Överföring av diabetespatienter från barn till vuxenmottagning

Det saknas internationell konsensus när och hur unga patienter med diabetes bör överföras till vuxenvården. Frågan diskuteras återkommande på konferenser och röner alltid ett stort intresse och debatt bland deltagarna.

Barndiabetesmottagningarna i Sverige har numera kravet på sig att remittera över ungdomarna då de är 18 år. Dessa går då som regel andra året på gymnasiet, är fortfarande i de flesta fall boende kvar hemma hos föräldrarna och har ännu inte, med få undantag, bestämt sin framtida inriktning avseende studier och arbetsliv. Enligt SWEDIABKIDS är sannolikheten stor att HbA1c är högt. Hos enstaka patienter börjar de första tecknen på komplikationer från mikroangiopati komma, ex i form av mikroalbuminuri eller simplexretinopati. Det finns många utmaningar för vårdgivare vid behandling av en kronisk sjukdom som diabetes. Intra- och interpersonella risker hos patienten och utvecklingsmässiga förutsättningar är några av dessa. Ungdomar med neurokognitiva handikapp, ex. ADD-ADHD problematik, kan fortfarande vid 18 års ålder ha stora problem med de exekutiva funktionerna. Detta kan medföra problem att komma ihåg att mäta sitt blodsocker och dra rätt slutsats vid bestämning av insulindos mm. Man räknar med att minst 5 % av populationen har ett neurokognitivt handikapp och cirka 1 % har en lindrig mental retardation.  Är familjesituationen instabil och tonåringen inte får ett åldersadekvat stöd från föräldrarna kan också egenvården försvåras. Som förälder bör det vara en lagom balans mellan engagemang och respekt för den unges integritet; inte alltid så lätt att åstadkomma. Ätstörningar, depressioner och dålig självkänsla är dessutom inte ovanligt i denna åldersgrupp. rots en sjunkande trend totalt avseende medel-HbA1c ligger de unga kvinnorna alltjämt sämre jämfört med männen. Vården måste bli bättre på att identifiera flickornas - kvinnornas behov av stöd och hjälp med egenvården.

En vuxen individ bör kunna fatta självständiga beslut, ta ansvar för sig själv, vara ekonomiskt oberoende och kunna bilda och stå för sin egen uppfattning (Arnett 2004). Under sen-adolescensen och den första fasen i ”ung-vuxen”-perioden (17-24 år) pågår hos de flesta en alltmer mognande identitetsutveckling som oftast inte är klar förrän senare.

En diabetesmottagning som är specialdesignad för att möta denna åldersgrupps speciella behov och förutsättningar skulle med all säkerhet vara mer lämpad än att antingen hålla kvar patienterna längre än till 18 års ålder på barnklinik eller, som nu, remittera över dessa unga till en vuxenmottagning som sällan har resurser eller kompetens att handlägga tonåriga patienters behov. Vid överföring till vuxenmottagning bör barndiabetesteamet förmedla en optimistisk bild av framtiden, understryka behovet av en aktiv egenvård och möjligheten av att själv påverka sjukdomsförloppet samt bidra till en positiv syn på vuxenvården. Om patienten får ta del av överföringsremissen och komplettera med sin egen personliga beskrivning underlättas samarbetet med den mottagande enheten.

Gun Forsander, sektorsöverläkare
Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus
Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

|Upp|