INSÄNT AV Ann-Louise Berg fax 031 69 02 39 DEN 27 :e DECEMBER, 1996 vid 20 - tiden
Till Red har inkommit följande bidrag Till DebattForum av Ann-Louise Bergh
HÄLSORELATERAD LIVSKVALITÉ VID DIABETESFörhöjda blodsockervärden under längre tid ökar risken för
senkomplikationer, mikrovaskulära förändringar. Detta har bekräftats av
många studier (Diabetes Control and Complications Trial Research Group
(DCCT), 1993; Reichard et al., 1993; Brinchmann-Hansen et al, 1992).Att alltid tvingas hålla ett öga på sina blodsockervärden kan leda till
psykiska problem för personer med diabetes mellitus. Både hoten om
senkomplikationer och îhjälpmedlenî att förhindra dem påverkar det dagliga
livet. Att mäta livskvalitet/välbefinnande från diabetikers perspektiv är
därför mycket viktigt, dels med avseende på hur de îhandskasî med sin
sjukdom och dels för att utröna vilka vårdinsatser som är önskvärda.
Ternulf-Nyhlin (1991) beskrev, med hjälp av intervjuer, den îfina
balansgångenî som diabetiker använder sig av för att åstadkomma bra metabol
kontroll samtidigt som diabetesbehandlingen inte får inverka för mycket på
det dagliga livet. Ternulf-Nyhlin framhåller vikten av att vårdpersonal har
kunskaper om hela patientens livssituation för att skapa effetkiv
îhealth-careî.En passiv fas som individ med diabetes på 1960-talet
Under 1950- 1960-talet var diabetespatienterna ganska passiva vad gällde
sin egen behandling. Läkaren ordinerade insulindoser och gav patienten en
lista med matrestriktioner. Beaser (1956) och Entzwiler (1962) visade att patienterna inte hade tillräckliga kunskaper om sin diabetessjukdom och därför har olika
vårdprogram utvecklats sedan början av 1960-talet. I Sverige framlade
Socialstyrelsen 1977 det första underlaget till vårdprogram för diabetiker.
Målet med behandlingen var att åstadkomma en välinställd blodsockernivå,
för att därmed motverka diabeteskomplikationer (Luft, 1977, 1982). Trots
detta resulterade inte behandlingen alltid i bättre metabol kontroll dvs så
normal blodsockernivån som möjligt (Graber, Christmas, Alogna & Davidson,
1977). Under 1980-talet accepterades, över hela världen,
patientundervisning gradvis alltmer som en viktig del av behandlingen av
diabetes mellitus (Assal, 1993). Utbildningsprogram utvecklades och
kriterier för patientundervisning skapades. Trots alla insatser att
förbättra diabetesvården uppmärksammade man inte undervisningsmetodologin
dvs att utbilda vårdpersonal till duktiga patientutbildare. Det förekom
ringa diskussion om vilka svårigheter vårdpersonal möter när de undervisar
patienter, likaså om de svårigheter patienter upplever när de tvingas leva
med en kronisk sjukdom. Under senare år har det blivit mer och mer vanligt
att se diabetikers totala situation.Psykologi och diabeteskontroll
Psykologi är mycket viktigt i diabetesbehandlingen därför att kunskap, tro
och beteende påverkar diabeteskontrollen. Gedigna psykologiska kunskaper
hos både patienter och vårdpersonal är nödvändigt. Eftersom den metaboliska
kontrollens betydese är mycket viktig för att reducera senkomplikationer
ställer detta höga kunskapskrav på alla som arbetar med diabetesvård och
här finns en risk; att det metabola resultatet betonas îpå bekostnad avî
psykiskt välbefinnande (Bradley, 1994a). Metoder som utvecklades under
åttitalet för att granska diabetesvården uppmärksammade betydelsen av att
granska psykologiskaresultat såväl som metaboliska eller andra medicinska
resultat (Williams et al., 1992; Wilson et al., 1993). Författarna påpekar
också betydelsen av att granska diabetiker med bra metabol kontroll därför
att studier har visat att diabetiker upplever att de har sämre livskvalitat
på grund av att de har bra metabol kontroll.I Bradleys studie (1987) framkom att patienternas tro och uppfattningar om
sitt medicinska tillstånd hade stor betydelse för vilken
behandlingsstrategi de valde, vilket på längre sikt givetvis har betydelse
för deras hälsa. Även patienternas psykologiska kontroll ett år senare
kunde förutsägas utifrån patienternas tro och uppfattningar om sin
situation. Undersökningstiden var ett år och patienterna delades in i tre
grupper: en grupp prövade insulinpump, den andra gruppen ökade antalet
insulininjektioner per dag samt anpassade dessa till måltider och
aktivitet. Den tredje, konventionella, gruppen fortsatte med en eller två
insulininjektioner per dag och med sporadiska urin- och
blodsockerkontroller dvs de gjorde inga förändringar. Patienter som valde
grupp tre var mest nöjda med behandlingen och de upplevde inte att de hade
ökad risk att få senkomplikationer jämfört med de andra grupperna. Grupp
tre hade sämst HbA1c värden före studien och efter ett år. Studien visade
att vikten av realistisk undervisning om nya behandlingsmetoder i relation
till patientens välbefinnande, önskemål och medicinska status är mycket
viktigt, och inte minst undervisning om vikten av patientens eget bidrag
till ökat välbefinnande och därmed förhoppningsvis bättre
behandlingsresultat.Samtidigt med teknisk utveckling av behandling och kontroll av diabetes
mellitus har det framkommit att ett ökat behov av invägningî av
psykologiska faktorer är önskvärt. Att mäta psykologiska processer ökar
förståelsen för patienters tankar om bra/dålig metabol kontroll och om hur
diabetessjukdomen skall skötas. Det ger förståelse av varför patienter
föredrar olika tekniska hjälpmedel och behandligsmetoder.
