Glykemiskt index (GI)
– visar GI vägen till bra mat?

Seminarium i Livsmedelsverkets regi, Uppsala, 29 april 2004.

Glykemiskt index – vad är det? Vad påverkar ett livsmedels GI? För vilka är GI intressant?

Anette Järvi, dietist, Med. Dr, Nestlé AB.

Fakta: - GI (glykemiskt index) definieras som ”den sammanlagda arean under blodglykosökningen (0-2 h) efter intag av 50 g tillgängliga kolhydrater i procent av arean efter intag av en referensprodukt”. Ett högt GI åtföljs oftast av ett högt insulinsvar. - GL (glykemisk belastning) är GI x mängden (g) kolhydrater i livsmedlet/100.

Den senaste tiden har det skrivits en hel del om GI i tidningarna, men GI-begreppet myntades redan i början av 1980-talet och är inte så nytt som man kanske kan tro.

Vad är då GI? Jo, det är ett system som rankar livsmedel utifrån dess postprandiella blodsockersvar, och baseras på hur snabbt kolhydraterna bryts ner. Om man vet vilket GI-värde ett livsmedel har kan man räkna ut ungefär hur mycket blodsockret kommer att stiga efter att man ätit. Men eftersom GI-värdet beräknas på 50 gram tillgängliga kolhydrater, kan det vara knepigt att använda sig av dem rent praktiskt.

Dessutom är det svårt att jämföra olika sorters livsmedel. 50 gram tillgängliga kolhydrater kan vara allt från en normal portion av en viss typ av mat, till mycket mer än så av något annat. - Därför ska man inte stirra sig blind på GI-värden, utan man ska se dem som ett hjälpmedel för de som har diabetes i första hand, säger Anneli Järvi, som påpekar att GI-värdet dessutom bara visar hur arean i blodsockerkurvan ser ut, den visar inte själva kurvformen. Därför kan två livsmedel med samma GI ge helt olika kurvor och olika snabba blodsockersvar.

Kolhydrater är den vanligaste energikällan i kosten, och ett gram kolhydrater innehåller 4 kalorier. De viktigaste kolhydratsorterna är stärkelse, socker och kostfiber, och man brukar skilja på digererbara och odigererbara kolhydrater. De förra är sådana som spjälkas och/eller absorberas i tunntarmen (stärkelse, laktos, glukos, sackaros), medan de senare passerar till grovtarmen innan de bryts ner (kostfiber och oligosackarider). - Mycket av de kolhydrater vi får i oss kommer från stärkelserik mat och det är egentligen bara meningsfullt att prata om GI-värden i livsmedel som innehåller mer än 15 gram tillgängliga kolhydrater per portion, som bröd, potatis, ris, pasta och baljväxter, menar Anette Järvi.

Av de stärkelserika produkterna är baljväxter den grupp som har lägst GI; från 10 till 75. Därefter kommer bland annat kärnbaserat bröd (33-93), kokt pasta (38-70), potatis (80-128). På jumboplats bland de stärkelserika produkterna på GI-listan kommer flingor, som har ett GI på mellan 89 och 132. Men när man talar om GI-listan pratar man egentligen om flera olika listor. Det har gjorts GI-mätningar av livsmedel på flera olika håll, och totalt finns över 700 olika sorters livsmedel rankade.

Men problemen med listorna är många. Många av de rankade livsmedlen finns inte här i Sverige, kallas för helt andra saker, eller är tillverkade på helt andra sätt än här. Till exempel är det inte säkert att ett paket Kelloggs Special K har samma GI i Sverige som i USA. Därför ska värdena ses mer som en vägledning, och man ska inte försöka ge sig på att uppskatta värden på produkter som inte finns uppmätta. Studierna som gjorts är dessutom gjorda på olika sätt. Bland annat har man mätt blodsockersvaret på olika sätt, man har haft olika uträkningstider, olika referensprodukter (vitt bröd eller glykos), och man har räknat kurvans area på olika sätt.

