Recension av boken "Statussyndromet"

Bokens huvudbudskap är att ett samhälle i vilket det råder stora ekonomiska skillnader mellan hög och låg har sämre folkhälsa än ett samhälle med små sådana skillnader. Marmot bygger upp starka argument, tagna från en mängd olika länder med sinsemellan mycket olika samhällsorganisationer, för att den grad av kontroll en person har över sitt liv och de möjligheter som finns för en individ att fullt ut delta i samhället på ett kraftfullt sätt avgör individens hälsa, livskvalitet och livslängd. För att inte resultaten skall ifrågasättas med argument om de lägre sociala klassernas sämre kost, mera rökning etc. redogörs också för experiment med rhesusapor där apor med högre rang hade mindre risk att utveckla ateroskleros än de med lägre etc.

Marmot inledde sina undersökningar på 1970-talet med att studera de noggrant skiktade brittiska statstjänstemännen på Whitehall och som visade att sjukdomsfrekvensen ökade ju längre ner man befinner sig på den sociala stegen. Lägsta trappsteget innebar ändå både utbildning och hyfsad inkomst. Har man väl kommit över en viss miniminivå blir den relativa positionen viktigare än den absoluta situationen. Att befinna sig långt ner i den sociala hierarkin innebär att man har mindre kontroll över sitt liv. Denna idé om en "hälsogradient" har sedan styrs hans forskning de senaste trettio åren. Han har varit så lyckosam att han år 2000 adlades för sitt arbete - vilket bör förlänga hans levnad. Eller som kvällspressen utropar: "Oscarsvinnare lever 4 år längre" (än andra kända skådespelare).

Marmot poängterar att man inte får förväxla förklaringar på individnivå med förklaringar på grupp- och samhällsnivå. Genetiska faktorer har stor betydelse när man skall försöka att finna riksfaktorer för ohälsa hos en individ. Däremot kan gener inte förklara varför det sker stora förändringar i folkhälsan under en ganska kort period. Marmot illustrerar med forskningsresultat från Ryssland och som svensk börjar jag reflektera över hur den aktuella jämlikhetssituationen i Sverige kan kopplas till den höga graden av långtidssjukskrivna.

Marmot har under många år haft ett nära samarbete med professor Töres Theorell, Karolinska Institutet, vilket bidrar till att undersökningar från Sverige refereras. Då ju ett genusperspektiv bör finnas med kan jag inte motstå att berätta om en undersökning som gjordes av professor Robert Eriksson 2001. Män med enbart obligatorisk skolutbildning hade mer än dubbelt så hög dödlighet som män som disputerat. Män med doktorsgrad hade 50 % lägre dödlighet än män med högre akademisk utbildning (definierat som mer än tre år). Eriksson fann dock att kvinnor med doktorsgrad inte hade lägre dödlighet än kvinnor med högre akademisk utbildning. Skälen var inte klara. Någon som är villig att spekulera?

Boken är synnerligen intressant och inspirerande, välformulerad, någon gång lite för ordrik. Författaren bygger upp sin argumentation steg för steg och repeterar ofta sina grundbultar. Efterordet av Töres Theorell är också mycket läsvärt och kompletterar boken på ett bra sätt med sin svenska infallsvinkel. Bra referenslista och hänvisningar till noterna för varje kapitel. Jag saknar dock att författaren inte tar upp Aaron Antonowskis KASAM-begrepp från "Hälsans Mysterium": Att tillhöra ett sammanhang, ha lagom anpassade krav och med möjlighet att påverka sin situation".

Det är en liten randanmärkning för: Denna bok vill jag varmt rekommendera till var och en som funderar på hur man bäst och effektivast når högre hälsa för flest människor, man må vara politiker eller arbeta inom skola eller sjukvård. Här finns mängder av fakta att ta lärdom av - vissa samband är inte så enkla som ofta framförs i debatter. Läs den!

Psykolog Ylva Öman

NyhetsINFO 2006 06 07
www red DiabetologNytt

|Upp|