Pressmöte kring
fetma och diabetes
Den 14 juni ordnades ett pressmöte kring fetma och diabetes på
Läkaresällskapet i Stockholm. En av de som talade på mötet
var Claes-Göran Östenson, professor vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Han presenterade bland annat nya siffror från 10-årsuppföljningen
av Stockholms diabetespreventiva program (SDPP).
Baslinjestudien genomfördes mellan år 1992 och 1998. 3 129
män och 4821 kvinnor i åldrarna 35 till 55 ingick i studien.
Ingen av dem hade känd diabetes när studien började. Hälften
av dem hade diabetes i släkten, och när man sedan gjorde glykostoleranstest
på dem visade det sig att 450 stycken hade diabetes eller prediabetes.
Man kontrollerade även bland annat blodtryck, längd och vikt,
och ställde frågor kring deras livsstil.
- De som inte visste om att de var sjuka levde också relativt opåverkade
av sin sjukdom. Det vi ville se var om det fanns något i deras livsstil
som kunde bidra till att de senare utvecklade diabetes, förklarar
han. Vad man också kunde se var att det fanns en större diabetsprevalens
hos män än hos kvinnor. Bland kvinnorna motsvarade de med (tidigare
oupptäckt) diabetes 1,3 procent. Bland män var de 2,1 procent.
- Men även förstadierna till diabetes förekom mer frekvent
hos män. Totalt var det nästan dubbelt så stor sjuklighet
hos männen, berättar han.
Glykosintolerans hos en av tio
Omkring 9,5 procent av männen hade diabetes eller annan form av glykosintolerans.
Bland kvinnorna var det 5,6 procent. När man tittade på ärftliga
faktorer visade det sig att ju högre BMI personerna hade, desto högre
var risken för diabetes i släkten. Det gällde både
män och kvinnor. Bland männen som hade ett BMI på 30 eller
mer hade över 60 procent diabetes i släkten.
Bland de normalviktiga kunde man däremot inte se någon skillnad
mellan de som saknade ärftlighet och de som inte gjorde det. - Ärftlighet
för diabetes ökar risken att få sjukdomen 13 gånger.
Är man både överviktig, med BMI över 25, och har
diabetes i släkten ökar risken med ungefär 25 gånger,
vilket är en väldigt hög siffra, säger han. Ärftlighet
för diabetes verkade inte påverka kvinnor lika mycket som män.
Däremot spelade övervikt en lika stor roll hos båda könen.
- Jag vill slå ett slag för att det är enkelt och billigt
att hitta personer med risk för diabetes, det vill säga de som
har övervikt eller ärftlig risk för diabetes, säger
han och berättar att den man som har ett midjemått på
102 cm har en 17 gånger högre risk att få diabetes, jämfört
med om midjemåttet varit 94 cm.
- Det är otroliga siffror. Särskilt om man jämför
med den ökade risk som rökning för med sig när det
gäller exempelvis hjärtinfarkt. Om man röker 20 cigaretter
om dagen i tio år ökar risken två-tre gånger, och
det tycker vi är mycket, säger Claes-Göran Östenson
som påpekar att det är hjärt- och kärlkomplikationerna
som gör diabetes extra farligt.
- Hälften av alla diabetiker har redan komplikationer när de
får diagnos. Femton procent har redan ögonpåverkan, och
många har nervpåverkan. Men det kanske mest allvarliga är
att många redan har hjärt- och kärlpåverkan. Det
har visat sig att ungefär två tredjedelar av alla som kommer
in akut för hjärtinfarkt har diabetes eller nedsatt glykosintolerans,
och de läkare som är mest aktiva när det gäller att
förebygga diabetes just nu är faktiskt kardiologerna, säger
han.
Nya siffror från uppföljning av männen
Nyligen har det gjorts en uppföljning av männen i studien (n=2
392). - För tio år sedan var det omkring sex-sju procent som
hade förstadiet till diabetes. Idag är det 20 procent. Åtta
procent har utvecklat diabetes under perioden. Men samtidigt har alla
blivit tio år äldre, vilket är viktigt att komma ihåg.
Åldrandet i sig kan påverka diabetesrisken, påpekar
han. Ser man bara till dem som hade förstadiet till diabetes (IFG,
förhöjt fasteglukos, eller IGT, nedsatt glukostolerans) för
tio år sedan visar det sig att 40 procent har utvecklat diabetes.
