Recension av boken "Omvårdnad vid Diabetes"

Recension 1

Karin Wikblad (red.) Omvårdnad vid diabetes Förlag: Studentlitteratur, Lund (2006) www.studentlitteratur.se 360 sidor Pris ca 350: -

Bakgrund
Diabetes är en kronisk sjukdom vars behandling till stor del består av egenvård. Kontinuerlig fortbildning inom teamet är viktigt för ett gott omhändertagande av patienter och deras närstående. Det övergripande målet för behandling av diabetes är att förhindra akuta och långsiktiga komplikationer med bibehållen god livskvalitet för patienten. Enligt Nationella riktlinjer för vård och behandling av diabetes mellitus (1999) är målet för utbildning i egenvård att ge patienten de kunskaper som krävs för att han eller hon ska kunna ha kontroll över sin diabetes i de allra flesta livssituationer.

Omvårdnad vid diabetes
Boken Omvårdnad vid diabetes vänder sig till vårdpersonal och till alla yrkeskategorier i diabetesteamet. Boken är indelad i sex delar:

Del I:Omvårdnad och egenvård vid diabetes - ett teamarbete
Del II: Förhållningssätt i vården av personer med diabetes
Del III:Omvårdnad och egenvård vid diabetes
Del IV:Omvårdnad och prevention av diabeteskomplikationer
Del V:Ett globalt perspektiv på diabetessjukdomen
Del VI:Kvalitetsutveckling av diabetesvården

Företalet är skrivet av Anne-Marie Felton, ordförande i FEND, Federation of European Nurses in Diabetes. Hon rekommenderar boken med glädje och hoppas att boken skall fungera som en handbok såväl i daglig klinisk verksamhet såväl som i forskning och utbildning.
Förordet är skrivet av bokens redaktör Karin Wikblad, som är europeisk professor i diabetesomvårdnad och som är verksam vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet. Hennes huvudsakliga forskningsområde är egenvård, hälsa och livskvalitet hos personer med diabetes.
Av bokens 22 författare har flera disputerat inom området och alla har lång erfarenhet av diabetesvård. De representerar olika medlemmar i diabetesteamet, såväl personer med diabetes som olika yrkesgrupper inom vården. Det känns bra att två av bokens författare är patienter. De skriver att vi i professionen bör komma ihåg att vårdtagare ofta känner sig stressade inför besök i vården och att stressen ökar om man ständigt måste möta nya människor, nya rutiner och nya rum. De tar också upp patientens eget ansvar för att teamet skall fungera tillfredsställande: vikten av att komma till avtalade tider, ta prover, sköta egenvård osv. Ett av deras tips för att kanske göra patienten mer aktiv är hemläxa, patienten kan få i uppgift att formulera frågor eller läsa ett litteraturavsnitt till nästa besök. Ett annat budskap till oss i professionen är att lyssna och även lyssna till det som inte sägs och att ett mänskligt bemötande är A och O, för att man som patient skall känna sig trygg och som medlem i teamet.

Innehållet
Vad känns viktigast med boken? Det är nog bredden, att så många aspekter har belysts med många små, korta och lättlästa kapitel. Boken innehåller allt från medicinsk fakta och evidensbaserad omvårdnad till förhållningssätt, empowerment och patientcentrerad problembaserad utbildning. Boken belyser diabetes i alla åldrar från barn - tonår till äldre - äldre, från organisationen på den egna diabetesmottagningen till diabetesvård i Tanzania, kosten, den fysiska aktiviteten, munhälsan och den sexuella problematiken, med mera, med mera. Boken innehåller många referenser som ger uppslag till vidare fördjupning för den som så önskar. Många kapitel startar med patientfall som utgångspunkt.
Jag tror att boken kommer att användas flitigt som uppslagsbok, men den kan lätt läsas från pärm till pärm. Boken känns redan oumbärlig. Det är en fördel om alla i teamet läser den för ökad förståelse och kunskap om diabetessjukdomens alla aspekter och att som professor Christian Berne skriver på sidan 33 att "En av de absolut viktigaste aspekterna på vårdteamarbete där olika aktörer möter patienten vid olika tillfällen, är att man förmedlar ett gemensamt budskap". Boken kommer att vara en stor hjälp i utbildning av egenvård för att ge patienten de kunskaper som krävs för att han eller hon ska kunna ha kontroll över sin diabetes i de allra flesta livssituationer.
Boken kommer att ingå som obligatorisk kurslitteratur vid 10 p utbildningen i Omvårdnad vid diabetes för sjuksköterskor vid Malmö Högskola.

