ENDOKRINOLOGI OCH DIABETOLOGI
I. Övergripande målbeskrivning
Profil och verksamhetsfält
Specialiteten endokrinologi och diabetologi är den del inom
invärtesmedicinen som omfattar fördjupade kunskaper och
färdigheter ifråga om handläggning av vuxenålderns samt
adolescensens rubbningar i endokrina körtlar, hormoners verkan och deras
metabola följder, samt andra metabola rubbningar. Diabetes mellitus
utgör den vanligaste endokrina rubbningen. Eftersom hormoner
påverkar alla organsystem i kroppen bör specialisten inom
ämnesområdet ha stor erfarenhet inom internmedicin. Specialisten
koordinerar ofta vården av en patient där ett multidisciplinärt
tillvägagångssätt är nödvändigt. Exempel
på detta är skötseln av diabetes mellitus tillsammans med
ögon-, njur-, neurolog-, ortoped-, gynekolog-, infektionsspecialist och
dietist med flera, samt handläggande av maligna och benigna endokrina
tumörer tillsammans med radiolog-, kirurg-, onkolog-, ögon-,
patologspecialist med flera.
Samverkan inom och utom hälso- och sjukvårdssystemet
De endokrina sjukdomarnas, främst diabetes mellitus, inverkan på de
sociala villkoren förutsätter ingående kompetens att meddela
rådgivning, exempelvis i samband med yrkesval och graviditet.
Specialisten har en viktig roll i vårdkedjan från
primärvården till den högspecialiserade vården. I
samverkan med primärvården skall specialisten delta i primär
och sekundär prevention av endokrina sjukdomar, främst diabetes
mellitus.
Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt
Specialisten i endokrinologi och diabetologi skall
- självständigt kunna handlägga de vanligaste
sjukdomstillstånden inom invärtesmedicin med speciell inriktning mot
akutmedicin
- självständigt kunna handlägga sjukdomar inom
ämnesområdet endokrinologi, såsom sjukdomar i tyreoidea,
paratyreoidea, binjurar, gonader, hypofys, samt sjukdomstillstånd
såsom hyperkalcemi, osteopeni och andra metabola skelettsjukdomar, fetma
och nutritionsrubbningar, vissa gastrointestinala hormonproducerande
tumörer och porfyrisjukdomar
- självständigt kunna handlägga sjukdomar inom
ämnesområdet diabetologi, såsom diabetes mellitus typ 1 och 2,
graviditetsdiabetes, sekundär diabetes samt dess akut- och
sen-komplikationer
- ha god kännedom om handläggning av mindre vanliga komplikationer
till tyreoideasjukdomar, avancerad diagnostik och behandling av sjukdomar i
binjurar, hypofys och gonader, adolescensens endokrinologi, störningar i
sexualfunktionen, vissa kromosomrubbningar, organisation av diabetesvård,
socialmedicinska konsekvenser av diabetes, svårbehandlade former av
diabetes
- ha teoretisk kännedom om genetisk och molekylärbiologisk
bakgrund till endokrina sjukdomar och diabetes mellitus, mindre vanliga
endokrina sjukdomstillstånd, intermediärmetabolism av betydelse
för diabetes, andra specialiteters behandlingsmetoder vid
diabeteskomplikationer, t ex laserbehandling av retinopati, aktiv
uremivård
Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten
vidare
Gemensam kunskapsbas
De invärtesmedicinska specialiteterna har en gemensam kunskapsbas.
Detta innebär att vissa kunskaper och färdigheter måste innehas
av samtliga specialister inom gruppen (se preciserade delmål). Diagnostik
och behandling av hjärtsjukdomar utgör en viktig del av denna bas.
Till den gemensamma kunskapsbasen hör också ett antal metoder och
tekniker som används mer allmänt och som alla måste
behärska. Varje invärtesmedicinsk specialist måste t ex
självständigt kunna utföra ven-, artär- och lumbalpunktion.
Det är också nödvändigt att specialisten kan göra
pleuratappning, registrera EKG samt utföra orotrakeal intubation och
defibrillering. Specialisten måste vidare på egen hand kunna tolka
och bedöma EKG, spirometri och arbetsprov.
Samtliga invärtesmedicinska specialister måste också ha
förmågan att kunna riskvärdera olika medicinska
undersökningsmetoder såsom röntgen, angiografier och
isotopundersökningar. De måste vidare ha god kännedom om olika
läkemedel, med deras effekter och biverkningar, samt ha kunskap om
adekvata vårdnivåer för internmedicinska patienter.
Teoretisk utbildning
Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier
bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av
kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med
handledaren planlägga litteraturstudier och kursdeltagande som kan
påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter,
som kan vara svåra att förvärva inom ramen för
tjänstgöringen.
Kvalitetssäkring
Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den
läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den
skall vidare utgöra grunden för ett individuellt
tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan
ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter
anställningen.
Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det
är verksamhetschefens och handledarens ansvar att tillsammans med
ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att
specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen.
Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att
ST-läkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen
föreskriver och att kompletterande utbildning/tjänstgöring
tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den
ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas
så att målbeskrivningens krav tillgodoses och att god och
regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare och med
eventuell studierektor.
ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och
stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal.
II. Preciserade delmål
Gemensamt för de invärtesmedicinska specialiteterna
Specialisten skall självständigt kunna
handlägga/utföra
- Hjärtsjukdomar
- hjärt-lungräddning (HLR)
- hjärtinfarkt
- arytmier
- hjärtinsufficiens
- symtomatisk behandling och utredning av koronar kärlsjukdom
- Kärlsjukdomar
- ventrombos
- lungemboli
- akuta cerebrovaskulära tillstånd
- akuta inflammatoriska kärlsjukdomar
- perifer arteriell insufficiens
- hypertoni
- venös insufficiens
- Endokrina och metaboliska sjukdomar
- hyper- och hypoglykemi
- hyper- och hypotyreos
- hypo- och hyperkalcemi
- diabetes mellitus typ 1 och 2
- Mag-tarmkanalens sjukdomar
- diarré/obstipation
- funktionella mag-tarmrubbningar
- underhållsbehandling av inflammatorisk tarmsjukdom
- ikterusutredning
- Infektionssjukdomar
- högfebrila tillstånd
- septikemi
- meningit
- urinvägsinfektioner
- pneumoni
- kroniska och recidiverande urinvägsinfektioner
- Neurologiska sjukdomar
- kramptillstånd
- huvudvärk
- medvetslöshet
- yrsel
- Förgiftningar/olyckor
- kemiska förgiftningar inkl läkemedel
- Blodsjukdomar
- Lungsjukdomar
- asthma bronchiale
- respiratorisk insufficiens
- obstruktiv lungsjukdom
- kronisk bronkit
- Njursjukdomar
- anuri och akut njurinsufficiens
- hematuri
- proteinuri
- Maligna sjukdomar
- diagnostik av tumörsjukdomar
- Reumatiska sjukdomar
- akuta och kroniska mono/polyartriter
- reumatiska systemsjukdomar
Inom specialiteten endokrinologi och diabetologi
A. Specialisten skall självständigt kunna
handlägga/utföra
|