Felaktig rättskemisk uppgift om etanolkoncentration hos våltäktsoffer
-"minskad trovärdighet"

   I Läkartidningen 2000; 97(15):1873 ger Alan Woyne Jones laborator och Arne Eklund, kemist, vid Rättsmedicalverkets rättskemiska avdelning, Regionsjukhuset vid Linköping, synpunkter på risk för att "trovärdigheten för våltäktsoffer kan ifrågasättas" genom ett laboratoriefel. Urinprov är ibland infekterade med bakterier eller svampar, vilka genom en jäsningsprocess kan omvandla glukos till etanol och koldioxid. Förekomst av glukosuri motsvarande 1 procent eller 56 mmol/L kan resultera teoretiskt i en etanolkoncentration av cirka 3 promille eller 109 mmol/L. I rapporten anges, att två fall av våldtäkt av diabetiker, där urinen 15 timmar efter händelsen visade 0.82 resp 1.0 promille etanol i urinen.

    De uppmätta koncentrationerna av etanol i urinen rapporterades till polisen utan någon samtidig förklaring eller bedömning från sakkunniga. Blodkoncentrationerna samtidigt var negativa avseende etanol. De relativt höga koncentrationerna av etanol i urinen medförde att trovärdigheten för de båda flickorna, 15 och 18 år gamla, blev ifrågasatt eftersom båda bestämt förnekade förtäring av alkohol vid tidpunkten för övergreppet. Vid förnyad analys av de båda urinproverna efter 3 månaders förvaring vid 4 C visade det sig att etanolhalterna hade stigit till 5.5 resp 8.0 promille. Detta bekräftar en pågående jäsningsprocess. Uringlukosmängden var drygt 50 mmol/L. Det framkom vidare vid undersökning att provtagningsrören för urin i båda fallen saknade fluoridtillsats, som annars används och fungerar som en potent hämmare av enzymer involverade i glykolys - skulle ha förhindrat omvandling av glukos till etanol.

    Betydelsen av att inkludera en fluoridtablett i provtagningskärlen avsedda för urinprov har uppenbarligen inte påtalats för tillverkaren av använda sk rape-kit på polisstationerna - med de konsekvenser som författarna här beskriver.

Red