Marianne Lundberg
Diabetessjuksköterska
Endokrinologiska kliniken
Universitetssjukhuset MAS, Malmö

Recension 2

Recension av boken Omvårdnad vid diabetes utgiven av Studentlitteratur 2006
Boken omvårdnad vid diabetes är den första i sitt slag och kommer att få stor betydelse i olika utbildningar i diabetesvård. Sveriges samlade kompetens har sammansatt forskning, kunskap och egen erfarenhet i 360 sidor intressant läsning. Karin Wikblad europeisk professor i diabetesomvårdnad är redaktör. Totalt är det 22 författare, samtliga med bred kompetens och lång erfarenhet varav flera har disputerat. Boken är uppdelad i fem delar. Varje kapitel åtföljs med referenser. Boken är skriven på ett lättförståligt språk och varje del inbjuder till fortsatt läsning.
Del 1 har titel omvårdnad och egenvård vid diabetes - ett teamarbete. Boken börjar med Karin Wikblad beskriver diabetesteamet och poängterar samarbetet och att alla i teamet arbetar mot ett gemensamt mål. Det är glädjande att det är patienten - personen med diabetes- som får börja sin beskrivning och syn på diabetesteamet. Detta kapitel är skrivet att en man och en kvinna som båda är blinda. De har haft diabetes 14 år respektive 47 år. De framhåller hur viktigt mötet är och att en av teamets viktigaste uppgifter är att ge sig tid att lyssna. Patienten måste själv ta sitt ansvar och inse att hon är den del i teamet. De föreslår "hemläxa" och ger exempel på detta - till nästa gång, detta för att få en aktiv patient. Liksom Karin Wikblad skriver så menar dessa författare att alla måste arbeta mot ett gemensamt mål.
Christian Berne som är professor i medicin vid Uppsala universitet ger sin syn på läkarens roll i diabetesteamet. Här beskrivs primärvårdens diabetesteam bestående av distriktsköterska med formell kompetens medan det i sjukhusanslutet diabetesteam skall finnas diabetessjuksköterska. Menas här samma sak? Vidare saknas en beskrivning av vårdkedjan. Det viktiga samarbetet, erfarenhetsutbytet och kunskapsöverföringen mellan primärvård -kommunal hemsjukvård och sjukhus kunde ha haft ett eget avsnitt. I Sverige finns ju diabetessjuksköterskor som arbetar som sammanhållande länk i vårdkedjan.
Önskvärt vore också att sjukgymnastens betydelse i teamet hade lyfts fram. Sjukgymnasten är en viktig person för t.ex. patienter med neuropati och fotkomplikationer. Fotteamen finns även på små sjukhus och inte bara som nämns i boken på de större sjukhusen. I detta kapitel finns mycket bra faktarutor bl.a. kring diabeteskontroller med olika fokus beroende på diabetesduration. Positivt är också att diabetessjuksköterskan omnämns som drivande i diabetesteamet.
Diabetessjuksköterskans roll i teamet beskrivs av Elisabeth Sörman, som är verksam i primärvården. Majoriteten av patienter med diabetes har sina kontroller i primärvården och det är därför positivt att en diabetessjuksköterska från primärvården medverkar i boken. Här beskrivs en sjuksköterskebaserad mottagning och diabetessjuksköterskans arbetsuppgifter. såsom fotundersökning, utprovning av olika hjälpmedel, gruppundervisning och registrering till NDR. Här ges en bra beskrivning på olika mätinstrument vid fotundersökningar.
