INSÄNT AV Torwald Åberg DEN 28 :e SEPTEMBER, 1997 vid 15 - tiden
Tjugo procent av svenskarna har anlag för diabetes och 10% får
sjukdomen vilket betyder att ca 3% har den. Om 15 år räknar man
med att dubbelt så många får diabetes. Hos ca 80% av diabetikerna
utlöses sjukdomen vid fetma och fetma beror på ett högre fettintag
än som förbrukas. Även konkurrensen mellan glucos- och fettsyre-
omsättningen i mitokondrierna har betydelse i sammanhanget som också
är beroende av kostintaget.Hur skall vi då nå alla de människor som riskerar att få diabetes
med en kunskap om kost och näring som förändrar resultatet och leder
till färre diabetiker? I en avhandling från 1992 visades att de
kunskaper skoleleverna får i hemkunskapen inte räcker till utan leder
istället till allvarliga fel som vidare leder till anorexi och inte hjälper dem
som är överviktiga. Inte heller har sjukvården lyckats med sin kost-
behandling då man inte har löst svälten på sjukhusen eller fått
färre diabetiker genom kostbehandling.Först då resurserna? Vi har 500 dietister anställda inom vården.
En dietist klarar att träffa fem patienter under ett arbetspass. Varje
patient behöver enligt vår erfarenhet minst 10 möten med dietist
för att på egen hand kunna välja mat så att näringsintaget blir
välbalanserat. Med den miljon patienter som är i behov av hjälp
blir det 10 miljoner besök om råden skall bli individuella och inte
som nu allmänna. De dietister vi nu har skulle behöva 20 år för att
klara av dem som redan nu är sjuka. En omöjlig situation som dessutom
kostar landstingen 150 miljoner.Lösningen är övergång till modern IT-teknik. Med vår metodik skulle
en dietist klara 5 gånger så många och dessutom ge dem mer kvalifi-
cerad kunskap samtidigt som IT ger uppgift om det faktiska näringsintaget.
Tallriksmodeller och allsköns småprat är inte den naturvetenskap som de
medicinska ämnesområdena erkänner sig till. Hur skulle det vara om
en läkare utan urinprov och blodprov men bara på vad patien själv
uppger skulle fastställa diagnosen diabetes. Då skulle förtroendet
hos patienten för läkaren försvinna helt och även hans legitimation
vara i fara.Hos oss på Kostcentrum, Sabbatsberg arbetar våra patienter själva
med sin mat i datorerna och många har programmet hemma. Dom tar då
med sig sin diskett och vi går tillsammans igenom eventuella problem
och påpekar brister i kostintaget och ger förslag på hur detta skall
förbättras. Det är dock alltid patienten som får ta det sista beslutet
vilken mat han/hon skall väja.Vi har också arbetat inom idrotten där vi publicerat ett flertal pek.
Tonåringar har idag stora kunskaper i data och är mycket intresserade
av mat och näring. De svåraste åldersgrupperna är 25 till 50 åringar
som inte tror att de kan bli sjuka. Genom att införa databehandling
av näringsintaget i skolundervisningen skulle vi snabbt nå ut även
till föräldrarna som av barnen skulle få lära sig bättre kostvanor.De som ger kostråd förutom dietisterna är sjuksköterskor, friskvårdare,
tränare inom idrotten, lärare m fl sammanlagt minst 200.000 personer.
Utbildningen är dock mycket bristfällig och råden är allmänna och
dåligt anpassade till individen. Enligt en norsk undersökning är
felaktiga kostråd den största orsaken till anorexin inom idrotten
och svälten inom sjukvården visar också att kunskapen hos personalen
är bristfällig. Den uppgift som dietisterna i första hand skulle ägna
sig åt är utbildning av dessa 200.000 personer i kostbehandling med
datateknik. Då skulle vi på kort tid och med mycket låga kostnader
nå största möjliga resultat.Vi skulle kanske på sikt genom större öppenhet och förändringsvilja
hos medicinarkollektivet slippa onödig medicinering mot fetma som
man nu tror är enda lösningen. Men vi kan inte vänta tills vi har en
fått fram program som motsvarar datortomografen inom röntgen. Vi måste
faktiskt acceptera de första röntgenrören med de nackdelar dessa har
för att kunna lära hur nästa steg skall utformas för att bit för bit kunna
gå vidare. Därför kan vi inte vänta längre på något superprogram utan
nöja oss med dem vi har som faktiskt är kraftigt förbättrade i jäm-
förelse med de program som fanns för bara fem år sedan. Dessutom behövs
alla erfarenheter hur programmen kan användas oavsett vem som har dem.
Kostnaderna för felnäringen är enorma varför förtjänsterna vid varje
förbättring i reda pengar för hela samhället kan räknas i 10 siffriga belopp.När tar läkarna på sig ansvaret för att patienterna får rätt kostbehandling?
Mvh
Torwald Åberg
Farmacevt, näringsfysiolog, programutvecklare.
| SKICKA REPLIK PÅ DETTA INLÄGG |
|---|