Medlemstidning för Svensk Förening för Diabetologi
Gå tillbaka

SFSD´s symposium 2006

Årets symposium ägde som vanligt rum på Norra Latin i Stockholm. För första gången översteg antalet anmälda antalet platser och trots viss överbokning tvingades man ändå säga nej till de sist anmälda. Drygt 400 diabetessjuksköterskor fick ändå plats, cirka en tredjedel av medlemsantalet. Ordförande Margareta Nilsson inledde genom att välkomna alla och ge oss en kort resumé över styrelsens arbete och framtidsplaner för föreningen.
Temat för årets symposium var Behandling i tiden och vad var lämpligare än att inleda med Historik? Tord Ajanki berättade den fantastiska, men sanna sagan om insulinets upptäckt. Diabetessjukdomens historia kan utan tvekan delas in i tiden före och efter insulinets upptäckt. Han gav oss en spännande redogörelse för hur forskningen fortlöpte och hur man till slut i januari 1922 kunde ge den första patienten, en pojke vid namn Leonard Tomson insulininjektioner. Upptäckten renderade 1923 ett Nobelpris, som gick till Banting och Mc Leod och de delade detta med de två övriga som varit delaktiga i upptäckten, Best och Collip. Denna fantastiska upptäckt fick naturligtvis för tiden mycket stor uppmärksamhet. Läkarna i Toronto Canada där upptäckten skedde överhopades med brev där människor bad om att få del av behandlingen. Men det fanns av naturliga skäl inte tillräckligt med insulin i början för att räcka till alla.
Ganska fort började dock tillverkning i större skala genom Eli Lilly och Novo nordisk. För att få rättigheterna fick de lova att sälja insulinet till självkostnadspris. Innan insulinets upptäckt var det endast olika kostregimer som stod till buds som behandling. Mycket kortfattat kan sägas att patienten hade att välja mellan svältkur eller fettkur, ingen av dem särskilt framgångsrik, att en del överlevde längre tros bero på att de hade typ 2 diabetes. Man skiljde ej på typ 1 och typ 2 diabetes då. Flera patientfall beskrevs från tiden runt insulinets uptäckt bl.a. berättade Tord Ajanki om Elisabeth Evan Hughes som var ca 13 år och uppehöll livet genom svältkur ungefär vid insulinets upptäckt. Hon blev 80 år. Bilder på utmärglade barn och tonåringar förde åhörarnas tankar till svältkatastrofer i utvecklingsländer och mina tankar svepte vidare till pojken i byn i Sierra Leone. Sjuksköterskan från Läkare utan gränser förstod att han hade diabetes, men då, i krigets Sierra Leone, var det inte att tänka på att inleda någon behandling. Så att insulinets upptäckt är den milstolpe som sedan dess inte överträffats råder väl ingen tvekan om. I Tord Ajankis bok om Historien om Diabetes kan den intresserade läsa mer.
Nästa föreläsning handlade om behandling vid typ 1 diabetes och fokus var naturligtvis på insulinbehandling. Föreläsare var Per-Olof Olsson, Karlstad. Med utgångspunkt från att insulinbehandling sannolikt är den mest komplicerade kroniska läkemedelsbehandling som finns vars plasmakoncentration måste variera kraftigt under dygnet för att komma nära normala glukosnivåer diskuterade föreläsaren vad som krävs för att nå detta. Olika insulinpreparats egenskaper och användning i olika insulinregimer diskuterades liksom för- och nackdelar med olika insulinregimer och preparat.
Efter lunch och besök hos utställare och posterutställning var det dags för dagens parallella symposier. Mona Andersson Västerås och Lotta von Unge Köping redogjorde för sitt arbete med att göra en sammanställning över insulinpumpar på svenska marknaden och deras egenskaper. För den intresserade finns sammanställningen på www.diabetesnurse.se
Tor Ulnes, diabetessjuksköterska Göteborgs kommun, föreläste om kommunal diabetesvård och belyste på ett målande sätt situationen man ställs inför när man vårdar personer med diabetes i kommunal hemsjukvård. Om vikten av att man i samband med t.ex. en sjukhusvistelse sätter sig in i vilken verklighet patienten kommer hem till, så att man inte ordinerar utifrån sjukhusets rutiner och mathållning när den verklighet patienten kommer hem till är ett kylskåp med färdigbredda smörgåsar med prickig korv. I samband med detta visades också några bilder på hur det kan se ut i ett kylskåp.
Inledningsvis belystes att vården av mycket gamla diabetespatienter kräver andra prioriteringar än vid vård av yngre. Vid biologisk ålder >80-85 år börjar kroppens organ svikta och förväntad överlevnad är 5-8 år.
Huvudmål blir:

  • God livskvalité.
  • Fullgod nutrition.
  • Förhindra uppkomst av fotsår.
  • Säkerhet.