Bland dem som hade både IFG och IGT har 90 procent utvecklat diabetes.
- Jämför man istället de personer som var mellan 46-55
år för tio år sedan och det som är det idag så
har andelen med nyupptäckt diabetes ökat; från 2,8 procent
i baslinjestudien till 4,2 procent i uppföljningsstudien. - Idag
är nästan tre av fyra män i den åldersgruppen överviktiga,
en av fem är fet. Jag tycker att det är skrämmande siffror,
även om de naturligtvis inte går att jämföra med
de amerikanska.
I baslinjestudien hade 63 procent av männen som var 46-55 år
ett BMI på 25 eller högre, 13 procent hade BMI 30 eller mer.
I uppföljningsstudien hade 71 procent ett BMI på 25 eller över,
20 procent över 30.
Undersökning kring allmänläkares attityder till fetma
Undersökningsföretaget Regi Research & Strategi har gjort
en undersökning kring allmänläkares attityder kring fetma
och övervikt. Undersökningen genomfördes bland allmänläkare
i hela landet under mars och april. 115 stycken läkare svarade på
frågor via telefon eller utskickade enkäter kring patienter
med BMI över 30, berättar Cecilia Ledberg från Regi Research
& Strategi. Av svaren kan man bland annat utläsa att läkarna
uppskattar att omkring 35 procent av deras feta patienter får någon
slags fetmabehandling.
- Det kan handla om kost- och motionsråd, läkemedel, kirurgi
eller terapi. Men det är alltså en väldigt stor andel
av fetmapatienterna som inte får någon behandling alls, säger
hon. 46 procent av läkarna uppger att upp till en femtedel av deras
fetmapatienter får behandling. Nio procent svarar att 81-100 procent
av patienterna får det. - Många behandlar väldigt få
patienter. Istället är det en liten grupp som behandlar den
större delen patienterna, kommenterar Cecilia Ledberg. På frågan
om man tycker att det är känsligt att ta upp övervikt med
sina patienter svarar 22 procent att de tycker att det är något
eller mycket känsligt. 65 tycker inte att det är känsligt
alls. - En av fem tycker alltså att det är känsligt. Och
när det samtidigt finns så många patienter som går
obehandlade är det ganska illa. Det skulle inte behöva vara
någon som tycker det är känsligt att prata om vikt, menar
hon. Siffrorna kan tolkas på flera sätt, tycker Claes-Göran
Östenson; beroende på i vilket sammanhang man möter patienten
är det olika känsligt att ta upp viktfrågan. - Om patienten
söker för högt blodtryck eller ledvärk, som är
indirekt relaterat till fetman är det naturligtvis lättare än
om patienten kommer för att få hjälp med en vårta
på näsan, säger han.
Claes-Göran Östenson, Lotta Holm och Cecilia Ledberg |
Attityder påverkar behandling
Tittar man på hur stor andel av patienterna som behandlas av de
olika svarsgrupperna, så ser man att de som tycker att det är
känsligt också behandlar patienterna i något lägre
utsträckning: De som inte tycker att det är känsligt behandlar
38 procent av sina feta patienter i genomsnitt, medan de som tycker att
det är det behandlar 25 procent.
Intervjuarna har också ställt frågor kring den patient
som läkarna behandlade senast för fetma. 78 procent av läkarna
svarar att de ställde diagnos med hjälp av BMI och/eller vägning
och mätning, 11 procent genom ögonmått. 14 procent av
de feta patienterna sökte själva hjälp för fetma.
De feta patienterna behandlas i genomsnitt för 1,6 sjukdomar. De
vanligaste är högt blodtryck och diabetes.
- Det allra bästa är naturligtvis om man går in med behandling
redan innan fetman har lett fram till några andra sjukdomar, säger
hon. - I Stockholm har vi en strategi som går ut på att koppla
in vårdcentralerna i kampen mot övervikten och att, i den mån
det är möjligt, väga och mäta patienter så fort
de sätter sin fot på vårdcentralen, berättar Claes-Göran
Östenson, som tycker att svarsresultaten speglar intresset och förmågan
hos kollegorna på vårdcentralerna. - Genom att ta upp problemet
gör man det synligt, och det kan i sin tur motivera till åtgärder,
säger han. - Vi har i det projekt som jag jobbat med använt
oss av hälsoremisser, som är en lite mer avancerad variant än
fysisk aktivitet på recept. Hälsoremisserna har funnits på
prov i två kommuner. Tanken är att läkare och sköterskor
på vårdcentraler ska ta upp viktproblemen och ge förslag
på åtgärder.
