISPAD) 38:e världskongress i Istanbul 10-13 oktober 2012.

Genom hotellrumsfönstret i Istanbul ser jag en moské, en kyrka och den turkiska statens flagga. Solen glittrar tidlöst i Bosporens vatten. Istanbuls magra, långbenta katter är allestädes närvarande. En av dem spankulerar obekymrat över scengolvet under pågående presentation.
Beskrivning: Beskrivning: Macintosh HD:Users:par:Desktop:DN 1-2 2013 Till Frank:Nr 16 ISPAD:ispad_affisch.jpg
Mötet har ett tydligt tvärprofessionellt anslag och riktar sig till alla yrkeskategorier i barndiabetesteam från hela världen. Inledningsanförandet hölls av folkhälsovetaren David Beran från Genéve som har ett särskilt intresse för globalmedicin. Han talade om det samspel mellan vård och samhälle som möjliggjort de senaste 90 årens dramatiskt förbättrade prognos vid T1DM i i-världen. Följdfrågan blir nu hur man skall använda sig av dessa erfarenheter i de u-länder där förväntad överlevnad efter diagnosen T1DM endast är enstaka år än idag. Beran ställde också frågan hur vi som samhälle skall handskas med den globala pandemin av T2DM. Inget enkelt svar på frågan erbjöds, men betydelsen samverkan mellan sjukvård och samhällsplanering framhölls.
Utan paus gick mötet direkt över till en plenarsession om nya idéer om patogenesen vid T1DM. Den första föreläsningen på detta tema hölls av Bart Roep och han framhöll att han nu ser lite annorlunda på sjukdomsförloppet vid T1DM än man gjorde tidigare. Roep påpekade att den gamla sanningen att ett kliniskt insjuknande i T1DM sker när betacellsmassan sjunkit till 10 % av den ursprungliga kanske inte längre är en sanning. Roep spekulerade i att det kliniska insjuknandet kanske sker redan när 40% av betacellsfunktionen återstår. Han påpekade vidare att patogenesen sannolikt är heterogen – han ser stor skillnad mellan olika patienter. Ännu större är skillnader mellan olika arter varför det, enligt Roep, är svårt att dra slutsatser från djurexperimentella studier på detta område. Enligt Roep är det dock inte ovanligt att se såväl kvarvarande insulit som tecken på viss betacellsfunktion (c-peptid) över 10 år efter ett kliniskt insjuknande i T1DM hos människa. Detta skulle kunna förlänga det terapeutiska tidsfönstret avsevärt för terapeutiska interventioner avsedda att bevara betacellsfunktion. Ett flertal föreläsningar hölls sedan på temat huruvida huvudmekanismen bakom insjuknande i T1DM är rent autoimmun, bakteriell (ffa tarmflora), virologisk eller kan ses som en skörhet i betacellerna. De flesta av föreläsarna stämde ödmjukt in i möjligheten att det hela sannolikt är ett samspel.
Beskrivning: Beskrivning: Macintosh HD:Users:par:Desktop:DN 1-2 2013 Till Frank:Nr 16 ISPAD:ispad_vy.jpg
En mycket värdig pristagare som belönades med ISPAD Lestradet Award for Education and Advocacy är professor Mohammed A. Abdullah från Khartoum, Sudan.  Efter genomförd subspecialistutbilding utomlands återvände han till Khartoum och byggde, bokstavligen från en lånad korridorsände, med tomma händer upp en välfungerande nationell vårdstruktur för barn och ungdomar med diabetes. Han började med att utbilda tvärprofessionella vårdteam. Dessa vårdteam har sedan arbetat vidare och tagit fram informationsmaterial riktat till de sudanesiska patienterna. I landet finns en stor andel analfabeter varför man behöver ta hänsyn till detta vid utformande av informationsmaterialet. Verksamheten har kompletterats med mobila team som med jeep når ut till patienter i glesbygden. Samhället, både i form av myndigheter och välgörenhetsorganisationer, har mobiliserats för diabetesvården och ett hus för stadens diabetescentrum är nu under uppbyggnad i Khartoum. Professor Abdullahs arbete för att inget barn skall behöva dö av diabetes i Sudan möttes av stående ovationer.
Beskrivning: Beskrivning: Macintosh HD:Users:par:Desktop:DN 1-2 2013 Till Frank:Nr 16 ISPAD:ispad_bosporentur.jpg
Lori Laffel, Silva Arslanian och Lynne Levitsky från USA presenterade utfallet av arbetet med livsstilsinterventioner med ungdomar med T2DM i TODAYstudien. Konklusionen var att livsstilsinterventionerna inte ledde till någon tydlig förbättring av hälsan. Det var dock oklart om detta berodde på att ökad fysisk aktivitet inte hade någon tydlig effekt på ungdomarnas hälsa eller om den uteblivna effekten berodde på att ungdomarna inte klarade att ändra sina vanor. Trion påtalade att de flesta ungdomar som får T2DM kommer från mycket socialt sköra sammanhang och exemplifierade det att de efter hårt motivationsarbete fick en yngling att ge sig ut på en promenad tillsammans med sin mamma. Vid nästa återbesök berättade pojken att han och mamman blivit rånade på sina jackor efter 5 minuter och därför inte lagt sig till med vanan att ta fler stärkande promenader.
Dietist Jennie Brand-Miller från Australien, där de under lång tid arbetat med kolhydraträkning som bas för insulindosering, talade om vikten av att gå ett steg vidare från att bara beräkna mängden kolhydrater och fundera mer över glykemiskt index. Glykemiskt index är ett sifferbaserat sätt att beskriva hur snabba eller långsamma kolhydrater är. De hade prövat att, utöver sitt ordinarie sätt bedöma insulinbehovet till måltiden, lägga till rådet att äta minst ett födoämne med långsamma kolhydrater till varje måltid och på så vis ansåg de sig ha förbättrat barnens glykemiska kontroll. Hela nutritionssymposiet gav intrycket att det vetenskapliga underlaget för kostbehandlingen vid diabetes hos barn och ungdomar behöver förbättras för att vi i förlängningen skall kunna ge välgrundade råd till familjerna.
Betydelsen av god glykemisk kontroll ända från diagnos lyftes fram i flera sammanhang. Erfarenheter av arbetet med nationella kvalitetsregister presenterades. Ett exempel var det engelska registret där man kopplat kvalitetskrav till registret. Vårdgivarna var ålagda att nå upp till en viss minimistandard för att fortsätta få resurser att bedriva diabetesvård för barn- och ungdomar.
Ett möte består av en mängd symposier och rapporten skulle bli alltför lång om allt skulle återges. En ständigt återkommande fråga är hur man bäst stödjer barn, ungdomar och familjer att orka med insulinbehandlingen i vardagen. Den moderna barndiabetologins strävan att använda bästa tillgängliga teknologi och psykosocialt stöd i kombination återspeglar sig i de flesta diskussioner som pågår longitudinellt över mötet. Nästa möte hålls i Göteborg 16-19 oktober 2013. Temat för mötet är ”Pediatric Diabetes in a life-long perspective”. 

Frida Sundberg
Barnläkare
Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus

Beskrivning: Beskrivning: Macintosh HD:Users:par:Desktop:DN 1-2 2013 Till Frank:Nr 16 ISPAD:ispad_bosporen.jpg
Bosporen

|Upp|


Till Förstasidan - Diabetolognytt.com