---

---

EGENVÅRD VID DIABETES

---

INSÄNT AV Prof Urban Rosenqvist DEN 28 :e OKTOBER, 1996 vid 08 - tiden

Egenvård - en möjlighet vid nedskärningar inom sjukvården

Urban Rosenqvist
Institutionen för socialmedicin, Uppsala universitet

Inom diabetesvården är det arbete, som patienten lägger ned på
att ta hand om sin sjukdom, avgörande för om vården skall lyckas
med att nå S:t Vincentmålen. En skicklig patient, som lyckas
normalisera sitt blodsocker, följa upp ögonen med regelbundna
intervall och vaka över sina fötter och sitt blodtryck kan
sannolikt minska de framtida vårdkostnaderna betydligt.
Patienten blir därigenom en del av vårdkedjan och hennes
kompetens en nödvändig förutsättning för en effektiv behandling.
Tillgängligheten till denna vårdproducent är hög och begränsas
huvudsakligen av bristande utbildning och träning försin uppgift.
Om vi därför fokuserar vad patienten behöver för att klara sin
del av arbetet framträder en intressant bild av vad för service
som delvis kanske kan ersätta traditionell vård. Detta ären
översikt, avsedd att starta ett sökande efter nya och bättre
möjligheter att göra patienten till en aktiv part i vården.

Egenvård innefattar alla slags aktiviteter patienten kan göra
för att ta hand om sin sjukdom. Både sådana som direkt riktar
sig till den egna personen och aktiviteter, som syftar till att
mobilisera resurser och att förbättra vårdens tillgänglighet
och kvalitet. Sedan länge driver många personer en mycket
avancerad egenvård. Kanske bäst exemplifierad med dialys i
hemmet, som startades i London därför att man inte hade
tillräckligt utrymme vid sjukhuset.(1) Idag kan vi se
liknande exempel på nödvändiga besparingar som resulterar i att
den nyopererade patienten tar över en del av den postoperativa
vården efter bröstcancer-, sköldkörtel- och bisköldkörtel-
operationer och vårdtiden på sjukhuset förkortas från sex
till två dagar.(2)

Patienter med diabetes och astma kan också lära sig att klara
av sin sjukdom och minskar risken både för sena komplikationer
och egna besvär.(3,4) För att patienten skall lyckas krävs att
de kan utbilda sig och få möjlighet att träna för sin uppgift.
Birgitta Eriksson kunde, i sin genomgång av vad som hände under
första året efter det att människor fått typ 2 diabetes,
konstatera att många personer fick alldeles för få besök hos
sjuksköterska och sannolikt otillräckligt träning att styra ned
sitt blodsocker mot normala värden.(5) Många av dessa nydebu-
terade patienter får heller ännu inte tillgång till egna blod-
sockermätningar och får då svårt att lära sig hur kroppen
reagerar på olika måltider och motion.

Här finns säkert möjlighet att utveckla nya former för patient-
utbildning t. ex. i form av studiecirklar där gruppen kan söka
sig fram till ny kunskap med hjälp av egna erfarenheter och genom
att pröva och experimentera.(6) Tidspressen är inte så stor och
gruppen kan mötas under ett år för att man skall hinna befästa
sin kompetens att styra blodsockret. Dessutom kan man i cirkeln
ta upp och bearbeta sina känslor inför sjukdomen. Kan man på
detta sätt nå en bestående normalisering av blodsockret så borde
vården på sikt också kunna räkna med att göra betydande
besparingar som mer en väl täcker kostnaderna för studiecirklarna.
(7)

Personerna behöver också kunna nå sin vårdgivare enkelt och
snabbt. Per Reichard löste det genom att vara tillgänglig via
personsökare när han genomförde Stockholmsstudien.(3) De
nyopererade patienterna kunde ringa sin sjuksköterska om
något skulle krångla hemma.(2)

För dem som lärt sig grunderna i att ta hand om sin diabetes-
sjukdom finns sedan möjlighet att utbyta erfarenheter med andra
erfarna patienter i Diabetesföreningen eller på CompuServe´s
DiabetesForum som jag beskriver på annan plats i detta nummer.

En kunnig patient, som själv klarar av sin blodsockerstyrning och
vet när det är dags att följa upp ögonen, sköta sina fötter och
blodtryck behöver inte vara ett undantag utan regel. Utmaningen
för vården är att göra patienten tillräckligt kompetent och
erbjuda det stöd man behöver. Kontinuiteten i vården kan sedan
tas över av patienter, som förmår att hålla ihop det hela även
när vården måste byta organisation, krympa sina resurser och
prioritera dem till personer som är svagare och inte själva kan
klara sig. Målet för den individuella vårdgarantin borde vara
just detta att patienten vet vad som skall göras och kan utföra
sin del av arbetet på ett framgångsrikt sätt.

Litteratur
1. Baillod, R.A. Home dialysis: Lessons in patient education.
In New trends in patient education: a trans-cultural and inter-
diseaseapproach. Eds. Assal, J-P, Golay, A. and Visser A.P,
Elsevier 1995; 17-24.
2. Boman, L & Ramström A. Veckovård vid kirurgiska kliniken
Karolinska sjukhuset. Rapport KS Kirurgiska kliniken 1992.
3. Reichard P, Nilsson B-Y, and Rosenqvist U: The effect of
long-term intensified treatment on the development of micro-
vascular complications of diabetes mellitus. New Eng J Med 1993;
329:304-309.
4. Lahdensuo, A., Haahtela, T.,Herrala, j:, Kava, T. Kiviranta,
K. Kuusisto, P. Perämäki, E. Poussa,T. Saarelainen, S. & Svahn,
T. Randomised comparison o f guided self management and
traditional treatment of asthma over one year. BMJ 1966;312:
748-752.
5. Eriksson BS: Ett år med diabetes. Beskrivning av ett förlopp
samt analys av faktorer som stött eller hindrat ett framgångsrikt
behandlingsresultat. Thesis Stockholms universitet 1994. ISBN
91-628-1123-1.
6. Sarkadi, A. Apotekets Diabetesundervisning för alla.
En utvärdering. Rapport Institutionen för socialmedicin,
Uppsala 1996.
7. Ragnarson Tennvall, G.Rosenqvist, U. & Nilsson, L.G.
Är det samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på komplikations-
förebyggande åtgärder för diabetespatienter? - En ekonomisk
utvärdering av patientundervisning med syfte att sänka HbA1c.
Abstrakt Medicinska Riksstämman 1996.