Diabetessjuksköterskan utgör en viktig person i teamet och detta avsnitt kunde gärna vara mer omfattande och innefatta punkter med betoning på diabetessjuksköterskans undervisande roll både till patient/närstående och till övrig personal. Andra punkter som är viktiga i mötet med patienten såsom diskutera målsättning och livsstilsfaktorer inkl.rökstopp. Ta del av dagbok över blodsockertester, inspektion av injektionsområde. Författaren skriver vidare att det är viktigt att diabetessjuksköterskan träffar tillräckligt många personer med diabetes. Här hade varit önskvärt med en noggrannare precisering t.ex. enligt de ledtal som finns utarbetade för primärvård respektive sjukhusvård.
http://www.diabetolognytt.se/aterkommande/utskick2_00.html
Avsnittet avslutas med en beskrivning av vårdöverenskommelse och att man kan utgå från rapporten i NDR. Det hade varit bra om det var klart angivet att det är diabetesprofilen som avses här.
Del 2 - Förhållningssätt i vården av personer med diabetes I kapitel 5 skriver Martha Funell om traditionell omvårdnad vilken bygger på omvårdnad av patienter inom akutvården. Denna modell fungerar inte vid en sjukdom som diabetes som är en egenvårdssjukdom. Vi får en bra beskrivning av begreppet empowerment och även en vägledning hur diabetessjuksköterskan i det dagliga arbetet kan tillämpa empowermentmodellen. Detta avsnitt är skrivet av ett utbildningsproffs och bör läsas av alla i diabetesvården!
Författare till kapitel 6 är Berit Lundman och handlar om professionell och personlig förståelse av att ha en sjukdom och att vara sjuk. Hon inleder med att poängtera att vi inom vården måste skilja på begreppen sjukdom och upplevelsen att ha en sjukdom. Så länge inte personen upplever sig ha en sjukdom är det inte heller meningsfullt att planera och erbjuda undervisning. Vidare beskrivs sjukdom från olika perspektiv och begreppen utifrån och inifrånperspktiv används. Vi får ta del av hur filosofens Toombs beskiver skillnaden mellan professionell respektive patientens sjukdomsperspektiv. Kapitlet avslutas med en reflektion kring termen "personliga förståelsemodeller". Här finns ex på bra frågor som kan tillämpas i diabetesomvårdnaden för att få en bild av hur patienten förstår sin situation.
Kapitel 7 handlar om hälso och sjukdomsuppfattning - kulturell bakgrund och kön. Författare är Katarina Hjelm som har speciellt studerat utlandsfödda personer med diabetes. Detta kapitel är väldigt läsvärt. Vi behöver lära oss mer inom detta område för att på bästa sätt kunna ge stöd till personer från en annan kultur. Här får vi ta del av studier av kvinnor och män födda i olika länder. Svenska kvinnors sjukdomsuppfattning jämförs med kvinnor från forna Jugoslavien.
Olika exempel ges på att sjukdomsuppfattning och känslor kring fotsår hos svenskfödda män respektive utlandsfödda män skiljer sig åt. Katarina Hjelm avslutar kapitlet med att poängtera att det även inom samma kultur kan finnas olika sjukdoms uppfattningar och ger exempel på hur en grupp män från Irak ger helt olika beskrivningar på hälsa. Katarina Hjelm är även författare till kapitel 25 som handlar om diabetespandemin och dess tänkbara orsaker. Kapitlet avslutas med exempel på hälsofrämjande åtgärder, primärprevention och sekundärprevention.
