Medlemstidning för Svensk Förening för Diabetologi
Gå tillbaka

Pressmöte kring
fetma och diabetes

Den 14 juni ordnades ett pressmöte kring fetma och diabetes på Läkaresällskapet i Stockholm. En av de som talade på mötet var Claes-Göran Östenson, professor vid Karolinska Universitetssjukhuset. Han presenterade bland annat nya siffror från 10-årsuppföljningen av Stockholms diabetespreventiva program (SDPP).
Baslinjestudien genomfördes mellan år 1992 och 1998. 3 129 män och 4821 kvinnor i åldrarna 35 till 55 ingick i studien. Ingen av dem hade känd diabetes när studien började. Hälften av dem hade diabetes i släkten, och när man sedan gjorde glykostoleranstest på dem visade det sig att 450 stycken hade diabetes eller prediabetes. Man kontrollerade även bland annat blodtryck, längd och vikt, och ställde frågor kring deras livsstil.
- De som inte visste om att de var sjuka levde också relativt opåverkade av sin sjukdom. Det vi ville se var om det fanns något i deras livsstil som kunde bidra till att de senare utvecklade diabetes, förklarar han. Vad man också kunde se var att det fanns en större diabetsprevalens hos män än hos kvinnor. Bland kvinnorna motsvarade de med (tidigare oupptäckt) diabetes 1,3 procent. Bland män var de 2,1 procent. - Men även förstadierna till diabetes förekom mer frekvent hos män. Totalt var det nästan dubbelt så stor sjuklighet hos männen, berättar han.

Glykosintolerans hos en av tio
Omkring 9,5 procent av männen hade diabetes eller annan form av glykosintolerans. Bland kvinnorna var det 5,6 procent. När man tittade på ärftliga faktorer visade det sig att ju högre BMI personerna hade, desto högre var risken för diabetes i släkten. Det gällde både män och kvinnor. Bland männen som hade ett BMI på 30 eller mer hade över 60 procent diabetes i släkten.
Bland de normalviktiga kunde man däremot inte se någon skillnad mellan de som saknade ärftlighet och de som inte gjorde det. - Ärftlighet för diabetes ökar risken att få sjukdomen 13 gånger. Är man både överviktig, med BMI över 25, och har diabetes i släkten ökar risken med ungefär 25 gånger, vilket är en väldigt hög siffra, säger han. Ärftlighet för diabetes verkade inte påverka kvinnor lika mycket som män.
Däremot spelade övervikt en lika stor roll hos båda könen. - Jag vill slå ett slag för att det är enkelt och billigt att hitta personer med risk för diabetes, det vill säga de som har övervikt eller ärftlig risk för diabetes, säger han och berättar att den man som har ett midjemått på 102 cm har en 17 gånger högre risk att få diabetes, jämfört med om midjemåttet varit 94 cm.
- Det är otroliga siffror. Särskilt om man jämför med den ökade risk som rökning för med sig när det gäller exempelvis hjärtinfarkt. Om man röker 20 cigaretter om dagen i tio år ökar risken två-tre gånger, och det tycker vi är mycket, säger Claes-Göran Östenson som påpekar att det är hjärt- och kärlkomplikationerna som gör diabetes extra farligt.
- Hälften av alla diabetiker har redan komplikationer när de får diagnos. Femton procent har redan ögonpåverkan, och många har nervpåverkan. Men det kanske mest allvarliga är att många redan har hjärt- och kärlpåverkan. Det har visat sig att ungefär två tredjedelar av alla som kommer in akut för hjärtinfarkt har diabetes eller nedsatt glykosintolerans, och de läkare som är mest aktiva när det gäller att förebygga diabetes just nu är faktiskt kardiologerna, säger han.

