UNGA MED DIABETES RÖKER
- trots riskerna
Peter Gissy
Nyfikenhet, grupptryck och en önskan att skaffa sig en ”vuxenimage”.
Det är några faktorer som får ungdomar att börja
röka. Ungdomar med diabetes skiljer sig inte från “vanliga”
ungdomar därvidlag. Inför behovet att få en vuxenidentitet
låter ungdomar ibland hälsan komma i andra rummet, visar en
göteborgsstudie.
Inte sällan sker rökdebuten bland ungdomar i samband med fest.
För de flesta stannar det vid ett par cigaretter, men en och annan
fortsätter. Anne, 17 år, har diabetes och började röka
när bästa kompisen hade köpt cigaretter. Hon tänkte
inte på att det var negativt för hennes sjukdom.
– Vi smygrökte. Jag ville egentligen inte, men tyckte att det var
svårt att säga nej. Oscar, 16 år, som haft diabetes sedan
tre års ålder, berättar att han och gänget stod
bakom skolan och rökte.
– Det var spännande. Det var som om man gjorde något förbjudet.
Cigaretterna kommer man över på olika sätt – ibland tar
man från föräldrar eller anhöriga, ibland köper
man. Det händer att man skickar ett yngre syskon.
– De flesta tror att man köper till sina föräldrar när
man är så liten, säger Oscar. De frågar aldrig efter
legitimation, man kan köpa i vilken Pressbyrå som helst. Man
lär sig vilka ställen runt skolan och hemma man kan köpa
cigaretter utan att de frågar efter leg.
Jenny, 17 år, röker då och då trots sin diabetes:
– Jag började röka mest för att jag inte orkade stå
emot grupptrycket. Jag var nyfiken och ville testa. Jag tog halsbloss
och mådde så illa att jag kräktes. Mamma upptäckte
det och skällde ut mig. Det fick mig att göra ett uppehåll,
men bara ett halvår.
Niklas, 16 år, tog sina första bloss som en protest mot skolan.
Trots att han tyckte det var ”äckligt”. Han säger sig ha behov
av att tillhöra gruppen och att det var “tufft” att röka. Caroline,
19 år, har rökt i ett par år trots diabetes. Hon tyckte
hon fick bättre självförtroende när hon umgicks med
äldre kompisar och gjorde som de. Emely, 16 år, röker
då och då. Hon anger sin mamma som förebild:
– Jag har alltid sagt att jag ska börja röka när jag blir
stor, för det gör hon.
Att verka vuxen viktigare än hälsan
Citaten är hämtade ur en intervjuundersökning av tolv göteborgsungdomar
med diabetes. De är i åldrarna 15 till 20 år. Studien
visar att rökdebuten är ett aktivt val - och också att
kunskapen om riskerna med rökning hos ungdomar med diabetes inte
sällan är bristfällig. Studien är gjord av barnsjuksköterskan
Susann Regber vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.
Hon menar att detta att identifiera sig med vuxenlivet är starkare
än omsorgen om hälsan. Men studien visar också att det
faktiskt går att påverka ungdomarna och få dem att omvärdera
sitt beslut att röka.
Sju av de intervjuade var medvetna om att hälsoriskerna är större
än för andra rökare. Att de ändå valt att röka
beror på ett behov av att skaffa sig en ”vuxenidentitet”. När
man väl har beslutat sig för att bli rökare, förefaller
det som om man trotsar obehagskänslorna. Rökning är en
del av vuxenidentiteten för vissa ungdomar. Medan några väljer
bort rökningen, finns det andra som inte gör det.
Så här beskriver en av flickorna i studien det:
– När jag började röka höll jag på en vecka.
Jag rökte kanske en cigarett om dagen. Det var skitäckligt,
jag fick fick ont i huvudet och mådde illa, ändå fortsatte
jag.
Tre ungdomar menade att hälsoriskerna med rökning är likadana
för dem som för icke-diabetiker. Någon trodde att om blodsockervärdet
ligger bra, är det OK att röka. En flicka i undersökningen
menade sig (felaktigt) ha kommit på att blodsockret sänker
sig mycket av tobaksrökningen. En sa sig inte ha hört att doktorn
talat om ökad risk:
– Man kan få cancer och all världens sjukdomar, men vad det
är som påverkar min kropp för diabetessjukdomens skull
när jag röker, har jag ingen aning om.
