UNGA MED DIABETES RÖKER
- trots riskerna

Peter Gissy

Nyfikenhet, grupptryck och en önskan att skaffa sig en ”vuxenimage”.
Det är några faktorer som får ungdomar att börja röka. Ungdomar med diabetes skiljer sig inte från “vanliga” ungdomar därvidlag. Inför behovet att få en vuxenidentitet låter ungdomar ibland hälsan komma i andra rummet, visar en göteborgsstudie.
Inte sällan sker rökdebuten bland ungdomar i samband med fest. För de flesta stannar det vid ett par cigaretter, men en och annan fortsätter. Anne, 17 år, har diabetes och började röka när bästa kompisen hade köpt cigaretter. Hon tänkte inte på att det var negativt för hennes sjukdom.
– Vi smygrökte. Jag ville egentligen inte, men tyckte att det var svårt att säga nej. Oscar, 16 år, som haft diabetes sedan tre års ålder, berättar att han och gänget stod bakom skolan och rökte.
– Det var spännande. Det var som om man gjorde något förbjudet. Cigaretterna kommer man över på olika sätt – ibland tar man från föräldrar eller anhöriga, ibland köper man. Det händer att man skickar ett yngre syskon.
– De flesta tror att man köper till sina föräldrar när man är så liten, säger Oscar. De frågar aldrig efter legitimation, man kan köpa i vilken Pressbyrå som helst. Man lär sig vilka ställen runt skolan och hemma man kan köpa cigaretter utan att de frågar efter leg.
Jenny, 17 år, röker då och då trots sin diabetes:
– Jag började röka mest för att jag inte orkade stå emot grupptrycket. Jag var nyfiken och ville testa. Jag tog halsbloss och mådde så illa att jag kräktes. Mamma upptäckte det och skällde ut mig. Det fick mig att göra ett uppehåll, men bara ett halvår.
Niklas, 16 år, tog sina första bloss som en protest mot skolan. Trots att han tyckte det var ”äckligt”. Han säger sig ha behov av att tillhöra gruppen och att det var “tufft” att röka. Caroline, 19 år, har rökt i ett par år trots diabetes. Hon tyckte hon fick bättre självförtroende när hon umgicks med äldre kompisar och gjorde som de. Emely, 16 år, röker då och då. Hon anger sin mamma som förebild:
– Jag har alltid sagt att jag ska börja röka när jag blir stor, för det gör hon.

Att verka vuxen viktigare än hälsan
Citaten är hämtade ur en intervjuundersökning av tolv göteborgsungdomar med diabetes. De är i åldrarna 15 till 20 år. Studien visar att rökdebuten är ett aktivt val - och också att kunskapen om riskerna med rökning hos ungdomar med diabetes inte sällan är bristfällig. Studien är gjord av barnsjuksköterskan Susann Regber vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Hon menar att detta att identifiera sig med vuxenlivet är starkare än omsorgen om hälsan. Men studien visar också att det faktiskt går att påverka ungdomarna och få dem att omvärdera sitt beslut att röka.
Sju av de intervjuade var medvetna om att hälsoriskerna är större än för andra rökare. Att de ändå valt att röka beror på ett behov av att skaffa sig en ”vuxenidentitet”. När man väl har beslutat sig för att bli rökare, förefaller det som om man trotsar obehagskänslorna. Rökning är en del av vuxenidentiteten för vissa ungdomar. Medan några väljer bort rökningen, finns det andra som inte gör det.
Så här beskriver en av flickorna i studien det:
– När jag började röka höll jag på en vecka. Jag rökte kanske en cigarett om dagen. Det var skitäckligt, jag fick fick ont i huvudet och mådde illa, ändå fortsatte jag.
Tre ungdomar menade att hälsoriskerna med rökning är likadana för dem som för icke-diabetiker. Någon trodde att om blodsockervärdet ligger bra, är det OK att röka. En flicka i undersökningen menade sig (felaktigt) ha kommit på att blodsockret sänker sig mycket av tobaksrökningen. En sa sig inte ha hört att doktorn talat om ökad risk:
– Man kan få cancer och all världens sjukdomar, men vad det är som påverkar min kropp för diabetessjukdomens skull när jag röker, har jag ingen aning om.