Nya siffror från uppföljning av männen
Nyligen har det gjorts en uppföljning av männen i studien (n=2 392). - För tio år sedan var det omkring sex-sju procent som hade förstadiet till diabetes. Idag är det 20 procent. Åtta procent har utvecklat diabetes under perioden. Men samtidigt har alla blivit tio år äldre, vilket är viktigt att komma ihåg.
Åldrandet i sig kan påverka diabetesrisken, påpekar han. Ser man bara till dem som hade förstadiet till diabetes (IFG, förhöjt fasteglukos, eller IGT, nedsatt glukostolerans) för tio år sedan visar det sig att 40 procent har utvecklat diabetes. Bland dem som hade både IFG och IGT har 90 procent utvecklat diabetes.
- Jämför man istället de personer som var mellan 46-55 år för tio år sedan och det som är det idag så har andelen med nyupptäckt diabetes ökat; från 2,8 procent i baslinjestudien till 4,2 procent i uppföljningsstudien. - Idag är nästan tre av fyra män i den åldersgruppen överviktiga, en av fem är fet. Jag tycker att det är skrämmande siffror, även om de naturligtvis inte går att jämföra med de amerikanska.
I baslinjestudien hade 63 procent av männen som var 46-55 år ett BMI på 25 eller högre, 13 procent hade BMI 30 eller mer. I uppföljningsstudien hade 71 procent ett BMI på 25 eller över, 20 procent över 30.

Undersökning kring allmänläkares attityder till fetma
Undersökningsföretaget Regi Research & Strategi har gjort en undersökning kring allmänläkares attityder kring fetma och övervikt. Undersökningen genomfördes bland allmänläkare i hela landet under mars och april. 115 stycken läkare svarade på frågor via telefon eller utskickade enkäter kring patienter med BMI över 30, berättar Cecilia Ledberg från Regi Research & Strategi. Av svaren kan man bland annat utläsa att läkarna uppskattar att omkring 35 procent av deras feta patienter får någon slags fetmabehandling.
- Det kan handla om kost- och motionsråd, läkemedel, kirurgi eller terapi. Men det är alltså en väldigt stor andel av fetmapatienterna som inte får någon behandling alls, säger hon. 46 procent av läkarna uppger att upp till en femtedel av deras fetmapatienter får behandling. Nio procent svarar att 81-100 procent av patienterna får det. - Många behandlar väldigt få patienter. Istället är det en liten grupp som behandlar den större delen patienterna, kommenterar Cecilia Ledberg. På frågan om man tycker att det är känsligt att ta upp övervikt med sina patienter svarar 22 procent att de tycker att det är något eller mycket känsligt. 65 tycker inte att det är känsligt alls. - En av fem tycker alltså att det är känsligt. Och när det samtidigt finns så många patienter som går obehandlade är det ganska illa. Det skulle inte behöva vara någon som tycker det är känsligt att prata om vikt, menar hon. Siffrorna kan tolkas på flera sätt, tycker Claes-Göran Östenson; beroende på i vilket sammanhang man möter patienten är det olika känsligt att ta upp viktfrågan. - Om patienten söker för högt blodtryck eller ledvärk, som är indirekt relaterat till fetman är det naturligtvis lättare än om patienten kommer för att få hjälp med en vårta på näsan, säger han.

 


Claes-Göran Östenson, Lotta Holm och Cecilia Ledberg


Attityder påverkar behandling
Tittar man på hur stor andel av patienterna som behandlas av de olika svarsgrupperna, så ser man att de som tycker att det är känsligt också behandlar patienterna i något lägre utsträckning: De som inte tycker att det är känsligt behandlar 38 procent av sina feta patienter i genomsnitt, medan de som tycker att det är det behandlar 25 procent.
Intervjuarna har också ställt frågor kring den patient som läkarna behandlade senast för fetma. 78 procent av läkarna svarar att de ställde diagnos med hjälp av BMI och/eller vägning och mätning, 11 procent genom ögonmått. 14 procent av de feta patienterna sökte själva hjälp för fetma. De feta patienterna behandlas i genomsnitt för 1,6 sjukdomar. De vanligaste är högt blodtryck och diabetes.
- Det allra bästa är naturligtvis om man går in med behandling redan innan fetman har lett fram till några andra sjukdomar, säger hon. - I Stockholm har vi en strategi som går ut på att koppla in vårdcentralerna i kampen mot övervikten och att, i den mån det är möjligt, väga och mäta patienter så fort de sätter sin fot på vårdcentralen, berättar Claes-Göran Östenson, som tycker att svarsresultaten speglar intresset och förmågan hos kollegorna på vårdcentralerna. - Genom att ta upp problemet gör man det synligt, och det kan i sin tur motivera till åtgärder, säger han. - Vi har i det projekt som jag jobbat med använt oss av hälsoremisser, som är en lite mer avancerad variant än fysisk aktivitet på recept. Hälsoremisserna har funnits på prov i två kommuner. Tanken är att läkare och sköterskor på vårdcentraler ska ta upp viktproblemen och ge förslag på åtgärder.