Faktorer som påverkar GI-värdet är de ingående monosackariderna och dess egenskaper, stärkelsens egenskaper och hur livsmedlen är processade och värmebehandlade. Ju mindre partikelstorlek en produkt har, desto högre blir GI-värdet. Det beror på att GI-svaret hänger på hur snabbt magsäckstömningen sker, samt hastigheten på digestionen och absorptionen av kolhydrater i tunntarmen. Men även graden av absorption spelar roll. - Maten måste vara högst 2 millimeter innan den kan lämna tunntarmen, och det är till exempel därför som flytande kolhydrater tas upp lättare.
Även cellstorlek och råvarans mognad påverkar GI-värdet, säger Anette Järvi. Om stärkelsen har en låg grad av gelatinisering blir också GI-värdet lägre. Förhållandet mellan amylos och amylospektin påverkar också, vilket är anledningen till att olika sorters ris kan få väldigt olika GI-värden. Ett klibbigt ris ger till exempel ett högre GI än ett klibbfritt, säger Anette Järvi.

Andra faktorer, som andelen lösliga kostfiber, påverkar också. Men inte så mycket som man kan tro. - Förr hävdade man att en stor andel lösliga kostfiber gav ett lågt GI, men man måste tillsätta väldigt stora mängder för att få någon effekt på GI-värdet, säger Anneli Järvi. Även vilken sockerart som livsmedlet innehåller påverkar GI-värdet, som blir högst av fruktos. Efter fruktosen kommer, i nämnd ordning; laktos, sackaros och glukos. Organiska syror, som till exempel vinäger, har det också pratats mycket om i GI-sammanhang på senare tid. Vid de tester som har gjorts har man kommit fram till att man får en lägre blodsockerstegring om man ätit vinäger till maten. - Men testerna är gjorda med mycket vinäger; omkring två matskedar till lite vitt bröd, och frågan är om inte sådana mängder vinäger förstör mycket av måltidsupplevelsen. Så jag tror ändå inte att det är att rekommendera, säger Anneli Järvi.
- Det har även sagts att fett och proteiner kan minska ett högt GI-värde eftersom det påverkar magsäckens tömning och insulintillförseln. Men för att ta bort effekten av ett högt GI krävs det stora mängder fett och protein. För att motverka 50 gram kolhydrater krävs det 30 gram protein eller 50 gram fett, säger hon. Ibland har ett lågt kolhydratvärde fått likhetstecken med ett lågt GI-värde, men så är det inte. Man måste hålla isär begreppen och man får inte tro att GI är lösningen på allt. - Det gäller att se till helheten. Det är inte så att GI är det viktigaste att fokusera på, man måste också se till den totala mängden kolhydrater och inte bara stirra sig blind på GI-värdena, säger Anette Järvi.

Vilka är de näringsmässiga konsekvenserna av att välja en kost med högt respektive lågt GI?

Åsa Brugård-Konde, nutritionist, Livsmedelsverket.

”Fett är inte farligt”, ”ät choklad men inte morötter”, och så vidare. Den senaste tiden har det skrivits en hel del om GI, och mycket av det som stått i tidningarna har verkat minst sagt konstigt. Bland annat har det stått att det värsta man kan äta är kålrötter, och potatis är nästan lika hemskt. Choklad och jordnötter däremot, det är förträffligt.

- Jag låtsades vara konsument och följde GI-listorna för att se vad som händer med näringsintaget om man äter som tidningarna föreslår, säger Åsa Brugård-Konde. För att ha något att jämföra med visar hon hur en ”normal bantardag” (utan GI-tänkande) kan se ut. Dagen inleds med lättyoghurt, äpple och ”All Bran-flingor”. Lunchen består av köttbullar, makaroner och sallad, mellanmålet av två skivor grovt bröd med kalkon och tomat, och middagen av kycklingsallad med tagliatelle, tsatsiki och sallad.