Framtidens problem
Det finns en tendens att hälsoriskerna med rökning förringas
eller ses som ett problem för framtiden, visar studien, som inte
gör anspråk på någon statistisk relevans. Några
ungdomar med diabetes sa att de kunde tänka sig sluta röka om
de fick bättre kunskaper om rökningens hälsorisker vid
diabetes.
Regber betonar att majoriteten av ungdomarna i hennes studie upplevde
sig själva vara nikotinberoende. Resultaten är i linje med annan
forskning som visat att den biokemiska sårbarheten hos mycket unga
individer bidrar till en snabbare tillvänjning. Det innebär
att ju yngre man är vid utveckling av vanerökande, desto snabbare
sker tillvänjning och beroende.
Kamratkretsen utövar i de flesta fall den starkaste påverkan
för att börja röka, men föräldrars attityder
och agerande spelar en viktig roll. Föräldrar som själva
röker är mer negativa till att ungdomarna tar över deras
last än andra – men inser inte att just deras rökande “lockar”
barnen att börja.
Behov av en gemensam front
Regber efterlyser en gemensam ”front” från vuxenvärlden för
att hjälpa ungdomar att stå emot tobaken: i hemmet, skolan
och inom vården. Rökning måste speciellt uppmärksammas
när det gäller ungdomar med diabetes - eftersom den orsakar
insulinresistens och leder till svårigheter med blodsockerkontrollen.
Hon skriver att vuxenvärlden måste skaffa sig kunskaper om
de sammanhang ungdomarna lever i, eftersom det spelar roll för deras
beslut att bli rökare.
Också diabetesmottagningarna kan här bli aktivare:
- Tidig satsning på information om de diabetesspecifika riskerna
med rökning.
- Informationen ska upprepas regelbundet – eftersom man kan bli rökare
när som helst.
- Ge informationen till både ungdomar och föräldrar.
- Ta initiativ till samtal om rökningens risker i samband med att
ungdomarna kommer på kontroll.
- Denna information ska anses lika viktig som att ta blodsocker- och
urinprov.
- Dokumentera i journalhandlingar att information och samtal hållits
i ämnet.
- Mät nikotinberoendet hos ungdomar som börjat röka.
- Erbjud stöd till rökavvänjning för de ungdomar
som börjat röka och som röker regelbundet.
Barndiabetologens syn
Gun Forsander är ansvarig för diabetesverksamheten vid Drottning
Silvias Barn- och ungdomsklinik i Göteborg.
- Det är väl känt att rökning, liksom riskfaktorer
som högt blodtryck och blodfettrubbningar, har avgörande betydelse
för utvecklandet av kärlskador hos personer med diabetes. Rökning
försvårar läkning av fotsår och kan leda till ökad
risk för amputation. I förlängningen ökar rökningen
också risken för impotensproblem. Vid rökning ökar
kroppens stresshormonpåslag som akut ger sänkt insulinkänslighet
och därmed förhöjda blodsockervärden. På sikt
ökar också risken för utvecklande av nedsatt glukostolerans
och typ 2-diabetes.
Arbetet med att förebygga rökdebut hos unga är viktigt,
betonar hon.
- Få börjar röka vanemässigt efter tjugo års
ålder. Därför är åren dessförinnan de
viktigaste för preventivt arbete. Trots hög medvetenhet hos
diabetesteamet om vikten av att förebygga rökning hos ungdomar,
visade en enkätstudie för några år sedan att rökvanorna
är utbredda bland dessa.
- Vi planerar att ha gruppinformation och gruppdiskussion kring livsstilsmönster
som har skyddande respektive nedbrytande effekt på hälsan,
särskilt vid diabetes. Detta ska genomföras genom den speciella
ungdomsmottagning som ska erbjudas ungdomarna åren före övergång
till vuxenmedicin.
Aktiv rökavvänjning med nikotinplåster, tuggummi etc erbjuds
de ungdomar som så önskar. Men det är svårt att
nå fram till rökstopp.
- En förändring är möjlig först när man
bestämt sig för en sådan. Därför är det
närmast en omöjlig uppgift att få någon som egentligen
inte vill sluta röka att göra det.
Not. Ungdomarnas namn i artikeln är fingerade.
Peter Gissy
Från Svenska Diabetesförbundets
tidskrift Diabetes nov 2004
Publiceras med tillstånd av författaren och tidskriften
NyhetsINFO 2003 11 12
www redaktionen
www.sdn.nu barndiabetes
|