Vi värderar vården

  Nordiska Hälsovårdshögskolan har på uppdrag av Svenska Diabetesförbundet genomfört en undersökning av svensk diabetesvård, sett med patienternas ögon.

  Vi värderar vården ” heter den och är baserad på enkätsvar från drygt 6000 personer vid 57 vårdcentraler och 6 sjukhus i Älvsborg, Uppland och Sörmland.
   De resultat som nyligen presenterades i pressen baseras på enkätsvaren från Sörmland och Södra Älvsborgs Sjukvårdsområde. En preliminär analys tyder på att resultaten från Uppsala län, Stockholms nordöstra sjukvårdsområde samt Västra Götaland kommer att vara likartade. Enkätfrågorna har utformats efter gruppintervjuer (fokusgrupper) med totalt 150 patienter, närstående, sjuksköterskor ,läkare, politiker och sjukvårdsadministratörer.

Kvalitet
   Kvalitet kan för patienten handla om tillgänglighet (per telefon eller mottagningsbesök inom rimlig tid), respekt (inga ovidkommande telefonsamtal eller annan aktivitet under besöket, förbereda patienten på eventuella väntetider och förklara varför).
   Två av tre patienter angav att de vid väntetider ej fått någon ursäkt eller förklaring av vårdpersonal. Att få kunskap om sin sjukdom är naturligtvis centralt för varje patient. De viktigaste kunskapskällorna enligt enkätsvaren var:läkare och sjuksköterska (95% vardera ”viktig ” eller ”mycket viktig ”), därefter böcker och broschyrer (drygt 80%), familj, närstående (ca 60%). Fyrtio procent ansåg att gruppundervisning var en viktig informationskälla. Endast ca 30% hade blivit erbjudna sådan undervisning. Det var bara 10% som angav Internet som en intressant eller mycket intressant informationskälla.

Tillit
   Vad gäller tillit angav ca 30% att de inte kände sin läkare eller diabetessköterska så väl att de kunde diskutera mer personliga problem (psykiska, sexuella eller familjeproblem). 36% angav att de hade ett oreserverat förtroende för sin läkare, medan motsvarande siffra för sjuksköterskan var 30%.
   Viktiga faktorer vid val av läkare angavs vara: läkarens kunskap om diabetes, förmåga att lyssna samt förmåga att kommunicera på ett sätt som man förstår som patient.
   Man hade frågor som speglade följsamheten mot de nationella diabetesriktlinjerna. Ca 10% angav att de aldrig /de senaste två åren fått sina fötter undersökta. Undersökarna frågar sig om vi läkare kan vänta oss att våra patienter skall följa våra rekommendationer om vi inte själva följer de riktlinjer som gäller våra patienter.

Konklusion
   Undersökarna konkluderar att dagens diabetespatienter har önskemål om större delaktighet i vården och mer kontroll över behandlingen. Man tycker sig kunna dra slutsatsen att de senaste årens fokusering på tillgänglighet i vården har lett till en förbättring i det avseendet på såväl vårdcentraler som på sjukhus, även om förhållandena anses vara långt ifrån tillfredsställande.

   Presentationen av ”Vi värderar vården ” finns att läsa på Diabetesförbundets hemsida www.diabetes.se och ytterligare information kan fås från förbundets kansli tel 08 -564 821 00.

Värdering
   Jag tycker att det är intressant att patientorganisationen tar initiativ till en kvalitetsuppföljning av diabetesvården.
   Att välja vilka faktorer man skall ta med i en sådan uppföljning är inte helt lätt och i slutändan måste det alltid bli en kompromiss för att få materialet hanterbart. Man kan givetvis ha synpunkter på vilka faktorer man har valt att belysa i ”Vi värderar vården ” men det viktiga tycker jag är att när patientorganisationen har ett ord med i laget kommer bemötand frågor på en framträdande plats.
   Vårt bemötande av patienterna har med all säkerhet en avgörande betydelse för hur våra råd och ordinationer tas emot. Jag kan förvånas något över att man i enkäten inte har tagit upp några faktiska mått på de olika riskfaktorerna vid diabetes, något som vi läkare i allt högre utsträckning försöker att fokusera på i behandlingen. Ingenstans kunde jag se att man tagit upp frågor om blodtryck, blodsocker, blodfetter, rökning.

   Den här undersökningen kan givetvis uppfattas som provokativ av läkare och sköterskor som upplever att de har allt svårare att räcka till tidsmässigt för att tillgodose de krav på behandling och bemötande som kroniskt sjuka människor rimligen skall kunna ställa på sjukvården. Samtidigt tycker jag att det är bra att en patientorganisation belyser hur vården faktiskt uppfattas av dess brukare. Jag kommer också att tänka på det nationella diabetesregistret som har kritiserats för sitt urval av parametrar. Denna kritik har lett till en diskussion om att ändra en del av frågorna i registret. Finns det skäl att samordna den diskussionen med Diabetesförbundet så att även patientorganisationens frågor kan komma med i det nationella registret?Het potatis?

   Det vore intressant att ta del av kollegors reaktioner på ovanstående och kanske särskilt de kollegor som tillhör vårdcentraler och sjukhus vars patienter har besvarat enkäten. Jag tror för övrigt att resultatet skulle ha blivit ganska likartat oavsett var i Sverige man hade genomfört denna enkätundersökning.

Tomas Fritz