Framtidens problem
Det finns en tendens att hälsoriskerna med rökning förringas eller ses som ett problem för framtiden, visar studien, som inte gör anspråk på någon statistisk relevans. Några ungdomar med diabetes sa att de kunde tänka sig sluta röka om de fick bättre kunskaper om rökningens hälsorisker vid diabetes.
Regber betonar att majoriteten av ungdomarna i hennes studie upplevde sig själva vara nikotinberoende. Resultaten är i linje med annan forskning som visat att den biokemiska sårbarheten hos mycket unga individer bidrar till en snabbare tillvänjning. Det innebär att ju yngre man är vid utveckling av vanerökande, desto snabbare sker tillvänjning och beroende.
Kamratkretsen utövar i de flesta fall den starkaste påverkan för att börja röka, men föräldrars attityder och agerande spelar en viktig roll. Föräldrar som själva röker är mer negativa till att ungdomarna tar över deras last än andra – men inser inte att just deras rökande “lockar” barnen att börja.

Behov av en gemensam front
Regber efterlyser en gemensam ”front” från vuxenvärlden för att hjälpa ungdomar att stå emot tobaken: i hemmet, skolan och inom vården. Rökning måste speciellt uppmärksammas när det gäller ungdomar med diabetes - eftersom den orsakar insulinresistens och leder till svårigheter med blodsockerkontrollen. Hon skriver att vuxenvärlden måste skaffa sig kunskaper om de sammanhang ungdomarna lever i, eftersom det spelar roll för deras beslut att bli rökare.
Också diabetesmottagningarna kan här bli aktivare:

• Tidig satsning på information om de diabetesspecifika riskerna med rökning.
• Informationen ska upprepas regelbundet – eftersom man kan bli rökare när som helst.
• Ge informationen till både ungdomar och föräldrar.
• Ta initiativ till samtal om rökningens risker i samband med att ungdomarna kommer på kontroll.
• Denna information ska anses lika viktig som att ta blodsocker- och urinprov.
• Dokumentera i journalhandlingar att information och samtal hållits i ämnet.
• Mät nikotinberoendet hos ungdomar som börjat röka.
• Erbjud stöd till rökavvänjning för de ungdomar som börjat röka och som röker regelbundet.
  

Barndiabetologens syn
Gun Forsander är ansvarig för diabetesverksamheten vid Drottning Silvias Barn- och ungdomsklinik i Göteborg.
- Det är väl känt att rökning, liksom riskfaktorer som högt blodtryck och blodfettrubbningar, har avgörande betydelse för utvecklandet av kärlskador hos personer med diabetes. Rökning försvårar läkning av fotsår och kan leda till ökad risk för amputation. I förlängningen ökar rökningen också risken för impotensproblem. Vid rökning ökar kroppens stresshormonpåslag som akut ger sänkt insulinkänslighet och därmed förhöjda blodsockervärden. På sikt ökar också risken för utvecklande av nedsatt glukostolerans och typ 2-diabetes.
Arbetet med att förebygga rökdebut hos unga är viktigt, betonar hon.
- Få börjar röka vanemässigt efter tjugo års ålder. Därför är åren dessförinnan de viktigaste för preventivt arbete. Trots hög medvetenhet hos diabetesteamet om vikten av att förebygga rökning hos ungdomar, visade en enkätstudie för några år sedan att rökvanorna är utbredda bland dessa.
- Vi planerar att ha gruppinformation och gruppdiskussion kring livsstilsmönster som har skyddande respektive nedbrytande effekt på hälsan, särskilt vid diabetes. Detta ska genomföras genom den speciella ungdomsmottagning som ska erbjudas ungdomarna åren före övergång till vuxenmedicin.
Aktiv rökavvänjning med nikotinplåster, tuggummi etc erbjuds de ungdomar som så önskar. Men det är svårt att nå fram till rökstopp.
- En förändring är möjlig först när man bestämt sig för en sådan. Därför är det närmast en omöjlig uppgift att få någon som egentligen inte vill sluta röka att göra det.

Not. Ungdomarnas namn i artikeln är fingerade.

­­Peter Gissy
Från Svenska Diabetesförbundets
tidskrift Diabetes nov 2004
Publiceras med tillstånd av författaren och tidskriften

NyhetsINFO 2003 11 12
www redaktionen
www.sdn.nu barndiabetes