För att komma upp i samma kaloriantal som en normal dagsmeny (2 000) kan man lägga till en näve cashewnötter på kvällen, och två skivor bröd med ost och paprika på förmiddagen. Enligt de svenska näringsrekommendationerna bör 10-15 procent av energin komma från protein, inte mer än 55-60 från kolhydrater och max 30 procent från fett. I SNR rekommenderas ett dagligt intag av kostfiber på 25-35 gram.

- Vad man kunde se var att en låg andel av energiprocenten kom från fett med den strikta bantarkosten, 16 procent jämfört med 27 procent som blev procentantalet efter att nötterna och det extra mellanmålet kom till. Proteininnehållet och andelen energi som kom från tillsatt socker höll sig på en bra nivå med bantarkosten. - Det är alltid svårt att komma upp i rätt näringsintag när man äter lågenergikost, men det enda som inte klarade sig var vitamin D, och det beror på främst på att det inte fanns något margarin med i kosten, säger hon.

Väljer man i stället att äta en strikt GI-meny, baserad på de GI-listor som publicerats i kvällstidningarna, blir näringsintaget lite annorlunda. Frukosten består då i stället av chokladdryck och en stor muffin, lunchen av ravioli, sallad och chokladpudding, mellanmålet av en 100 grams chokladkaka, middagen av panpizza, och kvällstugget av cashewnötter. - Vad händer då med näringsintaget? Jo, proteinet blir plötsligt exemplariskt lågt. Men fettandelen blir alldeles för hög, 47 energiprocent, och består dessutom till stor del av mättade fetter. C- och D-vitaminintaget blir dåligt, men kaliumintaget håller sig på en okej nivå, däremot blir kostfiberinnehållet under all kritik, säger Åsa Brugård-Konde.

En dag med ett högt GI-intag skulle kunna se ut så här; en frukost bestående av havregrynsgröt, lättmjölk, socker, knäckebröd, skinka, paprika, melon och lättmargarin, en lunch bestående av köttbullar, potatismos och kokta morötter, samt baguette med margarin, ost, och tomat till mellanmål och en middag med stekt lax, bakad potatis, tsatsiki och sallad. Till kvällsmål mellanfil, cornflakes, russin och banan.

Under en sådan dag får man 20 procent av energin från protein, 26 procent från fett, 52 procent från kolhydrater och 7 procent från tillsatt socker. C- och D-vitaminintaget blir högt, kaliumintaget högt, och även järn- och kostfiberintaget blir bra. - Två av de saker som man ska undvika enligt tidningarna är potatis och bröd, men vi får en stor del av vårt dagliga intag av vitamin B6, kalium, järn och C-vitamin just från de två produkterna. Om man tar bort dem måste man ersätta dem med något annat, säger Åsa Brugård-Konde, som menar att dagsmenyer med lågt GI kan vara bra, men de kan också vara urusla. Hur är det då, ska man äta enligt GI eller ska man rentutav varna för det?

- Alla mår bra av att äta fiber och grönt och se upp med fett och socker. Om GI-metoden hjälper till med det så är det bra. Det kanske är roligare att äta enligt GI-metoden än att försöka sluta att äta fett och socker av egen kraft, och det är dumt att ta ifrån folk deras hjälpmedel.

Att äta enligt GI-metoden. Vad blir det för mat?

