Sommarens stora bantningsstudie  – vad visade den egentligen?

En israelisk studie som publicerades mitt i semestertiden väckte stor uppmärksamhet. Lågkolhydratkost och medelhavskost under två år gav signifikant större viktnedgång än lågfettkost. Lågkolhydratkosten tillät upp till 120 g kolhydrater per dag och innehöll mest vegetabiliska källor för fett och protein. Den hade med andra ord litet gemensamt med extrema lågkolhydrat/högfettkoster som förordas i den svenska debatten.

Den 17 juli 2008 publicerade New England Journal of Medicine en av de största och längsta studierna hittills där tre olika koster jämfördes för viktminskning (1). Studien genomfördes i Israel på 322 måttligt överviktiga/feta personer med minst 27 och i genomsnitt 31 i BMI. 86 procent av deltagarna var män och studien pågick i 2 år. Dietister gav försökspersonerna omfattande instruktioner vid totalt 18 sessioner om vardera 90 minuter, utspridda under studiens gång.

Ingen riktig Atkinsdiet
Följande tre koster jämfördes:
-”Lågfettkost”: Energiintag 1500 kcal för kvinnor och 1800 kcal för män. 30 energiprocent fett, varav 10 från mättat fett och även i övrigt enligt gängse rekommendationer (American Heart Association).
-”Medelhavskost”: Samma energibegränsning som ovan. Kyckling/fisk istället för nöt- och lammkött och 35 energiprocent fett med olivolja och nötter som viktiga källor.
-”Lågkolhydratkost”: Ingen speciell energirestriktion. Begränsning till 20g kolhydrater per dag de två första månaderna men upp till 120 g per dag under resterande 22 månader, det vill säga merparten av tiden.
Lågkolhydratkosten baserades enligt rapporten på Atkins diet, men med den viktiga skillnaden att deltagarna instruerades att välja vegetabiliska källor för fett och protein. Denna kost har således litet gemensamt med den lågkolhydratkost rik på mättat fett som förordas i den svenska debatten.

Tveksam följsamhet
Efter 24 månader var 85 procent av deltagarna kvar i studien, vilket är en unikt hög siffra. I lågfettgruppen var signifikant fler kvar än i lågkolhydratgruppen (90 respektive 78 procent). Följsamheten (adherence) till de olika kosterna mättes genom validerat frekvensformulär omfattande 127 livsmedel och med bilder av 3 portionsstorlekar vid 6, 12 och 24 månader. Här finns studiens stora svaghet. Man rapporterar minskat energiintag jämfört med baslinjen på i genomsnitt 254 – 591 kcal/dag, vilket borde ha givit 36 – 84 g viktminskning per dag, Detta motsvarar 26-43 kg viktminskning på två år. Det vill säga 10 gånger mera än vad som blev resultatet. Kostregistreringarna speglar således knappast vad försökspersonerna i själva verket åt. Validering av kostdata är en i många studier alltför litet beaktad nyckelfråga.
Viktminskningen blev signifikant större i lågkolhydratgruppen (i genomsnitt 4.7 kg för alla deltagarna, 5.5 kg för dem som fullföljde studien) och medelhavsgruppen (4.4 respektive 4.6 kg) än i lågfettgruppen (2.9 respektive 3.3 kg). Lågfettgruppen hade dock störst andel deltagare kvar under hela studien. Lågkolhydratkosten hade enligt författarnas slutsatser bäst effekt på blodfettnivåerna genom en signifikant större reduktion av kvoten total/HDL-kolesterol (20 respektive 12 procent). Medelhavskosten, som inte skiljer sig nämnvärt från Livsmedelsverkets rekommendationer när det gäller fördelning fett/protein/kolhydrater, men som har mindre andel magra mejeriprodukter, visade bäst effekt på glykemisk kontroll hos de 36 diabetiker som deltog.

Sammanfattningsvis
visar denna viktiga studie att det hos välmotiverade individer och med stora dietistinsatser går att åstadkomma en viktreduktion som varar åtminstone två år med flera olika typer av koster. Även om den viktreduktion på 3-5 kg som åstadkoms kan vara mycket betydelsefull för risken att utveckla diabetes, är det anmärkningsvärt att resultatet ligger så långt från det teoretiskt förväntade. Skillnaderna mellan de olika kosterna är i det perspektivet relativt marginell.

Referens
1. Shai I, et al. Weight loss with a low-carbohydrate, Mediterranean, or low fat diet. NEJM 2008; 359: 229-41

Artikeln har tidigare publicerats i Nordisk Nutrition Nr 3/2008, sid 30. Publiceras med tillstånd av tidskrift och författare.

Nils-Georg Asp

|Upp|