Referat
Insulin - Bättre blodsocker? Symptomlindring?
Av Tomas Fritz.
Decembernumret av Scandinavian Journal of Primary Health
Care innehåller en artikel från Norge med rubriken ”Insulin treament
for poorly regulated diabetic patients in general practice.Better regulation
and symptom relief?” (Johansen,Claudi,Holtedahl).
Korrespondens till : Jan Johansen, Sortland Municipal Health Service,
No-8400 Sortland, Norge.
Författarna har velat belysa tre frågor rörande symtom vid diabetes:
1.Har icke insulinbehandlade diabetespatienter med dålig
blodsockerreglering mer (fler?) symtom än patienter med bättre reglerat
socker?
2.Upplever patienter med dålig sockerkontroll symtomlindring
när de ställs över på insulinbehandling?
3.Är symtomlindring relaterat till förbättrad metabol kontroll?
Metod
Totalt 111 patienter besvarade en enkät med frågor
om symtom som kan vara relaterade till diabetessjukdomen; yrsel, törst,
muntorrhet, nedstämdhet/ depression och trötthet. Förutom dessa allmänsymtom
efterfrågades miktionsfrekvens och förekomst av nattlig vattenkastning.
Resultat
Det förelåg en viss övervikt för allmänna symtom
i gruppen med dåligt reglerat socker. Däremot förelåg inga skillnader
i vattenkastningssymtom relaterat till grad av blodsockerreglering.
Arton personer (av de 111) ansågs ha ett dåligt reglerat blodsocker
och påbörjade insulinbehandling.
Vid ettårsuppföljning av dessa 18 personer hade såväl blodsocker som
HbA1 förbättrats. Vidare kunde man notera en liten minskning av symtom
men den var inte statistiskt signifikant.
De insulinbehandlade patienterna tillfrågades om
deras livskvalitet hade förbättrats efter insatt insulin. Elva personer
tycke att så var fallet. De patienterna uppvisade dock inte någon skillnad
i metabol kontroll jämfört med de övriga insulinbehandlade. Man kunde
således inte säkert relatera den angivna förbättringen av livskvalitet
till förbättrad metabol kontroll.
Diskussion
Författarna tar upp en viktig fråga i sin studie
;i vilken utsträckning upplever diabetespatienter symtom av att gå med
ett stadigt förhöjt blodsocker. Deras sammanfattande bedömning är att
en person med diabetes inte säkert kan lita på att ett dåligt reglerat
blodsocker leder till kännbara symtom samt att upplevelsen av hyperglykemiska
symtom varierar mellan individer.Det är därför inte acceptabelt att
låta patientens uppgifter om hur han/hon mår ensamt ligga till grund
för råd och ordinationer.
Tolkning
Mina associationer när jag läste artikeln gick
till alla de patienter som jag hört uttrycka frustration över att de
inte får några signaler från kroppen när sockret ligger för högt. De
tycker sig inte få några riktigt påtagliga skäl att anstränga sig för
att hålla sockret på en optimal nivå. Häri ligger ju en avgörande svårighet
med att motivera våra patienter.
Diabetesbehandling har ju som sitt väsentligaste
syfte att förhindra sjukdomens komplikationer och i mindre grad att
lindra akuta symtom. Det är för övrigt intressant att höra diabetespatienter
beskriva hur de upplever om de ligger väldigt högt eller lågt i socker.
Man kan få sig till livs de mest skiftande beskrivningar av symtom som
inte alltid tillhör de klassiska symtomen på hypo-eller hyperglykemi.
Samtidigt får man ofta höra att ”det spelar ingen roll hur högt mitt
socker ligger, jag mår lika bra ändå ”.
Här har blodsockermätaren för hemkontroller sin givna plats och vi bör
nog ofta påminna våra patienter om att använda sina mätare så de inte
blir liggande i byrålådan. Har kollegor som läser detta egna erfarenheter
av att fråga sina diabetespatienter om symtom på höga/låga blodsockervärden?
Från diabetes-allmännätverket,
www.sdn.nu
Tomas Fritz
tomas.fritz@jll.se