Det som oftast blir tokigt när man pratar om GI är tolkningen av värdena. 50 gram tillgängliga kolhydrater kan innebära väldigt olika mängder livsmedel, men exakt hur mycket är svårt att gissa sig till.
GI är ett ganska komplicerat och förvillande begrepp, och GI-listornas otillförlitlighet illustrerar Agneta Andersson med ”den snabba moroten som blev långsam”. - I de tidigaste GI-mätningarna fick morötter ett GI på 131. Men i den senaste mätningen hamnade den på 46! Det visar på att man behöver göra många olika oberoende mätningar innan man kan dra några säkra slutsatser, säger Agneta Andersson. E
Ett annat exempel är vattenmelonen som blivit klassad som ”dålig”. Det är väldigt olyckligt, säger hon och berättar att hon ofta stött på överviktiga patienter som kommit med en Aftonbladet med de nya GI-trenderna under armen. Där har de läst att de ska undvika frukt, och det är ett tydligt exempel på hur fel det kan bli. - Frukt och grönt har generellt sett en låg energitäthet och det är en fördel om man vill gå ner i vikt. Dessutom innehåller det en massa vitaminer och mineraler, säger Agneta Andersson som berättar att de flesta frukter har ett medelhögt GI.

Men samtidigt krävs det att man äter stora mängder frukt för att komma upp i 50 gram tillgängliga kolhydrater. Äpple har till exempel ett GI på 52, men för att få i sig 50 gram tillgängliga kolhydrater krävs det att man äter 405 gram äpple. För banan är de motsvarande siffrorna 74 och 230, medan 310 gram druvor har ett GI på 66, och 490 gram apelsin ett GI på 60. Bönor och baljväxter är en grupp som generellt sett har ett lågt GI, även om det är en viss variation inom gruppen. Röda linser har till exempel ett GI på 36 (320 gram), Kidneybönor 39 (345 gram) och vita bönor i tomatsås 69 (435 gram).

Tillredning och värmebehandling kan påverka GI-värdet negativt, men det som är bra med bönor är att det krävs att man mixar dem innan man lagar till dem om man ska lyckas förstöra det låga GI-värdet. - Bönor är väldigt fiberrika, vilket i och för sig inte behöver betyda ett lågt GI även om det är så i det här fallet, säger Agneta Andersson. Brödgruppen innehåller också skillnader i GI, men en riktlinje är att ju större andel hela frön och korn som brödet innehåller, desto lägre är GI-värdet. Vitt bröd har ett GI på 101 (50 gram tillgängliga kolhydrater motsvaras av tre-fyra skivor bröd), medan 1,5 skivor pumpernickelbröd har ett GI på 71.

Gryn och flingor har generellt sett ett högt GI, havregryn har till exempel ett värde på 78 (80 gram) medan cornflakes har ett GI på 116 (64 gram). - Det är lätt att tro att sötade cornflakes som ”Frosties” har ett högre GI, men här ger inte sackarosen det utslag man kan tro. Det har med tillverkningsprocessen att göra, och det är sådant som man som konsument inte kan ha en aning om. 50 gram tillgängliga kolhydrater i Frosties (som till 39 procent består av socker) motsvarar ungefär två portioner och har ett GI-värde på 79. Två portioner gröt (550 gram) har ett GI på 83.

Bland de livsmedel som lyfts fram som ”bra GI-mat” hittar man jordnötter, som har ett värde på 21. Men för att komma upp i 50 gram tillgängliga kolhydrater krävs det att man sätter i sig så mycket som 490 gram jordnötter (cirka 8 deciliter), vilket innebär 3 000 kalorier och 245 gram fett. Ingen smalmat med andra ord. Popcorn (510 gram) har ett GI på 103, men bara en tiondel så många kalorier (350), medan 110 gram chips har ett GI på 77 och innehåller 520 kalorier. - Det är inte ett bra sätt att påverka sitt GI genom att äta jordnötter, men det är däremot ett bra sätt att få i sig mycket energi, säger Agneta Andersson.
Choklad är ett annat livsmedel som fått en ”bra-stämpel” i kvällspressen. 92 gram choklad har ett GI på 61, men det innehåller samtidigt 500 kalorier. Chokladen och jordnötterna är några exempel på de missförstånd och missvisande rekommendationer som funnits, och eftersom GI är så krångligt att översätta i praktiken kan det vara bättre att prata om GL, som i stället mäter GI-värdet per portion. (GL står för glykemic load, eller glykemisk belastning. GL= GI x mängden kolhydrater i livsmedlet (g) / 100.)
- Ett högt GI betyder inte alla gånger ett högt GL, och när man tolkar olika livsmedels värden måste man ta hänsyn till hur stora portioner man äter. Dessutom måste man ta hänsyn till övrigt näringsinnehåll, påpekar Agneta Andersson. Morötter, som har ett högt GI, har till exempel ett väldigt lågt GL-värde (4). Vattenmelon, som det också varnats för, har ett GL-värde på 6.