Kulturella aspekter finns även med i kapitel 26 där Bibbi Smide delar med sig av sina erfarenheter från Tanzania. Hon belyser diabetes i Afrika och Tanzania. Intressant läsning och speciellt bra är genomgången av Ramadan.
Kapitel 8och 9 är skrivet av Gunnel Wiklund och handlar om diabetes hos barn respektive hos tonåringar. Positivt att denna del har fått två egna kapitel. Här finns praktiska tips på hur man kan arbeta med injektionsproblem med hjälp av VAS-skalan Ett avsnitt handlar om provtagning och alternativa stickställen. Här saknas en beskrivning att provtagning mycket väl kan utföra på hela handen och att det ger samma resultat som provtagning i fingertoppen. Faktarutan kring insulinpump och hur man kan undvika ketoacidos behöver ses över. Numera finns ju möjlighet att mäta blodketoner vilket vi skall uppmana till vid blodsocker på 13 mmol.
Del 6 Evidensbaserad omvårdnad vid diabetes Karin Wikblad inleder med att förklara termen evidensbaserad omvårdnad och går sedan in på evidensbaserad patientutbildning och en beskrivning av de olika faserna från planering analys och genomförande av utbildningsprogram. Vi får ta del av patienterna anser som viktigt innehåll i ett utbildningsprogram. Ett kort kapitel men med bra punkter som kan vägleda vid planering av olika patientutbildningar.
Unn-Britt Johansson och Regina Wredling har en genomgång av olika instrument för mätning av patientens välbefinnande W-BQ22 och W-BQ12 och behandlingstillfredställese DTSQ och DTSQc. Denna genomgång kommer att underlätta för de diabetessjuksköterskor som i det dagliga arbetet önskar utvärdera. Speciellt instrumentet DTSQ som är ett enkelt instrument med 6 frågor och som mäter; generell behandlingstillfredställelse, upplevd hyperglykemi och upplevd hypoglykemi. Detta mätinstrument kunde gärna ha varit med som bilaga i boken eller en hänvisning till boken kvalitetsindikatorer inom omvårdnad där instrumentet finns med.
Karin Wikblad avslutar boken med att kortfattat redogöra för instrument som mäter attityder, diabetesbörda och empowerment. Attitydmätningsintrumentet från 1990 finns med i boken och är välkänt av de diabetessjuksköterskor som på 90-talet hade förmånen att deltaga i kursen: diabetesvård och egenvård ur patientens perspektiv. Vi får även ta del ett enkelt mätinstrument; Ta tempen på Din hälsa, som kan användas för att mäta fysisk hälsa, emotionellt välbefinnande, sociala relationer och livskvalitet. Slutligen finns information om ett mätinstrument som mäter graden av empowerment. Mätinstrument som är specifikt diabetesinriktade finns nu samlade på ett ställe och även beskrivna. Detta kommer säkerligen att inspirera fler av diabetessjuksköterskorna att fullfölja egna arbete fullt ut d.v.s. utvärdera genom mätning före och efter ev. förändring.
Ovanstående bok väcker inspiration både till noviser och till experter inom diabetesvården. Tänk att Sverige har lyckats samla ihop en så gedigen kompetens och fått till denna omfattande lärobok. Detta kommer även att synas utanför våra gränser. Det är bara att gratulera samtliga författare, Ni har gjort Ert livsverk och vi ser redan fram emot uppdatering. "Inget är så bra att det inte kan bli bättre"!