Läs artikel om hela föreläsningen i tidningen Diabetesvård samt på www.diabetesnurse.se
Den tredje parallella föreläsningen handlade om lärande i patientutbildning, föreläsare Birgitta Klang. Från denna föreläsning refererar Gun Olsson, moderator vid föreläsningen i separat artikel i tidningen Diabetesvård och på www.diabetesnurse.se
Förslag till nya riktlinjer för diabetesbehandlingen - om detta handlade det fjärde parallella symposiet dag 1. Ulf Adamsson, ordförande i SFD berättade om förslaget och bakgrunden till det. Han sammanfattade några av de viktigaste slutsatserna efter den diskussion som förts kring förslaget under 2005:

  • Det är uppenbart att målen för diabetesbehandlingen (glykemisk kontroll, blodtryck, lipider) bör anpassas till internationellt etablerade nivåer.
  • Betydelsen av individualisering av mål och behandling är avgörande både vid typ 1 och typ 2 diabetes.
  • Hos många patienter är det orealistiskt att ens närma sig de generella behandlingsmålen (t.ex. äldre, psykisk sjuka, vissa barn och ungdomar).
  • Kostbehandlade patienter i primärvård och vid medicinkliniker bör ha HbA1c-nivåer som är lägre än eller i nivå med övre normalvärdet. Nås inte målet med kostbehandling bör alltså behandlingen optimeras.
  • I väntan på Socialstyrelsens nya officiella riktlinjer för vård och behandling av diabetes välkomnar SFD en fortsatt diskussion kring mål och medel för diabetesbehandlingen.

Sista föreläsningen dag 1 hölls av Alexandre Wajngot och handlade om Behandling vid typ 2 diabetes. Han poängterade att behandlingen måste riktas in på alla riskfaktorer och att det gäller att ha många bollar i luften samtidigt, att kunna ge patienten motivation att ta alla mediciner och följa livsstilsrekommendationer.
Efter dagens digra program väntade middag med stipendieutdelning, pris till bästa poster och tillkännagivande av vem som blivit årets diabetessjuksköterska. Det blev även detta år en Eva, denna gång Eva Skoglund från Lycksele, som fick motta utmärkelsen Årets diabetessjuksköterska. Medel ur SFSD´s Stipendiefond tilldelades Lena Insulander, Stockholm, för projektet "Utbildning för att tolka och åtgärda blodsockervärden" och till Lisbeth Jakobsson, Mölndal för projektet "Diabetesomvårdnad på dialysen - ett samarbetsprojekt mellan diabetesteamet SU/Mölndal och dialysavdelningarna 254 och 255 SU/Sahlgrenska" Pris för Bästa poster delades mellan Linnéa Persson, Malmö "Betydelsen av rentvättad hand före blodprovstagning vid mätning av blodsockret", Lena Kindmalm, Skövde "Diabetespatienters följsamhet till läkemedelsordinationer" och Karin Johansson, Växjö, "Upplevelsen av att drabbas av insulinbehandlad diabetes mellitus".
Dag 2 inleddes med posterpresentation. Det är stimulerande att ta del av kollegors utvecklingsarbeten, läs mer om postrarna i särskild artikel!
Därefter fick vi höra om Ö-cellstransplantation, en framtidsbehandling? Annika Tibell, transplantationskirurgiska kliniken Karolinska Universitetssjukhuset berättade om hittills gjorda erfarenheter av denna behandling. Uppföljning av gjorda transplantationer i Kanada år 2000 visar att även om de flesta efter några år behövde återgå till insulininjektioner så innebar även en partiell funktion stabilisering av HbA1c. Liknande erfarenheter finns från de transplantationer som gjordes i Sverige på 1990-talet. Hösten 2000 bildades det Nordiska nätverket för klinisk ö-cellstransplantation och hittills har 36 patienter på 6 centra i 3 länder transplanterats inom nätverket. Cirka hälften av patienterna har blivit insulinfria.
Hittills har endast patienter som redan har immunosuppression, d.v.s. är njurtransplanterade, ö-cellstransplanterats. Under 2006 startar dock en ny nordisk studie där man undersöker hur man kan stoppa förstörelsen av de transplanterade cellerna, en process som benämns IBMIR (Instant Blod Mediated Inflammatory Reaction), genom användande av speciella läkemedel. I denna studie kommer även patienter som inte är njurtransplanterade, men har en svårbehandlad diabetes att kunna inkluderas efter strikt bedömning.
Efter välbehövlig lunch och besök hos utställarna var det åter dags för parallella symposier, denna gång

