Redaktören har ordet

Sommaren 2003 ... Bästa Kollega!

Vårtermin har gått fort, mycket fort. Bodil Jönssons tredje bok, 2003 "I tid och i otid", söker svaren på en del frågor vi har omkring oss - och får oss att stanna upp.

Imperativa reflektioner efter att ha läst boken!

Bodil Jönsson skriver, att många av oss har tappat greppet om lugnet, det har blivit för mycket, för mycket stimulans och för höga förväntningar. 80% i Sverige jämfört med övriga EU-länder 50% anser, att man jobbar för mycket (SOU 2002;22). Stressupplevelsen i Sverige är alltså betydligt högre än i andra länder. Vi lever i en tid, då vi vill ha flexibilitet - och samtidigt även närmast full och total gränslöshet. Risk för konflikt. Lagom-knappen verkar ha kommit bort i dagens intensiva samhälle.

Närvarande med alla sinnen!

Internet ger i det närmaste obegränsade möjligheter till immatariell mänsklig expansion. Gränserna är närmaste utplånade mellan hem och jobb - vi tänker på jobbet hemma. På jobbet har vi tankarna på hemmet. Gör hem-jobb arbeten på respektive ställen, närmast seam-less. Samtidigt har vi krav på oss att vi måste vara närvarande med alla våra sinnen där vi är för att fungera fullt ut.

Hur sätta gränser?

Vi har nu svårt att sätta våra gränser psykologiskt - det är betydligt lättare med den fysiska tröttheten vid fysisk ansträngning än den mentala anspänningen. Stressen firar sina triumfer, enligt Jönsson. Det är ett ständigt intensivt brus omkring oss, som ett stormande hav. Många av oss kämpar med ett "dåligt samvete" utan att det finns fog för detta. Det dåliga samvetet är egentligen en uppfinning av vår tid. Viktigt att vi kastar av oss lite av det det tunga lutherska sinnelaget. Tänk på att ett möte, vad det än är, kräver för- och efterarbete. Tidsmässigt betydligt mer än själva stunden vi träffas, patientbesöket, planeringsmötet eller konsultationen.

Planera in också ställtid, före och efter. Tid i sig kräver fysiska och psykologiska insatser. Mänskligt möte tar och skall ta tid. Det har ofta glömts bort i vårt just-in-time (JIT) - eller NOW-samhälle! Vi har alla olika tempo - enskilda individer behöver också olika tid för att göra samma sak. Vi är olika. Detta måste vi respektera. Det är det som är tjusningen!

Diabetesvården ­ en framgång!

Sjukvården och diabetesvården är i grunden en enda framgångshistoria. Ddiabetesteamen har verkligen kommit långt i vår svenska diabetesvård.

Patientföreningarna i hela Sverige liksom Svenska Diabetesförbundet har betytt mycket för att de Nationella Riktlinjerna för Diabetes fått så fint genomslag över hela landet http://www.diabetolognytt.se/riktlinjer/index.html Den är nog närmast unik på flera sätt, utifrån det resultat som producerats, både avseende process-, struktur- och resultatkvalitet. Enastånde insatser har gjorts av alla som är medarbetare inom de kliniska diabetesteamen.

Forskningsmässigt, såsom framgår på annat ställe i tidningen, är också Sverige unikt world wide. Individer med diabetes i Sverige är både erfarna, medvetna och kunniga, och ger professionen stimulans, utmaningar i det dagliga arbetet. De bidrar kraftfullt till framgångarna, den medvetne patienten frågar, professionen letar och forskar.

Behov av långsiktigt hållbara människor!

Långsiktigt hållbar utveckling kräver långsiktigt hållbara människor. Viktigt att vi också tar hand nu om oss själva. Försöker skapa marginaler, än mer än tidigare. Stress-upplevelserna kan annars bli så starka att vi driver oss själva mot allt mindre marginaler. Viktigt att vi ventilerar djupa frågeställningar, speciellt kanske i en tid då ekonomismen har blivit den förhärskande ideologin inom vissa delar av vården.

Våra höga ideal om människokärlek och terapeutisk hållning kan komma på skam ute i verkligheten. Det kan då bli en samvetsstress. Det är viktigt för vårdens företrädare politiskt att hitta en balans mellan ekonomi och kärlek - för att undvika utarmning av sjukvården.

Sommartid ­ en uppbyggnadstid!

Sommaren är en perfekt tid för att skapa underhåll av oss själva, fysiskt, socialt och emotionellt-själsligt! Njut av livet i sommartid! Använd kanske djupmeditation ett par minuter varje dag. Ge dig själv ofta en god och lång stund, i hängmattan ute på landet eller i skogen, hör vindens brus i gräset och i trädkronorna. Den avstressande vila och ron ut ute på havet smakar bra för själen. Eller ute på en öde ö. Hör vågornas kluckande invid den sköna sand- eller klippstranden!

I sommartid är det viktigt att vi ägnar oss åt och bygger ut vår revirtid, en skyddad plats att göra det man vill på, på sitt sätt, vara tillsammans, vara ifred, slöa, vara glad, göra vad som helst utan att någon annan kan lägga sig i det. En tid med förströelse. Gör-ingenting-tid. En tid med rätt till ostördhet. Lägg ifrån dig armbandsuret ett par veckor i sommar. Din tid är det enda du har. Det är en konst att kunna växla ned. För detta behövs det minst 4, helst 5 veckor i rad, för att finna lugnet - och sig själv, här och nu.

Ta till vara på dina närmaste, familjen, barnen, vännerna, kompisarna, socialt umgänge utan krav, som behövs som stöd i den mentala återhämtningen. Inte bara ensamhet i avskildhet ger återhämtning. Vi behöver båda delarna. Veckornas antal för att gå ner i varv är kanske mindre viktiga, utan istället är det på vilket sätt vi mentalt kopplar av, tar det lugnt och/eller vad vi gör, och i vilken miljö vi väljer att vara i.

Bilden av sommaren mognar med människan. Sommaren är för rik för att man riktigt skall veta hur den är. Efter många, många år har man i minnet lyckats få ihop till en hel sommar. Sommaren 2003 är här!

That's Life! Stig Attvall
Redaktör