Gun Olsson
Diabetessjuksköterska
VO Medicin
Lasarettet
213 85 Trelleborg

Recension 3

Recension av Omvårdnad vid diabetes, Karin Wikblad (red.), Studentlitteratur 2006, kapitel 10-18.
Till att börja med; glädjande att det äntligen har kommit en bok som omfattande tar upp den komplexa omvårdnaden vid diabetes!
I kapitel 10, Diabetes hos vuxna, nämns vikten av att vara pedagog. Detta är något som de senaste åren har blivit alltmer uppmärksammat inom diabetesvården, och som de allra flesta inom området kan hålla med om. Det kluriga är dock att vara, eller lära sig att bli en bra pedagog, men detta nämns det dock inte så mycket om. Det kan kanske bero på att det skulle krävas minst en hel bok till för att ta upp aspekten, men det hade varit välkommet med ett litet översiktskapitel. Den tekniska undervisningen till barn med nyupptäckt diabetes, och vad man bör tänka på där, tas upp mycket detaljerat, men nämns nästan inte alls i kaptilet till vuxna, vilket går lite stick i stäv med budskapet om att pedagogiken är viktig- den är väl minst lika viktig i vuxenvården! Boken berättar att "diabetessjuksköterskans roll i omvårdnaden vid medicinsk behandling av typ 2-diabetes innebär bl a att utbilda patienten i egenvård", men ger tyvätt ingen hint om hur man gör detta på ett bra sätt.
Det är bra att rädsla för hypoglykemi tas upp under en egen rubrik. Detta är en faktor som ofta glöms bort när vårdpersonalen "förtvivlat" letar efter orsaker till ett dåligt inställt blodsocker, vilket gör att insatserna ofta sätts in på helt fel ställe (t ex insulinjusteringar, kostrådgivning eller byte av hjälpmedel). Boken ger tips på hur man med hjälp av ett formulär kan identifiera individer med hypoglykemi-rädsla, men jag saknar tips på hur denna rädsla sedan kan bemötas och "behandlas".
Författarna lyckas bra med att kortfattat beskriva behandling med insulinpump på ett övergripande sätt. I beskrivningen av en av de viktigaste åtgärderna vid oförklarligt höga p-glukosvärden, att ge extra bolusdoser, så saknar jag uppgiften om att dessa bolusdoser ska ges med penna, och inte med insulinpumpen. En sådan sak kanske kan ses som underförstått för den som jobbar aktivt med insulinpumpar, men då boken även är tänkt som en lärobok för blivande diabetessjusköterskor, så borde även en del av dessa "underförstådda" fakta faktiskt skrivas ut. Av samma anledning skulle kanske en ordlista i slutet av boken inte vara fel. För oss "initierade" i diabetesvården vållar inte ord som t ex postprandiell några större problem, men för den som är ny inom detta område är betydelsen inte helt självklar.
Fysisk aktivitet anses vara en av hörnstenarna i behandling av typ 2 diabetes, och det kan tyckas självklart med ett kapitel kring detta, eller i alla fall ett utförligare stycke, men detta finns inte med. Detta upplever jag som lite underligt. Jag saknar även något om graviditet och diabetes typ 1. På vissa håll har gravida kvinnor med diabetes typ 1 tillgång till specialistmödravård, men detta finns inte tillgängligt på alla orter, och då fortsätter kvinnorna istället att gå till sin ordinarie diabetesmottagning, men med betydligt frekventare kontakt. Därför saknar jag något om diabetes och graviditet.
Jag ställer mig lite undrande till varför insulinsorter ibland namnges med varunamn, och ibland som direkt-, snabb- eller medellångverkande insulin. I dessa tider med känsliga relationer mellan företagen och professionen så känns det som om man bör vara på sin vakt för allt som kan verka som reklam eller favorisering.
Diabetes hos den äldre-äldre personen har fått ett eget kapitel, vilket känns angeläget, då denna grupp blir större och större. Dessa personer har ofta andra diabetesrelaterade problem än de yngre, och det är viktigt att diabetesprofessionen har kunskap om detta. Än så länge är typ 1-diabetes relativt ovanligt i denna åldersgrupp, men allteftersom behandlingen förfinas så kommer även andelen äldre-äldre med diabetes typ 1 att öka, och detta kommer i sin tur att öka kravet på kompetens hos omvårdnadspersonalen. Kapitlet tar upp det komplexa i diabetesvården av äldre-äldre; vikten av god metabol kontroll (för att t ex minska förekomst av infektioner och fallskador), kontra risk för hypoglykemi och sämre livskvalitet. Under rubriken Diabetesvård i livets slutskede får vi konkreta tips om hur man kan hantera insulinadministreringen i dessa situationer.
Kapitlet om egenmätning av blodglukos nämner att de studier som inkluderar utbildning till patienten om hur man använder egna blodglukosmätningar visar att dessa mätningar har betydelse för den metabola kontrollen. Detta borde vara en självklarhet, men jag tror tyvärr att alla som jobbar inom diabetesprofessionen har träffat på en hel del patienter som flitigt mäter sitt blodglukos utan att reflektera över hur de ska agera när de fått resultatet. En granskning av studier plockar fram några faktorer som leder till att egenmätningarna gör nytta. Dessa punkter borde sitta på varje diabetesläkares och diabetessjuksköterskas anslagstavla!