Två av tre har fått en ny syn på sin hälsa
- Vi har också märkt att det kan upplevas som lite känsligt
ibland. Men vi har gjort en utvärdering efter ett års försöksverksamhet
och sett att två tredjedelar av de patienter som har fått
remisserna uppfattar det positivt.
Två tredjedelar har också sagt att de har fått en ny
syn på sin hälsa, och 45 procent har använt remissen till
att söka sig vidare till det motionsställe och organisation
som de fått namn och telefonnummer till, säger han och berättar
att ett dussintal aktiviteter har varit knutna till projektet, bland annat
aktiviteter inom Korpen och Friskis & Svettis.
- 45 procent kan man tycka inte låter så imponerande, men
det är ändå rätt många som har försökt
att påverka sin situation till det bättre. Det är både
patienter som har problem med vikten, men även bland annat blodfettsrubbningar
och högt blodtryck, som fått hjälp av remisserna. Det
här är ett sätt för allmänläkarna att få
ett instrument att gå vidare.
Ett annat redskap som används i landet är ju motion på
recept, men då lämnar man det mer öppet för patienten
själv att bestämma hur han eller hon ska använda budskapet,
säger han. - Allmänläkarna är den grupp som träffar
mest människor. När det gått så långt att
de kommer till oss som jobbar på sjukhus har de ofta ganska avancerade
rubbningar. De kommer till oss för att primärvården sviktar
och inte klarar av att behandla dem, så det är viktigt att
ge rätt redskap till primärvården. Det tycker jag att
även den här undersökningen visar, säger Claes-Göran
Östenson, som är kritisk till hur de handlingsplaner och policys
som finns följs och utvärderas. - Det finns både nationella
och regionala handlingsplaner, bland annat här i Stockholm. Men det
är ingen som försöker hålla uppsikt över var
patienterna befinner sig i vårdkedjan. Det finns ingen som binder
ihop primärvården och sjukhusvården på ett bra
sätt, som man hade intention att göra när debatten startades.
Det tycker jag är skandal, säger han.
HM
NyhetsINFO 2005 06 21
www red DiabetologNytt
Kontinuerlig mätning av vävnadsglukos
- DISKUSSION INFÖR NYA
NATIONELLA RIKTLINJER FÖR KONTINUERLIG GLUKOSMÄTNING
Minisymposium för medlemmar i Svensk Förening för Diabetologi
(SFD) i Stockholm den 30/11 2005 i samband med riksstämman, arrangerat
av SFD.
19.00-19.30 Buffé
Moderator: Per-Eric Lins
19.30-19.35 Välkomna (Per-Eric Lins)
19.35-19.50 Kontinuerlig mätning av vävnadsglukos, möjligheter
och begränsningar
(Per-Eric Lins)
19.50-20.05 Förslag till riktlinjer för användning
av kontinuerlig glukosmonitorering hos barn och ungdomar (Gun Forsander)
20.05-20.20 Förslag till riktlinjer för användning
av kontinuerlig glukosmonitorering hos vuxna (Eva Toft)
20.20-20.40 Kontinuerlig glukosmonitorering med direkt-avläsning
av glukoskontrollen och larm-funktioner för hyper- och hypoglykemi:
ett nytt kraftfullt verktyg i diabetesbehandlingen? (Jan Bolinder)
20.40-21.00 Diskussion (Lins, Forsander, Toft, Bolinder)
Medverkande: Jan Bolinder, Professor, Karolinska Universitetssjukhuset
Huddinge, Gun Forsander, Överläkare, sektionsansvarig
Diabetesmottagningen, Drottning Silvias Barnsjukhus Göteborg,
Per-Eric Lins, Professor, Karolinska Institutet Danderyds sjukhus,
Eva Toft, Docent, Ersta Sjukhus och sekr. i SFD
Plats: Matkalaset, Klarabergsviadukten 63. Tag Pendeltåg
till Centralen, uppgång Klarabergsviadukten från perrongen
Bindande anmälan senast 9 november 2005 till DiabetologNytts
Fax: 031 27 00 87
(Observera att plats endast kan beredas medlemmar i SFD)
NyhetsINFO 2005 09 22 www red DiabetologNytt
|
|Upp|
|