En grupp där det är betydligt vettigare att prata om GL än GI är pasta och potatisgruppen. Kokt potatis har ett genomsnittligt GI på 93, pommes frites 167, medan potatismos har ett GI mellan 105 och 122. Pasta har ett lägre GI än kokt potatis; omkring 67. Men översätter man GI-värdena till GL-värden blir bilden annorlunda. En normal portion pasta är omkring 180 gram och får ett GL-värde på 32. En normal potatisportion är mindre, 150 gram, och får därför ett lägre GL-värde; 26.

- Det är lättare att äta mycket pasta än mycket potatis. Potatis har skattats väldigt högt när man mätt mättnadskänslan efter måltider. Det är viktigt att ha med i resonemanget eftersom mättnadskänslan påverkar energibalansen och hur mycket man äter. - Inom samma livsmedelsgrupp kan det vara lönt att prata om GI, men annars är det bättre att ta hänsyn till portioner och GL. För vad det handlar om i slutändan är vad man sätter i sig totalt under en måltid, och en måltid bestående av till exempel pasta och majs får samma sluteffekt som en måltid bestående av potatis och bönor. Snabbt plus långsamt blir medel, säger Agneta Andersson som ger följande tips till den som vill äta mat med lågt GI: - Väljer man att äta ris med lågt GI, bröd med mycket hela kärnor och en böngryta med hela bönor, i stället för en måltid med klibbigt ris, bröd med finmalet mjöl och en gryta av mixade bönor så får man ett betydligt lägre GI-värde i måltiden. Men om man överhuvudtaget ska bry sig om att kolla på GI-värden måste man fundera över varför man gör det, och om det passar en själv. Att äta mat med låga värden är bra för diabetiker, men inte så bra för idrottsmän till exempel. - En diabetespatient som inte rör på sig särskilt mycket och som har behov av en bättre metabol reglering, mår bättre av att använda sig av GI. Men en elitidrottsman som tränar flera gånger om dagen har i stället som största bekymmer att hinna fylla på glykogennivåerna mellan träningarna. Där är i stället återhämtningen huvudintresse, och det finns studier som visar att ett högt GI är en fördel i det fallet.

Vetenskaplig dokumentation om GI och dess betydelse för hälsan
Bengt Vessby, Professor Klinisk näringsforskning, Uppsala universitet.
Vilka som kan ha nytta av att välja mat med lågt GI råder det delvis delade meningar om. Generellt sett så rekommenderas kost med lågt GI_värde för dem som har diabetes och hyperlipidemi. Vissa forskare hävdar att det kan hjälpa vid fetma och övervikt, men även i förebyggande syfte mot övervikt, diabetes och hjärt_ kärlsjukdomar.

- Det är egentligen bara de som inte kan svara på glykossekretion på ett normalt sätt som har problem med högt blodsocker, och det är också de som kan ha praktisk nytta av GI. Men de personer som inte har problem med den metabola kontrollen håller sina blodsockernivåer inom en rimlig nivå utan att de behöver bekymra sig så mycket om GI, säger Bengt Vessby. Ännu har det inte forskats särskilt mycket kring GI, men man vet att höga blodsockervärden efter måltid ger en ökad risk för komplikationer vid diabetes.
Och har man ätit mat med ett lågt GI-värde får man en lägre fettnivåstegring senare under dagen, som i sin tur kan innebära en minskad risk för hjärt- kärlsjukdomar. Den samlade bilden av effekterna av GI och GL är blandad, men den bästa dokumentationen om GI finns kring diabetes och GI. - Det förefaller som att ett högt GL ökar risken för diabetes. Det är ingen kraftigt ökad risk och det ska ställas i relation till annat, men om man kan välja mat med ett lågt GI är det bra om man gör det. Betydelsen är inte negligerbar, men det är inte den viktigaste faktorn, säger Bengt Vessby.