Kapitlet om kost är bra, men vikten av regelbunden dietistkontakt kunde gärna framhävas mer, och att dietisten borde vara en självklar medlem i diabetesteamet. Dock misstänker jag att det har smugit sig in ett litet tryckfel i stycket om övervikt och fetma, och detta kan göra att man tror att man gett sig in på ett omöjligt uppdrag. Det står nämligen att en för överviktig eller fet individ kan en viktreduktion på 57% av kroppsvikten medföra normaliserade värden för P-glukos och lipider. Utan att veta så misstänker jag att siffran istället ska vara 5-7%. Läsaren får bra information om fett och protein och kolhydrater, och dess fördelning sinsemellan. Det skulle vara bra med lite konkreta exempel på vad 10 E% innebär i fett, eftersom det kan vara svårt att relatera för den som inte är utbildad i näringsfysiologi. Det finns bra, korta och informativa stycken kosten vid om bl a barn och ungdomar, äldre-äldre, graviditetsdiabetes och celiaki.
Boken ger en konkret mall för vad som bör tas upp för att göra en bra egenvårdsdiagnostik, dvs ett underlag för att sätta in rätt resurs på rätt plats. Författaren betonar mycket tänkvärt att vi inte sätter in blodtrycksbehandling utan att först diagnostisera hypertoni, och att vi inte heller bör starta patientutbildning utan att först ta reda på vad patienten vill, behöver och förmår. Läsaren får även en konkret mall för självstyrd målformulering, vilket ibland kan kännas lite luddigt och otympligt för den som inte jobbat på det sättet tidigare. Då är det alltid bra med förslag på frågor och formuleringar, som man kan använda sig av tills man själv blivit varm i kläderna.
Vad gäller empowerment så nämns att diabetessjuksköterskans ansvarar för den information som förmedlas, men inte för vilket val patienten gör. Frågan kvarstår dock; hur vet jag att patienten verkligen gör ett informerat val, hur vet jag att jag har lyckats förmedla kunskapen så att den nådde fram? De flesta av oss har nog träffat patienter som sagt "Jag önskar att någon hade talat om det här för mig för länge sen", och där vi kan vara tämligen övertygade om att någon faktiskt har talat om detta för patienten, kanske fler än en gång, men att budskapet av en eller annan anledning inte har gått fram.
Kapitel 16 ger en bra överblick över hjärt- och kärlsjukdomar och dess koppling till diabetes. Ett särskilt stycke tar hjärt- kärlsjukdom hos kvinnor, vilket är positivt, eftersom man på senare tid har uppmärksammat att t ex symtom och prognos skiljer sig mellan män och kvinnor.
Läsaren får i nästa kapitel en intressant tillbakablick på nefropatin inom diabetes, och det är glädjande att se vilka framsteg som har gjorts. Dock har vi en hel del kvar, och det står alltmer klart hur viktig en adekvat hypertonibehandling är för att minska riskerna för njurskador hos dem med diabetes. Det är glädjande att författaren tar upp vikten av helhetssynen på diabetesvården, och det avgörande med god egenvård och självtester. Det känns dock som om detta ämne kanske inte borde ta så stor plats i kapitlet om nefropati (men som sagt, det är mycket positivt att det finns ett helhetstänkande!) Ett kort kapitel tar upp gastrointestinala komplikationer på ett tydligt och överskådligt sätt. Dessa komplikationer är ibland svåra att diagnostisera och ibland ännu svårare att "behandla", men här ges en del bra tips. Jag tycker dock att det mer kan tryckas på att den som fått en sådan diagnos ska erbjudas regelbunden och tämligen tät dietist-kontakt.
I boken tas en del patientfall upp, och ofta har de samma karaktäristika som patientfall i andra böcker - åtgärderna är framgångsrika och patienten ändrar livsstil eller får förbättrade värden eller vad det nu handlar om. Ibland skulle det vara skönt att läsa om även om de "hopplösa" patienterna i dessa böcker, och få tips på hur man går vidare när man har provat allt. Kruxet är väl att de åtgärder som återstår då inte alltid är så konventionella (om än framgångsrika), och därför inte lämpar sig att sättas på pränt i en lärobok.
Slutligen, det är en bra bok som bör finnas på varje diabetesmottagning, inte minst för att kunna användas som uppslagsbok. Men för att det ska fungera så borde nog innehållsförteckningen tittas över lite, eftersom den ibland ger lite underliga sidhänvisningar. Om jag t ex slår på "livsstilsförändring" så hamnar jag i kapitlet om egenmätning av blodglukos, fast det står betydligt mer om livsstilsförändringar i kapitlet om diabetes hos vuxna.

