INSÄNT AV Melcher Falkenberg DEN 21 :e DECEMBER, 1996 vid 17 - tiden
Melcher Falkenberg, Kisa VC, har skickat nedan inlägg till RedUNDERVISNING VID DIABETES
Idag skall diabetesundervisning vara en självklar del i
diabetesbehandlingen. Samtidigt som kunskapen om sjukdomen och dess
behandling ökar, så ökar också välbefinnandet och vårdkostnaderna minskar.
Både vårdtagaren och vårdgivaren har således mycket att vinna att tillskapa
ett möte där lärandet står i centrum. Vi ska i detta sammanhang ta fasta på
att personer som arbetar i sjukvården har mycket att lära av patienternas
enorma erfarenheter och samlade kunskap. Genom att ordna gruppträffar kan
personer med diabetes och deras anhöriga utbyta erfarenheter med varandra
och berika varandra med ytterligare kunskap. En kunnig och medveten person
som ställer krav på sjukvården bidrar dessutom i hög grad till att
förbättra kvaliteten av diabetesvården. Enligt hälso- och sjukvårdslagen
har man rätt till information om sjukdomar och dess behandling anpassad
till varje enskild persons förutsättningar.Om vi utgår från upplevda problem som har samband med sjukdomen och dess
behandling får vi en problembaserad, patientstyrd modell. Det är visat att
detta tillvägagångsätt engagerar den berörde i större utsträckning jämfört
med att passivt avlyssna en föredragning av sjukvårdspersonal. En fråga som
patienter ofta ställer sig är: Hur kan dom veta vad jag har för funderingar
och problem när man själv inte bereds möjlighet att framföra dessa.
Sjukvården brister idag genom att icke avsätta tillräckligt med tid för
patientundervisning samtidigt som det föreligger brist på pedagogisk
kompetens och brist på pedagogiska hjälpmedel. Förhoppningsvis kommer ett
fördjupat samarbete med beteendevetenskapare och personalen inom sjukvården
att på sikt bära frukt.Ur pedagogisk synvinkel är det inte tillräckligt att ge kunskap till
patientens intellekt. Det är inte heller tillräckligt att bara låta
patienten tala om och bearbeta sina känslomässiga upplevelser om sjukdomen
och dess behandling. Motivationsfaktorn, d v s patientens vilja, måste
också engageras tillsammans med hans/hennes intellekt och känslor. Detta
ger i sin tur förutsättningar att förändra beteendet som kan resultera i
att man når behandlingsmålet: Förbättrad blodsockerkontroll med blodsocker
så nära det normala som möjligt under förutsättning att pat inte upplever
låga blodsockervärden. Denna risk finns vid såväl insulinbehandling som
tablettbehandling.Således, för att viljan ska kunna leda till önskad beteendeförändring krävs
kunskap om vilken förändringen som måste till. Vidare krävs en känslomässig
upplevelse att det är bra.Hej(a)!
Melcher
| SKICKA REPLIK PÅ DETTA INLÄGG |
|---|