INSÄNT AV Jan-Olof Strandberg DEN 07 :e DECEMBER, 1996 vid 09 - tiden
Guldkorn från transplantationskongressBarcelona hade för 1996 tagit på sig värdskapet för ²the XVI International Congress of the Transplantation Society² som pågick i Kataloniens huvudstad under en varm augistivecka.
Denna kongress avhålls vartannat år och betraktas som den viktigaste inom transplantationsområdet. Tyngdpunkten på det vetenskapliga materialet denna gång var riktad mot den kliniska delen transplantationsforskningen, vilket gjorde att den prekliniska delen spelade en något undanskymd roll. Detta innefattade även den del av transplantationsforskningen som jag själv är involverad i d.v.s. frågor som rör avstötningsmekanismer samt metoder för att förhindra rejektion vid såväl allo- som xenogen transplantation av langerhanska öar i syfte att bota insulinberoende diabetiker. Trots detta faktum fanns det en del guldkorn att hämta från både föredrag och posters inom detta område.
Klinisk och experimentell transplantation av langerhanska öar diskuterades under två sessioner. Under den kliniska sessionen presenterades bl.a. resultat från studier där kombinerad lever/ö-transplantation från samma donator genomförts. Efter genomförd lever transplantation, injicerades öarna i v. porta med förhoppning om minskad immunogenicitet hos ö-transplantatet lokaliserat i den transplanterade levern. Effekten av denna procedur verkade dock vara marginell. Från denna session kan slutsatsen dras att det fortfarande är kliniskt problematiskt att lyckas med transplantation av langerhanska öar. Den pågående autoimmuna processen i mottagaren tillsammans med den diabetogena effekt som många immunosuppressiva läkemedel har försvårar naturligtvis situationen. Under den experimentella sessionen behandlades bl.a. markörer för rejektion av öarna efter transplantation i termer av insulin specifika T-celler. Vidare förelåg mycket diskussion kring olika cellyteproteiner tillhörande ICAM och Selectin familjerna och deras betydelse vid rejektionsförloppet.
I övrigt kan sägas att de två nyligen godkända immunosuppressiva läkemedlen Prograf® (FK-506) samt Cell Cept® (RS-61443) och deras plats i farmakoterapin diskuterades livligt under kongressen. Slutligen skulle jag vilja nämna en mycket välbesökt session som behandlade det immunbiologiska fenomenet programmerad celldöd. Här beskrevs bl.a. ett membranprotein (Fas) som i djurmodeller kunde locka till sig granulocyter med påföljande celldöd hos transplantatet.
Trots den kliniska betoningen på kongressen och avsaknaden av de riktigt heta nyheterna så gav kongressen ändå en god bild av var vi vetenskapligt sett står idag, men framförallt klargjordes de utmaningar som finns för att öka vår kunskap inom transplantationsområdet.
Jan-Olov Sandberg
| SKICKA REPLIK PÅ DETTA INLÄGG |
|---|