Kinna Helgesson
Diabetessköterska
Diabetescentrum
SU Sahlgrenska

Recension 4

Omvårdnad vid diabetes, Karin Wikblad (red.), Studentlitteratur 2006
Boken beskrivs vara avsedd för de team som ansvarar för att patienterna får det stöd de behöver för att hantera sjukdomen och dess behandling med bibehållen god livskvalitet. Vidare beskrivs boken vara särskilt väl lämpad för sjuksköterskor kliniskt verksamma inom diabetesvården eller under utbildning till diabetessjuksköterskor.
De flesta av bokens kapitel är uppbyggda så att de börjar med ett patientfall, en nulägesbeskrivning eller en problematisering därefter beskrivs kunskapsläget och slutligen diskuteras tillämpning och/eller reflektion. Även om boken på många sätt fokuserar på det som en diabetessjuksköterska bör kunna så är innehållet väl lämpat även för läkaren i diabetesteamet, inte minst i primärvården.
Boken är uppdelad i olika delar: del 1 handlar om diabetesteamet och dess olika roller, del 2 som behandlar Förhållningssätt i vården av personer med diabetes, del 3 Omvårdnad och egenvård vid diabetes, del 4 Omvårdnad och prevention av diabeteskomplikationer, del 5 Ett globalt perspektiv på diabetessjukdomen och slutligen del 6 Kvalitetsutveckling av diabetesvården. Författarna har samtliga lång erfarenhet av diabetesvård och representerar både personer med diabetes som olika yrkesgrupper inom vården. Redaktör har varit Karin Wikblad, professor i diabetesomvårdnad vid institutionen för medicinska vetenskaper, Uppsala universitet.
Kapitel 19 och 20 handlar om retinopati, synskada och blindhet vid diabetes. Janeth Leksell belyser i kap. 19 problemet och diskuterar kring omvårdnadsaspekter. Individer med diabetesrelaterad blindhet är en liten grupp och riskerar att glömmas bort. Författarens förhoppning är att kapitlet skall hjälpa till att öka kunskap om och förståelsen för deras situation. Kanske är det som författaren skriver - att vi är så fokuserade på att förebygga senkomplikationer, att vi tenderar att glömma dem som redan drabbats av sådana. Kap 20 är skrivet av en synskadad person med diabetes och handlar om individens svårigheter med egenvården och hur vårdgivarna kan underlätta. I ett av de följande kapitlen behandlas Fotkomplikationer, där styrkan är hur man praktiskt beskriver uppkomstmekanismer och undersökningar flr att identifiera en riskfot. Siffran om prevalens av fotsår hos diabetespatienter i Sverige som anges till 38% måste dock ifrågasättas. Aktuella siffror anger en prevalens på 3-8%.
Komplikationer i övre extremiteterna har fått ett eget kapitel som behandlar uppkomstmekaniser, ingående beskrivning av symtom, undersökningar och den sjukgymnastiska rehabiliteringen beskrivs. Man föreslår även att en funktionsundersökning av axlar och skuldror skall ingå i årskontrollen.
Glädjande nog har munhälsa vid diabetes ett eget kapitel. Detta har annars ofta saknats i vårdprogram och läroböcker om diabetes. Man påpekar att förutsättningen för en lyckad behandling är att tandvården vet om att patienten har diabetes. Individen med diabetes tror ofta inte att tandvården har med andra sjukdomar att göra. Kanske är det dags att mer integrera tandhälsovården i övrig sjukvård. Som författaren påpekar skulle då kunna skapas möjligheter för preventionsprogram av olika slag. Diabetes och sexualitet belyses ingående av Birgitta Hulter. Uppkomstmekanismer, symtom, hur man tar upp frågan vid besöken, utredning och behandlingar diskuteras. Situationen för både kvinnor och män belyses.

