Bromsa bildningen av stresshormoner nytt sätt att behandla typ 2-diabetes?
2011-11-03
Stresshormonet kortisol bildas förutom i binjurebarken även i fettväv och i levern, och det i sådana mängder att det kan ha betydelse för andra organ i kroppen. Att hämma denna bildning kan vara en ny väg att behandla typ 2-diabetes, skriver Jonas Andersson i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet 11 november.
Jonas Andersson.
Flera läkemedelsbolag utvecklar för närvarande mediciner som minskar bildningen av kortisol. Aktuella studier vid diabetes visar lovande resultat med förbättrade blodsockervärden, viktnedgång och förbättrade blodfetter som följd.
I samarbete med en forskargrupp i Edinburgh har forskargruppen där Jonas Andersson ingår undersökt tio frivilliga försökspersoner genom att ta blodprov från olika vävnader. För första gången har de kunnat visa att påtagliga mängder kortisol förutom i binjurarna även bildas i underhudsfettet och i levern. Avhandlingen belyser också fettväven som viktig källa till en rad olika proteiner och hormoner som kan utgöra viktiga länkar mellan fetma och hjärt-kärlsjukdom.
Ytterligare studier har försökt svara på frågan varför yngre kvinnor är skyddade mot hjärt-kärlsjukdom, medan äldre kvinnor har lika hög risk som män i samma ålder. En möjlig förklaring kan vara den förändrade fördelning av fett i kroppen som sker då kvinnor passerar klimakteriet. Yngre kvinnors fettväv är framför allt placerad runt lår och höfter, medan äldre kvinnor har sitt fett över buken. Jonas Anderssons studie av 43 kvinnor i olika åldrar och viktklasser visar att kvinnor efter klimakteriet har nedsatt blodflöde i fettväv, vilket kan leda till förhöjda blodfetter, förhöjda blodsockernivåer och därmed en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom hos denna grupp.
Förutom mängden fettväv så verkar även blodflödet påverkas av störningar i det icke viljestyrda (autonoma) nervsystemet och blodkärlsväggens funktion. En ännu inte publicerad studie har jämfört effekten mellan stenålderskost och vanliga kostråd hos 72 överviktiga äldre kvinnor och preliminära resultat visar på intressanta skillnader mellan de olika kostgrupperna. Kostomläggning och motion har varit och kommer att förbli hörnstenar i behandlingen av fetmarelaterade sjukdomar, men ytterligare studier krävs för att kunna rekommendera vilken kostregim som är effektivast, särskilt på lång sikt.
Fredag 11 november försvarar Jonas Andersson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, Umeå universitet sin avhandling med titeln Fettväven, ett aktivt organ. Blodflödesreglering och vävnadsspecifik kortisolmetabolism (Engelsk titel: Adipose tissue as an active organ, blood flow regulation and tissue-specific glucocorticoid metabolism).
Disputationen inleds klockan 9.00 i hörsal Betula, byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Sverker Jern, Sahlgrenska akademin, Göteborg.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-48415
Background: Despite advances in the treatment of atherosclerosis, cardiovascular disease is the leading cause of death worldwide. With the population getting older and more obese, the burden of cardiovascular disease may further increase. Premenopausal women are relatively protected against cardiovascular disease compared to men, but the reasons for this sex difference are partly unknown. Redistribution of body fat from peripheral to central depots may be a contributing factor. Central fat is associated with hyperlipidemia, hyperglycemia, hypertension, and insulin resistance. Two possible mediators of these metabolic disturbances are tissue-specific production of the stress hormone cortisol and adipose tissue blood flow (ATBF). The aim of this thesis was to determine the adipose tissue production of cortisol by the enzyme 11β-hydroxysteroid dehydrogenase type 1 (11β-HSD1) and to investigate the regulation of ATBF.
Materials and Methods: Cortisol release was estimated by labeled cortisol infusions and tissue-specific catheterizations of subcutaneous and visceral adipose tissue (VAT) in men. We investigated ATBF by 133Xe-washout and its relation to autonomic activity, endothelial function, adipose tissue distribution, and adipokines in different groups of women. We further investigated the effect of two diets and of weight loss on ATBF in women.
Results: We demonstrated significant cortisol release from subcutaneous adipose tissue in humans. Splanchnic cortisol release was accounted for entirely by the liver. Cortisol release from VAT (to the portal vein) was not detected. ATBF decreased according to increasing weight and postmenopausal status, and the level of blood flow was associated with nitric oxide (NO) activity and autonomic activity. ATBF was also highly associated with leptin levels and both subcutaneous adipose tissue and VAT areas. After 6 months of diet and weight reduction, a significant difference in ATBF was observed between diet groups.
Conclusions: Our data for the first time demonstrate the contributions of cortisol generated from subcutaneous adipose tissue, visceral tissues, and liver by 11β-HSD1. ATBF is linked to autonomic activity, NO activity, and the amount of adipose tissue (independent of fat depot). Postmenopausal overweight women exhibited a loss of ATBF flexibility, which may contribute to the metabolic dysfunction seen in this group. Weight loss in a diet program could not increase the ATBF, although there were ATBF differences between diet groups. The results will increase understanding of adipose tissue biology and contribute to the development of treatment strategies targeting obesity and obesity-related disorders.
Söderberg, Stefan, docent (Umeå University, Faculty of Medicine, Department of Public Health and Clinical Medicine, Medicine)
