Diabetesenteropathi - kan bero på coeliaki

Diabetesrelaterade magtarmstörningar har de senaste åren rönt allt större uppmärksamhet. Framförallt har detta gällt motilitetsrubbningar, exempelvis fördröjd magsäckstömning. Förekomst av diarre och dålig metabol kontroll kan dock orsakas av malabsorption som följd av coealiaki.

Det är sedan länge vä känt att prevalensen av coeliaki är högre vid typ 1 diabetes än i normalpopulationen. Man antar, att detta hänger samman med genetiska faktorer med gemensam HLA-typ B8/DR3.

Redan på 1970-talet visades det att den metabola kontrollen vid diabetes var instabil och att besvärlig hypoglykemi kunde förekomma vid odiagnsticerad coeliaki. Diabetessjukdomen blev lättare att kontrollera och insulinbehovet ökade efter insättning av glutenfri kost som följd av restitution av tarmslemhinnan.

Vissa kliniska och laboratotiemässiga fynd bör föranleda uppmärksamhet på att diarre ej orsakas av diabetessjukdomen och dessa är

• förekomst av upprepade hypoglykemiattacker
• avsaknad av andra tecken på neuropati
• anemi
• lågt S-folat
• lågt S-albumin

De senare tre är uttryck för malabsorption vid coeliaki.

Allt sedan 1980-talet då serologiska markörer för coeliaki har använts för screening av förekomsten av coeliaki har förekomsten av coeliaki vid typ 1 diabetes ökat. Det har visat sig att coeliaki förekommer i atypisk form och även asymtomatisk form utan gastrointestinala symtom. Prevalensen i screeningstudier kan uppgå till 10-30 gånger den i normalpopulationen.

Med hjälp av screening med gliadin- och endomydisumantikroppar kan diabetespatienter utväljas för tunntarmsbiopsi. Vid symtom och fynd på coeliaki eller vid oförklarlig metabol rubbning bör tunntarmsbiopsi tas direkt. Diabetespatienter som undersöks med gastroskopi av annan anledning bör också få tunntarmsbiopsi tagen för diagnos av coeliaki.

Sören Madsen doktorand
Med klin SU/Mölndal

Handledare
doc Anders Kilander SU/Sahlgrenska