Kvalitetsdokument
-Svensk förening för Diabetologi
Inledning
Diabetes är en mycket vanlig kronisk sjukdom i Sverige och har genom sin komplikationsbild betydande inverkan på individens liv, hälsa och livskvalitet samt ställer krav på samhällets ekonomiska resurser och organisatorisk förmåga. Individer med diabetes handläggas inom de flesta specialiteter inom sjukvården från primärvård till högspecialicerad sjukhusvård och den enskilde diabetikern vandrar inte sällan mellan vårdformerna då sjukdomen engagerar många organsystem.
Den totala belastningen på samhällsresurserna är svårbedömbar då kostnaderna för diabetesvården faller inom många budgetar. Det är fr.a. sjukdomens komplikationer som kostar inte minst inom hjärta-kärlområdet. Var 3-4:de hjärtinfarkt och by - passkirurgiskt ingrepp drabbar en diabetiker, var 3-4:de patient som tas i aktiv uremivård är diabetiker och var annan patient som underbensamputeras är diabetiker. En samlad bedömning ger vid handen att diabetessjukdomen tar 10-15 % av de direkta sjukvårdskostnaderna och att de indirekta kostnaderna ligger i samma storleksordning.
Hälso-och Sjukvårdslagen liksom Nationella riktlinjer för vård och behandling av diabetes mellitus ställer krav på god och lika vård oberoende av bostadsort och vårdnivå. Sverige har även förpliktigat sig att arbeta efter S:t Vincent deklarationens målsättningar där de preventiva insatserna tillmäts särskild betydelse. Mätning av vårdkvalitet liksom enkätundersökningar om hur individer med diabetes upplever vården visar på betydande brister och att stora skillnader inom landet föreligger. För att förbättra vården för diabetiker och göra den mer jämlik har Socialdepartementet i Dagmarförhandlingar med Landstingsförbundet kommit överens om att skapa Nationella riktlinjer för vård och behandling av diabetes mellitus vilka utarbetats av Socialstyrelsen i samråd med professionen och Svenska Diabetesförbundet.Landstingsnivå
De nationella riklinjerna ställer krav på de enskilda landstingen att skapa vårdprogram för diabetesvården samt ge vården en ändamålsenlig struktur med tillräckliga resurser samt sörja för att vårdpersonalen har erforderlig kompetens. Landstingen har även det övergripande ansvaret för att IT-lösningar skapas för kvalitetsdokumentation och utdatarutiner som gör att kvalitetsarbetet stimuleras och upplevs som positivt.
Utveckling av diabetesvården måste ske i samverkan mellan primärvård och specialistvård med stort inflytande av patientorganisationen. Detta kan ske i form av ett Diabetesråd som fått de olika intressenternas uppdrag att följa och utveckla vården. Diabetesrådet har även i uppgift att följa för diabetesvården specifika kvalitetsindikatorer samt medverka i tolkningen av dessa.
Vård i samverkan kräver väl etablerade vårdkedjor för utveckling av rutiner och utbyte av erfarenheter. Ansvar för utveckling, kvalitetsdokumentation samt utbildning bör delegeras till speciell diabetesansvarig läkare (DAL) och sjuksköterska (DAS) vid varje vårdenhet som har ansvar för vård av diabetiker, en vård som skall bedrivas i team. Denna landstingets struktur för diabetesvården skall hållas levande genom regelbundna fortbildningsaktiviteter.
Vårdcentral/kliniknivå
Diabetesvården bör ha en fast struktur med diabetesteam på sjukhusen bestående av läkare, diabetessköterska, dietist, fotvårdsspecialist och kurator. Inom primärvården skall finnas väl beskriven vårdkedja med aktuella telefonnummer i den mån ovan resurspersoner inte finns inom den egna organisationen. Detta gäller särskilt tillgång till i diabetesfotvård utbildad fotvårdsspecialist. Vid sjukhus bör regelbundna multidiciplinära fotronder hållas tillsammans med ortoped och ortopedtekniker med tillgång till infektion- och kärlkirugisk konsult. Utvecklad vårdkedja gentemot sjukgymnastisk behandling bör etableras.