En stor del av de få studier som är gjorda kring GIs effekter är gjorda vid Harvarduniversitetet i USA (bl a Salomon et al 1997). När forskarna vid Harvard följde en grupp sjuksköterskor under ett antal år kunde de se att ett högt GI betydde högre risk att utveckla diabetes typ 2. Men risken var ännu högre om man åt mat med ett lågt fiberinnehåll. De som åt mat med ett högt fiberinnehåll och lågt GI klarade sig bäst. - Man kunde också se ett samband mellan högt BMI och diabetes, särskilt hos de som var metabolt störda.
När man delade in ovan nämnda sjuksköterskor efter deras BMI kunde man se att när vikten ökade ökade också risken att drabbas av kranskärlssjukdom, och för de överviktiga ökade risken ytterligare när GL-värdet i maten ökade. För de som är smala verkar inte GL-värdet ha någon större betydelse, det är först när man går upp i vikt som problemen börjar, säger Bengt Vessby. Det finns liknande studier gjorda på män men där är resultaten inte lika tydliga, även om de pekar i samma riktning.

Bengt Vessby berättar att en egen sjuveckorsstudie (publ 1999 Diabetes Care) visade att GI spelade roll för den metabola kontrollen hos patienter med diabetes typ 2. De som fick mat med ett lågt GI (omkring 56,8) hade lägre blodsocker och lägre insulinnivåer under dygnet, jämfört med den grupp patienter som fick mat med ett högt GI (87,2). Dessutom skiljde sig kolesterolnivåerna mellan de båda grupperna med 8,3 procent i genomsnitt.

I DNSGs (Diabetes and nutrition studies group) kostrekommendationer för diabetiker står det att en stor del (av kosten) bör vara naturligt fiberrik med lågt GI, och att användningen av sackaros bör begränsas. I FAOs reommendationer från 1998 står det att fetma och inaktivitet har påverkan vid utvecklingen av diabetes typ 2. Fiberinnehållet i maten har en trolig påverkan, medan andelen mättade fetter har en möjlig betydelse.

Ett lågt GI är bra för personer med fetma och höga blodfetter, men även för friska personer i förebyggande syfte. _ Sammanfattningsvis kan man säga att GI sannolikt har betydelse vid diabetes, och det är troligt att det har betydelse vid metabolt syndrom och övervikt. Men det är oklart vad det har för effekt hos friska. Det är svårt att skilja på effekten av ett lågt GI-värde och effekten av mat med fiber och fullkorn, eftersom det ofta är samma typ av livsmedel. Dessutom är de flesta av de studier som gjorts gjorda på Harvard av samma forskargrupp, och därför behövs det fler, längre, och kontrollerande studier, säger Bengt Vessby.
- Det är viktigare att diskutera kolhydratrika livsmedel i stort än GI-värden, och en generell rekommendation är att undvika socker och läsk i större mängder. Det har en större betydelse för fler personer än vad GI har, och det är viktigare att rikta in sig på vad läsken har för påverkan på oss än om vi ska välja potatis eller pasta till middag.

Avslutande diskussion
Om vi äter utifrån GI, äter vi då hälsosamt och undviker övervikt? - Man vet egentligen inte vad GI har för betydelse för vikten. Men det har gjorts en del studier på området, bland annat ett tioveckorsförsök i Köpenhamn. Där kunde man se att den grupp av överviktiga som fick en kost med lågt GI gick ner en del i vikt, men det var ingen större skillnad mellan grupperna.