Britt-Marie Carlsson diab sköt
Skene

Recension 5

Recension av kap 8 och 9 i boken Omvårdnad vid Diabetes, red Karin Wikblad, Studentlitteratur.
Författaren till de två kapitel som berör diabetesvård av barn och ungdomar är Gunnel Viklund. Många års arbete som diabetessjuksköterska på landets största barndiabetesmottagning borgar för att författaren har både kunskaper och erfarenheter att förmedla.
Inledningsvis ges en viss uppdatering av dagssituationen. Alltfler barn insjuknar vid allt lägre åldrar och enl. författarens källa (Dahlqvist & Mustonen 2000) är nu 60 % av de nydebuterade i åldrarna 0-9 år. Detta tidiga insjuknande ger fler år i livet med diabetes för barnet men också en större utmaning för barndiabetesvården. Undervisning av de nyinsjuknade med familjer diskuteras där aspekter kring injektionsrädsla, hypo- och hyperglykemi samt provtagning får särskild uppmärksamhet. Mot slutet av kapitlet framhålls de olika dimensioner som vård av ett barn med diabetes kan innebära för föräldrarna. Kontakt med fadderfamilj och diabetesmottagningens stöd till skola och dagispersonal kan underlätta.
Följande kapitel belyser den s.k. transitionsperioden från barn till vuxen individ och hur diabetessjuksköterskan kan underlätta denna känsliga fas. Olika insulinbehandlingsprinciper inklusive pumpbehandling beskrivs översiktligt liksom ätstörningar, risken med alkohol och tobak. Ett kort avsnitt berör också sex och samlevnad.
Diabetessjuksköterskans uppgifter är många och kräver kompetens inom olika fält. Denna bok når säkerligen sin målgrupp och stärker blivande och befintliga diabetessjuksköterskor i sin roll.
Det jag saknar i dessa utmärkta kapitel är dock en diskussion kring teamsamverkan. Det är många yrkesgrupper som med sina specifika kompetenser bidrar till att barndiabetesvården i Sverige ligger i världsklass. Få områden inom sjukvården har en så lång tradition av aktivt teamarbete och sjuksköterskans roll som spindeln i nätet i detta avseende kunde beskrivits liksom de olika professionernas ibland överlappande men också särskiljande arbetsuppgifter.

Gun Forsander, öl,
Drottning Silvias Barn- och
ungdomsklinik,
Göteborg

NyhetsINFO 2006 05 16
www red DiabetologNytt

|Upp|