  • Copingstrategier - hinder och möjligheter, ett angeläget ämne som belystes av Janeth Leksell.
  • Fysisk aktivitet och diabetes. Lillemor Nyberg, Karlskoga berättade entusiastiskt om strategier för arbete med fysisk aktivitet och effekter hos enskilda patienter. Åter betonades vikten att tidigt fånga upp individer med ökad risk för typ 2 diabetes.Injektionsteknik Anders Fridh, Malmö, kanske den som kan mest om detta belyste vad man vet om detta idag
    • fettjocklek på olika ställen av kroppen: Kvinnor - många har <8 mm lateralt på låret. Enstaka <5mm perifert på buken. Alla har >12 mm glutealt. Män: flertalet < 5 mm lateralt på låret. Många har < 5 mm perifert på buken. Alla har > 12mm glutealt.
    • Därför lyft alltid upp ett hudveck vid injektion i lår eller buk oberoende av vilken nål du använder. Naturligtvis - om det är uppenbart att det finns mycket fett kan du sticka utan lyft hudveck. Vid injektion glutealt behövs inte lyft hudveck.
    • Skillnad i uppsugning av insulin från fettväv och muskel. Konsensus finns om att insulin i normalfallet skall injiceras i fettväv. Dels beroende på att insulinet tas upp olika från muskel jämfört med fettväv, men också beroende på att muskelvävnad skadas lättare än fettvävnad. Äldre snabbverkande insuliner (t.ex. Actrapid) och medellångverkande NPH-insuliner (t.ex. Insulatard) tas upp mycket snabbare från muskel än fettväv. Nya direktverkande insulinanaloger (t.ex. Humalog, Novorapid) visar ingen större skillnad i upptag mellan fett och muskel. Nya basinsulinerna (Lantus, Levemir)sugs sannolikt upp betydligt snabbare från muskel jämfört med fettväv.
    • Skillnader i uppsugning av insulin från olika ställen på kroppen: Direktverkande insulinanaloger (t.ex. Humalog, Novorapid) upptagning ungefär lika från buk och lår sannolikt också från skinkan. Nya basinsulinerna skiljer sig åt. Lantus har ungefär samma uppsugning från lår och buk. Levemir betydligt snabbare från buken jämfört med låren. Därför bör alltså Levemir ges i lår för att ha tillräckligt långvarig effekt. Blandinsuliner (t.ex Novomix 30 och Humalog mix 25) bör ges i buken på morgonen och i låret eller baken på kvällen. Detta för att den långverkande delen inte skall ha för snabb effekt på kvällen med risk för känning på natten.
  • Guided imagery - en metod att lindra barns rädsla och stress i samband med procedurer. Berit Finnström berättade om denna effektiva metod. Läs mer i separat artikel.

 

Patientens perspektiv belystes av Göte Maxe, pensionerad skådespelare som levt med diabetes typ 1 i 40 år. Han ville bl.a. visa på betydelsen av det goda samtalet med patienten och om hur viktigt det är att vi förmedlar det positiva i utvecklingen av diabetesvården, att vi ger hopp.
Som avslutning fick vi ta del av Åsa Jönssons redogörelse för arbetsgruppens förslag till Kompetensbeskrivning och förslag till utbildning för leg sjuksköterska med specialisering i diabetesvård - ett samarbete med SSF. Förslaget kommer att publiceras i sin helhet på hemsidan www.diabetesnurse.se och kommer att tryckas upp och skickas ut till alla medlemmar. Ordförande Margareta Nilsson avslutade därefter symposiet och hälsade alla välkomna till nästa års symposium.

Rapportör Britt-Marie Carlsson diab sköt Skene och styrelseledamot SFSD

NyhetsINFO 2006 04 30
www red DiabetologNytt

|Upp|


Till Förstasidan - Diabetolognytt.com