Bradley (1994a) har sammanfattat fördelarna med att mäta psykologiska
resultat och processer:-identification and optimization of psychological benefits
-identification and treatment of psychological problems
-improved satisfaction with treatment and, hence, blood glucose
control which in turn will reduce the risk of long-term complications
-less frequent clinic attendance requiredVälbefinnandefrågor vid diabetes
Det är viktigt att välbefinnandefrågorna är diabetesspecifika pga att det
annars finns risk att man inte vet vad som mäts. îThe Beck Depression
Inventoryî (Beck, 1961) är ett instrument som har använts för att mäta
depression hos diabetiker. Resultatet kan vara svårt att tolka pga att
instrumentet innehåller punkter som trötthet, aptitlöshet, viktnedgång etc.
Här kan det vara svårt att utröna om dessa symtom beror på depression eller
på dålig blodsockerinställning. Det är viktigt att veta vilket, då
behandlingsinsatserna kanske bör inriktas mot bättre metabol balans
istället för psykologisk eller psykiatrisk hjälp (Bradley, 1994b).Lundman (1990) frågade, via enkät, 192 vuxna med IDDM utan
senkomplikationer om subjektivt välbefinnande och fann en diskrepans mellan
objektiv hälsa (metabolisk diabeteskontroll) och subjektivt välbefinnande.
Denna diskrepans har även framkommit i andra studier (Lundman, Asplund &
Norberg, 1988). Wredling (1995) fann också denna diskrepans samt att
kvinnors subjektiva uppskattning av metabola nivån var sämre än mäns medan
objektiva HbA1c- mätningar inte visade detta. Wredling (1995) liksom
Bradley (1994b) fann att kvinnor graderade sig mer depressiva än män. När
det gäller kvinnor med IDDM fann Wredling också att de îrated worseî än män
med IDDM resp män och kvinnor med tablett/diet behandlad diabetes på
följande punkter: ängslan, energi, positivt välbefinnande, allmänt
välbefinnande, tillfredställelse med diabetesbehandlingen,
diabetessjukdomens påverkan på dagligt liv och hur ofta man tänker på att
man har diabetes mellitus.I Lundmans (1990) studie framkom att över 50% (n=192) av
undersökningsgruppen upplevde att diabetessjukdomens behov av
regelbundenhet i det dagliga livet var det största problemet. Dock tyckte
41% att de utvecklades mer psykiskt pga DM. Hon fann också att ju yngre och
ju kortare tid patienten haft DM dessto mer problem upplevdes i det dagliga
livet, och desto mer oro för komplikationer och mindre välbefinnande samt
att diabetiker inte hade högre sjukfrånvaro än icke diabetiker.När jämförelse görs mellan välbefinnandeinstrumentet och kliniska objektiva
behandlingsresultat såsom HbA1c, BMI, ålder, diabetesduration, frekvens på
blodsockerprover per dag och diabeteskomplikationer mellan män och kvinnor
kunde man inte påvisa signifikanta korrelationer (Bardsley et al., 1993 &
Wredling et al., 1995). Kvinnor med IDDM och deras lägre skattning av
psykologiskt välbefinnande kan ha samband med kön och social situation
istället för diabetessjukdomen i sig enligt Wredling et al (1995).Fortsättning följer
| SKICKA REPLIK PÅ DETTA INLÄGG |
|---|