Två av tre har fått en ny syn på sin hälsa
- Vi har också märkt att det kan upplevas som lite känsligt ibland. Men vi har gjort en utvärdering efter ett års försöksverksamhet och sett att två tredjedelar av de patienter som har fått remisserna uppfattar det positivt.
Två tredjedelar har också sagt att de har fått en ny syn på sin hälsa, och 45 procent har använt remissen till att söka sig vidare till det motionsställe och organisation som de fått namn och telefonnummer till, säger han och berättar att ett dussintal aktiviteter har varit knutna till projektet, bland annat aktiviteter inom Korpen och Friskis & Svettis.
- 45 procent kan man tycka inte låter så imponerande, men det är ändå rätt många som har försökt att påverka sin situation till det bättre. Det är både patienter som har problem med vikten, men även bland annat blodfettsrubbningar och högt blodtryck, som fått hjälp av remisserna. Det här är ett sätt för allmänläkarna att få ett instrument att gå vidare.
Ett annat redskap som används i landet är ju motion på recept, men då lämnar man det mer öppet för patienten själv att bestämma hur han eller hon ska använda budskapet, säger han. - Allmänläkarna är den grupp som träffar mest människor. När det gått så långt att de kommer till oss som jobbar på sjukhus har de ofta ganska avancerade rubbningar. De kommer till oss för att primärvården sviktar och inte klarar av att behandla dem, så det är viktigt att ge rätt redskap till primärvården. Det tycker jag att även den här undersökningen visar, säger Claes-Göran Östenson, som är kritisk till hur de handlingsplaner och policys som finns följs och utvärderas. - Det finns både nationella och regionala handlingsplaner, bland annat här i Stockholm. Men det är ingen som försöker hålla uppsikt över var patienterna befinner sig i vårdkedjan. Det finns ingen som binder ihop primärvården och sjukhusvården på ett bra sätt, som man hade intention att göra när debatten startades. Det tycker jag är skandal, säger han.

HM

NyhetsINFO 2005 06 21
www red DiabetologNytt

Kontinuerlig mätning av vävnadsglukos - DISKUSSION INFÖR NYA
NATIONELLA RIKTLINJER FÖR KONTINUERLIG GLUKOSMÄTNING


Minisymposium för medlemmar i Svensk Förening för Diabetologi (SFD) i Stockholm den 30/11 2005 i samband med riksstämman, arrangerat av SFD.

19.00-19.30 Buffé

Moderator: Per-Eric Lins
19.30-19.35 Välkomna (Per-Eric Lins)
19.35-19.50 Kontinuerlig mätning av vävnadsglukos, möjligheter och begränsningar
(Per-Eric Lins)
19.50-20.05 Förslag till riktlinjer för användning av kontinuerlig glukosmonitorering hos barn och ungdomar (Gun Forsander)
20.05-20.20 Förslag till riktlinjer för användning av kontinuerlig glukosmonitorering hos vuxna (Eva Toft)
20.20-20.40 Kontinuerlig glukosmonitorering med direkt-avläsning av glukoskontrollen och larm-funktioner för hyper- och hypoglykemi: ett nytt kraftfullt verktyg i diabetesbehandlingen? (Jan Bolinder)
20.40-21.00 Diskussion (Lins, Forsander, Toft, Bolinder)


Medverkande: Jan Bolinder, Professor, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Gun Forsander, Överläkare, sektionsansvarig Diabetesmottagningen, Drottning Silvias Barnsjukhus Göteborg, Per-Eric Lins, Professor, Karolinska Institutet Danderyds sjukhus, Eva Toft, Docent, Ersta Sjukhus och sekr. i SFD

Plats: Matkalaset, Klarabergsviadukten 63. Tag Pendeltåg till Centralen, uppgång Klarabergsviadukten från perrongen

Bindande anmälan senast 9 november 2005 till DiabetologNytts Fax: 031 27 00 87
(Observera att plats endast kan beredas medlemmar i SFD)

NyhetsINFO 2005 09 22 www red DiabetologNytt


|Upp|


Till Förstasidan - Diabetolognytt.com