Insulinresistens som kärnan i ett
kardiovaskulärt risksyndrom
Av Björn Fagerberg..
Insulinresistenssyndromet består av flera sinsemellan relaterade
faktorer som är väsentligen normalfördelade,dvs det finns ingen självklar
gräns mellan sjukt och friskt.Detta har medfört stora svårigheter att
klargöra primära orsaksmekanismer och att definiera syndromet.
Det finns idag två publicerade förslag till operativa definitioner.Det
betyder att definitionerna inte är baserade på en definitiv kunskap
om orsakssamband utan mer är att betrakta som hjälpmedel i forskning
och klinik.Det är förstås angeläget att se hur dessa definitioner överenstämmer
och om de återspeglar det kliniska förloppet.
“WHO ”-definitionen
En föreslagen definition har kommit från en arbetsgrupp
som konsulterats av WHO och den baseras på följande kriterier: I.Impaired
glucose regula- tion (diabetes eller rubbad glukostolerans eller icke-diabetisk
fastehyperglykemi,dvs fB-glukos =5.6 mmol/L)och/eller insulinresistens
definierad som under den 25 per- centilen av insulinmedierat glukosupptag
mätt med hyperinsulinemisk euglykemisk clampmetod. II.Minst två av följande
faktorer:Hypertoni (=160/90 mm Hg);dyslipidemi (s-triglycerider =1.7
mmol/L och/eller s-HDL kolesterol <0.9);bukfetma (mid- jastusskvot hos
män >0.90,kvin- nor >0.85 och/eller body mass index >30 kg/m2);mikroalbuminuri
(=20ug/min).
WHO-definitionen i praktiken
Med hjälp av data från ett tidigare publicerat material
av behandlade hypertoniker med hög risk för hjärtskärlsjukdom (RIS-
studien)går det att utvärdera olika aspekter av “WHO ” definitionen..
Precisionen av diagnosen insulinresistenssyndromet (eller metabola syndromet)är
naturligtvis baserat på hur noggrant rubbningen i glukos och insulinmetabolismen
värderas.I den nämnda RIS-studien uppfyllde 24%,47% och 55%av de icke-diabetiska
hypertonipatienterna kriterierna för metabola syndromet enligt “WHO
” beroende på om kriterium I ovan baserades på fasteblodsocker,glukosbelastning,eller
clampteknik. I RIS studien följdes patienterna under cirka 7 år.Den
patientgrupp som vid studiestart uppfyllde kriterierna på metabolt syndrom
(36%)uppvisade statistiskt signifikant ökad risk för kardiovaskulär
död (relativ risk 2.4). 58%av patienterna med metabolt syndrom hade
diabetes.
“EGIR ” definitionen
European Group for the Study of Insulin Resistance
har nyligen föreslagit en alternativ definition av insulinresistenssyndromet:
I. Insulin resistens eller hyperinsulinemi i
fasta (sist- nämnda definierad som värden över 75 percentilen i bakgrundspopulationen)
II. Minst två av följande fak- torer:Hyperglykemi
(fP-glucose = 6.1 mmol/L,men inte diabetes); hypertoni (=140/90 mm Hg);
dyslipidemi (fs-triglycerider >2.0 mmol/L eller s-HDL kolesterol <1.0
mmol/L;bukfetma (bukomfång =94 cm hos män och =80 cm hos kvinnor). Jämförelse
mellan de två definitionerna En preliminär analys av resultat från en
substudie till den sk AIR-studien som baseras på ett slumpmässigt urval
av kliniskt friska 58-åriga män kunde de ovan nämnda definitionerna
jämföras. Hos 103 män som genomgått clampundersökning och mätning av
mikroalbuminuri uppfyllde 20 (19%)“WHO ” kriterierna och 19 (18%)“EGIR
” kriterierna (baserat på insulinvärden).Tolv män (12%)uppfyllde bägge
krite- rierna.
Sammanfattning
Problemet med att använda surrogatvariabler som hyperglykemi eller hyperinsulinemi
i stället för ett direkt mått på insulinkänslighet vid klassifikationen
av insulinresistenssyndromet är att endast drygt hälften av de individer
som egentligen uppfyller kriterierna identifieras.Dock är clampmetoden
alldeles för komplicerad för att kunna användas i klinisk praxis.Resultaten
från RIS-studien antyder att “WHO ” definitionen använd med utgångspunkt
från blodglukosmätningar identiferar patienter med hög risk (även om
andelen med klinisk diabetes var betydande i den studien).
Professor Björn Fagerberg
Medicin SU/Sahlgrenska
413 45 Göteborg
E-post: bjorn.fagerberg@medfak.gu.se