Barn och ungdomar med diabetes bör omhändertas och kontrolleras på barn och ungdomsmedicinsk klinik av ett vårdteam med specialkunskap och erfarenheter av diabetes i denna åldersgrupp. Vårdteamet bör bestå av barnläkare, barnsjuksköterska, dietist och kurator samt ha tillgång till psykolog.
Dimensionering av diabetesteamets olika delar är beroende av upptagningsområde, diabetesförekomst samt lokala överenskommelser mellan primärvård och sjukhusanknuten specialistvård beträffande nivåstrukturering. Vården bör bedrivas med hjälp av lokala handlingsprogram som beskriver diabetespopulationens mångfacetterade behandlings- och komplikationsproblematik sedd ur det lokala perspektivet.
Diabetesansvarig läkare (DAL) och diabetesansvarig sjuksköterska (DAS) svarar lokalt för att strukturen är ändamålsenlig genom feed-back till ledningen samt att processen i vården är optimerad. Diabetesbehandling är normalt en mycket långsiktig överenskommelse mellan patient och vårdteam som kan sträcka sig över decennier. God patient-läkar/diabetessköterskekontinuitet skall eftersträvas. Vården skall vara tillgänglig med klara regler för hur tidbokning och telefonkontakt skall etableras. Patientens medverkan är väsentlig för lyckat behandlingsresultat. Patientundervisning intar därför en central ställning inom diabetesvården vilken kan bedrivas individuellt eller i grupp och på sjukhus som dagvård. Den individuella vårdöverenskommelsen är ett pedagogiskt instrument som kan stärka patientens motivation till egenvård.
Vårdens resultat följs upp genom mätning och redovisning av specifika kvalitetsindikatorer inom ramen för IT-baserad journaldokumentation.
Professionell nivå
Teamets medlemmar skall ges möjlighet till fortlöpande vidareutbildning inom diabetologi samt stimuleras att medverka i utvecklingsprojekt. Kvalitetsutveckling skall stimuleras genom värdering av eget patientmaterial samt deltagande i audit/FQ-grupp eller motsvarande.
Kvalitetsindikatorer
A. Struktur
1. Finns DAL och DAS utsedda på mottagning/vårdcentral
2. Finns diabetesteam med läkare och diabetessköterska samt tillgång till dietist, fotvårdsspecialist och kurator
3. Finns lokalt handlingsprogram
B. Process
1. Erbjuds patienten undervisning i grupp eller vid behov i form av dagvård
2. Upprättas individuell vårdöverenskommelse och sätts individuella mål för HbA1c och blodtryck
3. Görs regelbunden screening av U-albumin, lipidstatus, kroppsvikt och blodtryck
4. Finns upparbetade rutiner för ögonbottenscreening
5. Görs regelbunden fotundersökning
6. Deltager mottagningen i Nationella Diabetesregistret.
Från 2001 ändras registerblanketten med fler processfrågor och färre incidensfrågor. Detta innebär att vi kan gå ifrån kalenderårsredovisning och frågar istället efter aktuell situation vilket möjliggör utdatarapportering ett år tidigare än vad som nu sker.
C. Resultat
Definitioner och mål Individuella mål skall fastställas och dokumenteras. Regelbunden mätning av måluppfyllelse - individuellt resp nationellt - möjliggör kvalitetsutveckling genom fokusering på problemområden.
Kvaliteten kan mätas i tre steg:
1. Har observationen gjorts enligt vårdplan?
2. Har åtgärd vidtagits med anledning av mätvärdet?
3. Har målet nåtts - individuellt respektive nationellt?
Göran Blohmé
Ordförande
Svensk Förening för Diabetologi
E-post : goran.blohme@medklin.sos.sll.se
[Innehåll] [Redaktören] [Ordföranden] [Sett & Hört] [Aktuell Info] [Redaktionen]
[Arkivet] [Länkar] [Diskussionsforum] [Diabetes Update]