Däremot såg man en skillnad i kolesterolvärden mellan dem och de som åt mat med högt GI, säger Nils-George Asp, professor i Industriell näringslära vid SNF i Lund. - Däremot vet man med säkerhet att energiintaget har betydelse för vikten, och därför är det tråkigt att till exempel potatis har blivit en ”bad guy” i de här sammanhangen. För även om potatis har ett högt GI-värde så är det kalorifattigt, säger Nils-George Asp, som menar att GI ofta är ett förvillande begrepp.

Det är inte alltid så lätt att tolka de listor som finns, och det har blivit en del missförstånd och sammanblandningar. Bland annat med ett annat hett ämne i ”viktdebatten”; socker. Ofta går resonemangen kring socker och GI ihop på ett motsägelsefullt sätt. - Socker har faktiskt inte ett särskilt högt GI-värde, det har till exempel ett lägre värde än vad vitt bröd har. Däremot är det klart att man kan få i sig en stor mängd socker på kort tid, genom läsk till exempel, som följs av ett högt blodsocker, säger Nils-George Asp.

SNF (Swedish Nutrition Foundation) förmedlar ”forskningsresultat inom näringsläran för praktisk tillämpning inom produktutveckling och marknadsföring”, och Nils-George Asp berättar att det är noga reglerat vad man får påstå kring kost och hälsa. Man skiljer på ”näringsfysiologiska påståenden”, som kopplas till allmänt vedertagna påståenden kring näringsfysiologi, och ”produktspecifika påståenden”. - Tvåstegspåståenden som att fibrer är bra mot förstoppning är i allmänhet tillåtna. Ett nytt sådant är att fullkorn förebygger hjärt- kärlsjukdomar. Men det finns inget liknande påstående kring GI, berättar Nils-George Asp. Det är i stället i gruppen av produktspecifika påståenden som det skulle kunna bli aktuellt att ta upp GI och dess effekter. - Men för att man ska få marknadsföra en produkt med ett sådant påstående ska effekterna vara väl dokumenterade på människor. Och om man skulle GI-märka livsmedel så är det bara de som åtminstone innehåller 15-20 gram kolhydrater per portion som överhuvudtaget skulle vara intressanta att märka, som till exempel pasta, bröd, flingor och så vidare.

Och man bör bara jämföra produkter inom samma livsmedelsgrupp, påpekar Nils-George Asp som berättar att det pågår projekt att standardisera GI-värden, både här i Sverige och i EU. En av frågorna från publiken under diskussionen var; är det så att ett högt GI-värde ger en dipp i blodsocker som gör att man snabbt blir hungrig igen, som i sin tur leder till att man går upp i vikt? - Det finns en dålig kunskap kring vad vi blir mätta av och inte. Det finns vissa studier som visar att man blir mer mätt av mat med ett lågt GI, men om det är relaterat till blodsockerdippen är svårt att säga. Generellt är det så att socker ger en snabb blodsockerstegring men en dålig mättnadskänsla i förhållande till den energi det har. Viktreglering är både en mättnadsproblematik och en energiproblematik, svarade Bengt Vessby.

Funderingar
Sammanfattningsvis kan man säga att de riktigt ”raka rören” lyste med sin frånvaro under GI-dagen i Uppsala. Vad man fick lära sig var att man varken kan säga bu eller bä om det mesta kring GI och dess effekter. Och det man faktiskt kan säga ska man helst ta med en nypa salt.
Detta illustrerades ganska väl med den sista frågan till panelen, som också var seminariets titel; visar GI vägen till bra mat? Nils-George Asp: Bra mat är det som finns i de svenska näringsrekommendationerna. Att äta mat med lågt GI kan vara en fördel i vissa sammanhang, men man behöver dokumentera effekterna bättre. Bengt Vessby: Nja. Annica Sohlström (SLV): Det vet vi inte idag.

Hanna Malmodin Frilansjournalist
hannamalmodin@hotmail.com