Charcotfot
Tidig upptäckt hade räddat Lisas fot

Lisa Nilsson var inte särskilt orolig över sin svullna fot. På lättakuten fick hon besked att hon fått en stressfraktur, något man inte gjorde något åt. Men det borde man ha gjort. I dag uppmanar Lisa alla med diabetes och en svullen fot att snabbt söka kunnig hjälp för att slippa utveckla charcotfot som hon.

Lisa Nilsson tar emot vid dörren i enplanshuset. Lite ovan är hon att manövrera rullstolen hon äntligen kommit sig för att hyra. Den har vidgat hennes vyer, nu kan hon ta sig en sväng i friska luften i alla fall. Till en början satt hon bara inne i lappsjuk väntan på att foten skulle läka.
Lisa är en 50 plussare som haft typ 1 diabetes sedan hon var tre år. Hon har ”dåliga gener”, säger hon själv och har åkt på den ena diabeteskomplikationen efter den andra. Bland annat har hon nervskador som ger nedsatt känsel och smärta i fötterna, neuropati.
Sedan Lisa hade gått på sin svullna fot i ungefär ett år och jobbat på som vanligt, fick hon en dag fruktansvärt ont. Husläkaren röntgade, uteslöt propp och skickade henne vidare till sjukhusakuten. Där blev personalen irriterad över att hon kommit in och ville skicka hem henne. Inte förrän hon insisterat på att husläkaren sagt att hon skulle få träffa en specialist, fick hon rätt vård.
− Då blev jag gipsad i tolv veckor och sen fick jag en ortos. Så det gäller att ha en bra och kunnig läkare som förstår vad det handlar om, säger hon.
En ortos är ett hjälpmedel som avlastar foten, minskar tryck och förebygger felställning.



Tar lång tid
Nu åker Lisa med jämna mellanrum till sjukhuset för att röntga och mäta temperaturen i foten. På så vis tar man reda på om inflammationen har lagt sig.
− De har sagt att det kan ta mellan 6 till 24 månader. Jag förvärrade allting genom att gå på foten men ingen sa att det var farligt. De kunde väl ha informerat mig ordentligt, säger hon.
Upptäcker man en osteopati – den neuropatiska inflammation som föregår en fullt utvecklad charcotfot – i tid, och sätter in rätt behandling med avlastningsgips eller ortos, kan en charcotfot undvikas.
Vid osteopati luckras skelettet upp och när benen i mellanfoten totalt faller ihop är charcotfoten ett faktum. Ofta har mindre frakturer inträffat redan tidigare.
− Kommer en patient in med kombinationen diabetes, neuropati och svullen fot ska klockan ringa direkt och man får inte slå sig till ro förrän man tagit reda på vad det är, säger Anders Starkhammar, ortoped och överläkare på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Han axlade manteln efter Acke Jernberger, en guru på området diabetesfötter, när denne gick i pension.
− Ofta misstolkar både läkaren och patienten hur allvarliga symptomen är. Det är lätt att låta sig luras av en person med neuropati eftersom den inte uppvisar normala smärtreaktioner, påpekar han.
Det gäller att röntga och röntga igen och att titta tillbaka på gamla röntgenbilder om det finns, där missade skelettskador kan avslöjas. Syns det ingenting på en vanlig röntgen kan man göra en magnetröntgen, föreslår han. Ofta kan man se en svullnad i benstrukturen, om inte annat.

Får inte stödja
Men även om ingenting upptäcks bör patienten sjukskrivas, få kryckor och inte stödja på foten utan ha den i högläge, eventuellt med stödgips. Klingar symptomet av inom fyra till sex veckor var det falskt alarm.
− Skadan kan ha uppstått vid en banal snedtrampning eller uppstått spontant. Det är ett problem att hitta patienterna i rätt skede. Den största risken är nog att man tror att det är en infektion och börjar punktera och på så sätt för in bakterier, säger Anders Starkhammar.
Har man väl fått charcotfot är det gipsning och avlastning som gäller. Även fortsatt kommer avlastning och rätt skor alltid att vara ett måste eftersom risken för trycksår på en deformerad fot är större.
För Lisa är det för sent att ha något ogjort. Ändå frågade hon en ortoped till råds om sin svullna fot i samband med att hon låg på sjukhuset för en knäoperation, men fick besked att det inte var något att oroa sig för.
− Om man förstår i tid vad felet är kan man slippa den här utdragna läkeprocessen, det är viktigt för en själv och sparar pengar åt samhället, säger Lisa.
Text och foto
Susanna Pagels

Mer om Charcotfot

• Symptom på inflammation: Värme, svullnad och/eller rodnad, ibland smärta.
• Vid diabetes bör man regelbundet undersöka sina fötter, gärna varje kväll innan man går och lägger sig. Vid minsta sår eller svullnad, sök vård.
• Charcotfot är ovanligt, det utvecklas hos mindre än en procent av diabetiker.

Du har rätt att få dina fötter undersökta av diabetes- sjuksköterska, läkare eller fotvårds- specialist minst en gång per år, för fler detaljer se SSDF:s checklista för undersökningar vid diabetes på www.ssdf.nu

Unikt fynd läker svårläkta sår
Ett läkemedel som läker kroniska sår hos diabetiker utvecklas nu av Umeåforskare.
I Sverige får upp till tio procent av alla med diabetes kroniska och svårläkta fotsår. Orsaken är ofta både nerv- och kärlpåverkan. Forskare vid Umeå universitet har upptäckt att det kroppsegna proteinet plasminogen startar och påskyndar sårläkning. Plasminogen ökar dramatiskt i och runt sår, vilket är viktigt för att starta den inflammatoriska reaktionen som krävs för läkningen.
Vid diabetiska sår stiger inte nivån av plasminogen på samma sätt och det verkar vara orsaken till att de såren inte läker. På diabetesmöss har forskarna kunnat visa att läkningsprocessen star- tar direkt när man sprutar in plasminogen vid såren som sedan fullständigt läker ut.
– Vi har den kunskap som krävs för att ta fram ett läkemedel och vi har haft möten med Läkemedels- verket om vad som behövs för att starta kliniska prövningar, säger Tor Ny, professor i medicinsk kemi och forskningsledare vid Umeå universitet.
Nu är det pengarna som saknas för att kunna tillverka plasminogen av läkemedelskvalitét för att sedan sätta igång med den patientnära forskningen. När den delen är klar dröjer det ytterligare ett par år innan läkemedlet kan börja användas brett i vården.

Upptäckt kan hjälpa onda fötter
Ett nytt fynd innebär att ett läkemedel kan framställas mot smärtsam neuropati hos diabetiker.
Höga blodsockerhalter gör att en substans, methylglyoxal, överproduceras. När halten av substansen blir för hög blir nerverna i fötterna mycket känsliga för smärta och extrema temperaturer, visar en brittisk studie på typ 2 diabetiker, publicerad i Nature.
Methylglyoxal, MG, förändrar ett nyckelprotein i nervtrådarnas slutändar. Forskarna mätte halten MG i blodet och fann att de som hade över ett visst tröskelvärde hade smärtsam neuropati medan de som hade värden under, inte hade smärta av sin neuropati.


Texter Maria Sjöström
Artiklarna är publicerade med tillstånd
av författaren och tidskriften Leva med diabetes

|Upp|