Kontinuerlig glukosmätning - förslag till interimistiskt riktlinjedokument
Vilka patientgrupper bör av medicinska skäl få tillgång
till fortlöpande kontinuerlig glukosmätning (CGM)? Detta är
en fråga som blivit allt mer aktuell när denna metod nått
spridning och en bred erfarenhet nåtts på många diabetesmottagning
i landet, i såväl barn- och ungdomsvården som vården
av vuxna med diabetes.
En arbetsgrupp bestående av representanter får diabetesvårdens
organisationer och andra med erfarenhet av CGM föreslår här
ett interimistiskt riktlinjedokument som stöd i vården. Vi
avser sända dokumentet till Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket,
TLV, vilka vi inbjuder till en diskussion för att på bästa
sätt kunna utnyttja CGM som metod på systematiskt och hälsoekononomiskt
ansvarsfullt sätt. Återkom gärna med synpunkter till
undertecknade.
Stig Attvall och Björn Eliasson
stig.attvall@medicine.gu.se
bjorn.eliasson@gu.se
Göteborg 080916
Till Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV)
2007 utarbetade en referensgrupp med representanter för vuxen- och
barndiabetologer och diabetessköterskor riktlinjer för det kliniska
användandet av kontinuerlig glukosmätning (CGM) i Sverige (Diabetolognytt
2007, http://diabetolognytt.se/extra/artikel4.html). Sedan dess har metoden
använts på i stort sett samtliga diabetesmottagningar i Sverige
och det finns numera en bred erfarenhet av metoden.
Under våren 2008 uppkom frågan om vilka indikationer som
skulle vara medicinskt motiverade för att glukossensorerna skulle
kunna ingå i läkemedelsförmånerna som förbrukningsartikel
och därmed subventioneras av samhället.
Gruppen har efter en utförlig diskussion kommit fram till nedanstående
förslag.
Vi deltar gärna i en fortsatt diskussion med TLV som representanter
för diabetesvården, exempelvis vid ett möte eller på
lämpligt sätt, för att metoden på bästa sätt
ska komma patienterna till godo och användas på rätt sätt.
Långtidsanvändning av kontinuerlig glukosmätning hos
barn och vuxna med typ 1-diabetes
1) Indikationer
o Hypoglykemi: Upprepade svåra hypoglykemier som kräver hjälp
av annan
person (2 eller fler på ett år)
o HbA1c: Kvarstående högt HbA1c (>8%) där upprepade
försök till optimerad
insulinbehandling misslyckats
o Svårinställd diabetes - barnindikation: Barn där man
redan tar 10 eller fler
plasmaglukosprover/dygn som är medicinskt motiverade för att
uppnå
acceptabelt HbA1c och undvika svåra hypoglykemier
2) Uppföljning
o En överenskommelse för högst 3 månaders kontinuerlig
användning ska
alltid göras med patienten eller familjen med angivande av indikation
för
behandlingen och förväntade mål
o Efter användningen sker utvärdering av om CGM haft önskvärd
effekt hos
den enskilda individen; om så inte är fallet avslutas CGM
o På kliniknivå följs och registreras användningen
av CGM via de nationella
diabetesregistren NDR och SWEDIABKIDS
Undertecknare
Mona Andersson, ordförande, Svensk Förening för Sjuksköterskor
i Diabetesvård, Bjuv
Björn Eliasson, ordförande, Svensk Förening för Diabetologi,
Göteborg
Jan Gustafsson, ordförande, Barnläkarföreningens sektion
för endokrinologi och diabetes, Uppsala
Ragnar Hanås, överläkare, Barn och Ungdomskliniken, Uddevalla
och NÄL, Trollhättan, samt secretary general, International
Society for Pediatric and Adolescent Diabetes (ISPAD)
Referensgrupp
Peter Adolfsson, överläkare, Drottning Silvias Barnsjukhus,
Göteborg
Mona Andersson, diabetessjuksköterska, Centrallasarettet, Västerås
Stig Attvall, överläkare, Sahlgrenska Universitetssjukhuset,
Göteborg
Lars Berg, diabetessjuksköterska, Södra Älvsborgs Sjukhus,
Borås
Gun Forsander, överläkare, Drottning Silvias Barnsjukhus, Göteborg
Rosita Ilvered, barndiabetessjuksköterska, Länssjukhuset Ryhov,
Jönköping
Johan Jendle, överläkare, Medicinkliniken, Centralsjukhuset,
Karlstad
Erik Moberg, överläkare, Diabetesmottagningen, Ersta sjukhus,
Stockholm
Stefan Särnblad, överläkare, Barn- och Ungdomskliniken,
Regionsjukhuset, Örebro
Eva Toft, överläkare, Diabetesmottagningen, Ersta sjukhus, Stockholm
Eva Örtqvist, överläkare, Astrid Lindgrens Barnsjukhus,
Stockholm
|Upp|
|